Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Herrens storhet och nåd

Davids råd till Salomo

2 När David kände att slutet var nära, förmanade han sin son Salomo:

² ”Nu går jag snart dit varje människa på jorden måste gå en dag. Var stark och visa dig som en man! ³ Håll vad Herren, din Gud, befallt, så att du vandrar på hans vägar! Håll alla föreskrifter, bud, stadgar och förordningar som är nedskrivna i Moses lag, så får du framgång i allt vad du gör och vart du än vänder dig. ⁴ Då ska Herren uppfylla alla de löften han gav mig. Han sa att om mina barn och deras ättlingar är noga med hur de lever och är trogna och helhjärtade mot honom, så kommer alltid någon av dem att sitta på tronen som kung över Israel.

⁵ Du vet också vad Joav, Serujas son, gjorde mot mig och vad han gjorde mot de två överbefälhavarna för hären i Israel, Avner, Ners son, och Amasa, Jeters son. Han dödade dem i fredstid och lät deras blod flyta som om det varit krig. Han fläckade med blod bältet om sin midja och sandalerna på sina fötter. ⁶ Du ska nu handla efter din vishet och inte låta honom bli gråhårig och gå ner i dödsriket i frid.

⁷ Men var barmhärtig mot gileaditen Barsillajs söner! Låt dem få vara ständiga gäster vid ditt bord, för de tog hand om mig när jag flydde från din bror Absalom. ⁸ Och vidare har du hos dig Shimi, Geras son, benjaminiten från Bachurim. Han uttalade en fruktansvärd förbannelse över mig när jag var på väg till Machanajim. När han sedan kom ner till mig vid Jordanfloden, lovade jag med ed inför Herren att inte döda honom med svärd. ⁹ Men du ska inte låta honom gå ostraffad. Du är en vis man och vet hur du ska göra med honom. Låt nu denne gå ner i dödsriket med blod i sitt grå hår.”

¹⁰ Sedan dog^[a] David och han begravdes i Davids stad. ¹¹ Han hade regerat över Israel i fyrtio år, sju år i Hebron och trettiotre år i Jerusalem.

⁷ Då kom en samarisk kvinna för att hämta vatten och Jesus bad henne: ”Ge mig lite att dricka!” ⁸ Hans lärjungar hade gått in till staden för att köpa mat. ⁹ Den samariska kvinnan sa: ”Du som är jude, hur kan du be mig, en samarisk kvinna, om vatten?” Judarna brukade nämligen inte ha något gemensamt med samarierna.

¹⁰ Jesus svarade: ”Om du kände till Guds gåva och vem det är som ber dig om något att dricka, så skulle du ha bett honom och han skulle ha gett dig levande vatten.”

¹¹ ”Men, Herre, du har ju varken rep eller kruka”, sa hon, ”och brunnen är djup. Varifrån ska du få levande vatten? ¹² Du är väl inte större än vår förfader Jakob som gav oss den här brunnen och som han själv och hans söner och boskap drack av?”

¹³ Jesus svarade: ”Den som dricker av det här vattnet blir snart törstig igen. ¹⁴ Men den som dricker av det vatten jag ger blir aldrig i evighet törstig igen för mitt vatten blir en källa inom honom som porlar fram och ger evigt liv.”

¹⁵ ”Herre”, sa kvinnan, ”ge mig av det vattnet, så att jag aldrig mer blir törstig och slipper gå ut hit och hämta vatten!”

¹⁶ Men Jesus sa: ”Gå och hämta din man!”

¹⁷ ”Jag har ingen man”, svarade kvinnan.

”Du har rätt när du säger att du inte har någon man”, sa Jesus. ¹⁸ ”Du har haft fem män och den du har nu är inte din man. Där höll du dig till sanningen.”

¹⁹ ”Herre”, sa kvinnan, ”jag ser att du är en profet. ²⁰ Våra förfäder har tillbett på det här berget^[a], men ni säger att den plats där man ska tillbe finns i Jerusalem.”

²¹ Jesus sa till henne: ”Tro mig, kvinna det kommer en tid då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni ska tillbe Fadern. ²² Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner eftersom räddningen kommer från judarna. ²³ Men den tid kommer, ja, den har redan kommit, då sanna tillbedjare tillber Fadern i ande och sanning, för det är sådana tillbedjare Fadern söker. ²⁴ Gud är Ande och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.”

²⁵ Kvinnan sa: ”Ja, jag vet att Messias ska komma, han som kallas Kristus, och när han kommer ska han förklara allt för oss.”

²⁶ Då sa Jesus till henne: ”Det är jag, den som talar till dig.”