Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

En bön för kungen

20 För körledaren. En psalm av David.

Saul är olydig mot Gud

Fortsatt krig mot filistéerna

13 Under sitt andra regeringsår^[a], efter att ha blivit kung i Israel, ² valde Saul ut 3 000 män ur Israels folk. Av dessa fick 2 000 följa med honom till Mikmas och Betels bergsbygd, medan 1 000 man var hos Jonatan i Giva i Benjamins land. Resten av folket hade han skickat hem.

³ Jonatan anföll filistéernas utpost i Geva och filistéerna fick höra det. Saul lät blåsa i horn över hela landet för att hebréerna skulle höra det. ⁴ Så fick hela Israel höra att Saul anfallit den filistéiska utposten och att Israel på detta sätt dragit över sig filistéernas hat. Folket kallades samman för att följa Saul till Gilgal. ⁵ Filistéerna samlade en mäktig armé på 3 000 vagnar, 6 000 ryttare och ett oräkneligt antal fotsoldater, liksom sanden på havets strand. De gick och slog sedan läger vid Mikmas öster om Bet Aven. ⁶ När Israels män fick se att de var i nöd och att deras armé var hårt pressad, gömde de sig i grottor, skogssnår och gropar, bland klipporna och i gravar och vattenbehållare. ⁷ Somliga av hebréerna gick över Jordanfloden och flydde till Gads och Gileads land.

Under tiden stannade Saul i Gilgal och de som var med honom darrade av skräck. ⁸ I sju dagar väntade sedan Saul där, precis som Samuel tidigare sagt till honom^[b]. Men när Samuel fortfarande inte hade kommit och männen började lämna honom, ⁹ sa Saul: ”För fram brännoffret och gemenskapsoffret till mig!” Sedan offrade han brännoffret. ¹⁰ Just då han hade avslutat offrandet, kom Samuel och Saul gick ut för att möta honom och hälsa på honom. ¹¹ Men Samuel sa: ”Vad är det du har gjort?” Saul svarade: ”När jag såg att mina män övergav mig och att du inte hade anlänt vid den tidpunkt du lovade och att filistéerna stod vid Mikmas klara till strid, ¹² sa jag: ’Filistéerna är beredda att marschera mot oss och jag har inte vädjat till Herren om hjälp!’ Därför kände jag mig tvingad att bära fram brännoffret innan du kom.”

¹³ ”Du har handlat som en dåre!” sa Samuel. ”Du har inte hållit Herrens, din Guds, bud som han gav dig. Han skulle annars ha befäst din kungamakt över Israel för all framtid, ¹⁴ men nu tas den ifrån dig. Herren har sökt sig en man efter sitt sinne och han har redan valt ut honom till furste över sitt folk, eftersom du inte har rättat dig efter Herrens bud.”

Israels militära underläge

¹⁵ Samuel lämnade sedan Gilgal och gick till Giva i Benjamins land. Men när Saul räknade soldaterna som fortfarande var med honom, upptäckte han att det bara var 600 man kvar.

Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd

(Matt 13:1-9; Luk 8:4-8)

4 Sedan började Jesus undervisa nere vid sjön igen. Och folkmassan som samlades omkring honom var så stor att han fick stiga i en båt och sitta i den, medan folket stod på stranden. ² Han undervisade dem genom många liknelser. I sin undervisning sa han:

³ ”Lyssna! En lantbrukare gick ut för att så. ⁴ När han sådde föll en del av sädeskornen på vägen bredvid, och fåglarna kom och åt upp dem. ⁵ En del korn föll där marken var stenig och jordlagret tunt. De växte snabbt upp i den tunna myllan, ⁶ men när solen steg vissnade de bort, eftersom de saknade rot. ⁷ Andra föll bland tistlarna, och när tistlarna växte upp kvävdes de, så att de inte gav någon skörd. ⁸ Men en del korn föll i bördig jord och växte upp och gav skörd, trettio, sextio och till och med hundra gånger så mycket säd som hade såtts.” ⁹ Sedan sa han: ”Lyssna, hör, den som har öron!”

Jesus förklarar liknelsen om sådden

(Matt 13:10-23; Luk 8:9-15)

¹⁰ När han senare var ensam med de tolv och de andra som följde honom, frågade de honom om liknelsen.

¹¹ Han svarade: ”Ni har fått gåvan att förstå Guds rikes hemlighet, men de andra utanför får allting bara i liknelser, ¹² för att

¹³ Men om ni inte förstår ens den här liknelsen, hur ska ni då kunna begripa några andra liknelser?

¹⁴ Det lantbrukaren sår är ordet. ¹⁵ Sådden bredvid vägen är de hos vilka ordet blir sått, men som knappt har hört det förrän Satan kommer och tar bort ordet som såtts i dem. ¹⁶ Sådden på den steniga marken är de som hör ordet och tar emot det med glädje, ¹⁷ men som saknar rot inom sig och bara består en kort tid. När sedan lidanden eller förföljelser kommer på grund av ordet, faller de genast bort.

¹⁸ Sådden bland tistlar är de som hör ordet ¹⁹ men låter världsliga bekymmer, rikedomens lockelser och begär efter andra saker få komma in och kväva ordet, så att det blir fruktlöst.

²⁰ Men sådden i den bördiga jorden är de som lyssnar till ordet och tar det till sig och bär frukt, trettio, sextio eller till och med hundra gånger så mycket som den sådd som såddes.”