Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Helig men förlåtande Kung

¹⁸ Samuel var Herrens tjänare trots att han bara var ett barn och han bar en linne-efod^[a]. ¹⁹ Varje år sydde hans mor också en liten mantel åt honom som hon överlämnade när hon kom med sin man för det årliga offret. ²⁰ Eli välsignade Elkana och Hanna och sa: ”Må Herren ge dig barn med denna kvinna i stället för den son hon bad om och som hon gett till Herren!” Sedan gick de hem igen. ²¹ Och Herren kom ihåg Hanna och gav henne ytterligare tre söner och två döttrar. Men Samuel växte upp inför Herren.

Möte med apostlarna i Jerusalem

15 Några kom då från Judeen och började lära bröderna att de inte kunde bli räddade om de inte lät omskära sig^[a] som seden var enligt Mose. ² Men Paulus och Barnabas gick emot dem vilket ledde till ständiga diskussioner och bråk. Till slut bestämde därför de troende att man skulle låta Paulus och Barnabas och några till resa upp till Jerusalem för att reda ut saken med apostlarna och församlingsledarna där. ³ Församlingen utrustade dem för resan och de gav sig iväg genom Fenikien och Samarien där de berättade om hedningar som hade vänt om, vilket gjorde de troende mycket glada.

⁴ När de kom fram till Jerusalem, blev de mottagna av församlingen och apostlarna och ledarna. Paulus och Barnabas berättade sedan om vad Gud hade gjort genom dem. ⁵ Men då reste sig några från fariseernas parti som blivit troende och förklarade att hedningarna måste omskäras och krävas följa Moses lag.

Brevet från församlingen i Jerusalem

²² Sedan beslöt apostlarna och ledarna tillsammans med hela församlingen att man skulle sända några representanter till Antiochia tillsammans med Paulus och Barnabas. Det blev två av församlingsledarna: Judas (som kallades Barsabbas) och Silas.

²³ Så här löd det brev de fick med sig:

Från apostlarna och församlingsledarna, till bröderna av hednisk härkomst i Antiochia, Syrien och Kilikien.

Varma hälsningar!

²⁴ Vi har fått veta att några från oss har skapat oro och förvirring bland er med vad de har sagt men dessa män var inte utsända av oss. ²⁵ Vi beslöt därför enhälligt att utse representanter och skicka dem till er tillsammans med våra älskade bröder Barnabas och Paulus, ²⁶ dessa båda som har riskerat sina liv för vår Herre Jesus Kristus skull. ²⁷ Våra representanter, Judas och Silas, kommer att framföra detsamma som vi skriver.

²⁸ Den heliga Anden och vi har beslutat att inte kräva något annat av er än detta nödvändiga: ²⁹ att ni avhåller er från kött som offrats till avgudar, blod, kött från kvävda djur och sexuell omoral. Om ni noga följer detta, handlar ni rätt.

Vi önskar er allt gott!

³⁰ De sändes iväg och reste till Antiochia där man kallade samman de troende till ett möte och överlämnade brevet. ³¹ När man läste brevet blev alla glada över detta uppmuntrande besked. ³² Judas och Silas som själva var profeter talade sedan länge till församlingen och uppmuntrade och styrkte dem. ³³ När de hade varit där en tid, reste Judas och Silas tillbaka till dem som hade sänt dem och församlingen i Antiochia önskade dem frid.^{[a] 35} Men Paulus och Barnabas stannade kvar i Antiochia där de tillsammans med många andra undervisade och spred budskapet om Herren.