Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
En lovsång som prisar Herrens under
135 Halleluja!
Prisa Herrens namn,
prisa honom, ni Herrens tjänare,
2 ni som står i Herrens hus,
på förgårdarna till vår Guds hus.
3 Prisa Herren, för han är god!
Lovsjung hans namn,
för det är underbart.
4 Herren har utvalt Jakob åt sig
och Israel till sin egendom.
5 Jag vet att Herren är stor,
vår Herre är större än alla gudar.
6 Herren gör allt vad han vill
både i himlen och på jorden, i haven och i djupen.
7 Han låter molnen stiga upp vid horisonten,
han sänder blixt och regn
och han sänder ut vindarna från sina förråd.
8 I Egypten dödade han de förstfödda
bland både människor och djur.
9 Han sände tecken och under till Egypten,
till farao och dennes tjänstefolk.
10 Han besegrade många folk
och dödade mäktiga kungar,
11 Sichon, amoréernas kung,
Og, Bashans kung
och alla Kanaans kungar.
12 Han gav deras länder
som en arvslott till sitt folk Israel.
13 Herre, ditt namn består i evighet.
I alla tider kommer man att minnas dig, Herre.
14 Herren skaffar rätt åt sitt folk
och förbarmar sig över sina tjänare.
15 Folkens gudar är silver och guld,
verk av människohänder.
16 De har munnar som inte kan tala
och ögon som inte kan se.
17 De har öron som inte kan höra,
och i deras munnar finns ingen andedräkt.
18 De som har gjort dem ska bli som de,
liksom alla som sätter sin lit till dem.
19 Israels släkt, prisa Herren!
Arons släkt, prisa Herren!
20 Levis släkt, prisa Herren!
Prisa Herren, ni som fruktar honom!
21 Prisad vare Herren från Sion,
han som bor i Jerusalem.
Halleluja!
12 Herrens ord kom till mig: 13 ”Du människa, om ett land syndade mot mig genom att handla trolöst, och jag räckte ut min hand mot det, stoppade dess tillgång på livsmedel och lät hungersnöd drabba det och gjorde slut på både människor och djur, 14 om då dessa tre män, Noa, Daniel[a] och Job var där, skulle de med sin rättfärdighet bara kunna rädda sig själva, säger Herren, Herren.
15 Om jag lät rovdjur invadera landet och döda befolkningen, så att det blev så öde att ingen vågade färdas genom det för djurens skull, 16 och om dessa tre män levde där, skulle de, så sant jag lever, säger Herren, Herren, inte ens kunna rädda sina egna söner och döttrar. Bara de själva skulle bli räddade, men hela landet skulle ödeläggas.
17 Eller om jag lät svärdet drabba landet och befallde det att dra genom landet, om jag utrotade både människor och djur, 18 och om dessa tre män levde där, skulle de, så sant jag lever, säger Herren, Herren, inte ens kunna rädda sina egna söner och döttrar. Bara de själva skulle bli räddade.
19 Om jag sände pest till landet och tömde ut min vrede genom ett blodbad där, för att utrota både människor och djur, 20 och om Noa, Daniel och Job levde där, skulle de, så sant jag lever, säger Herren, Herren, inte ens kunna rädda sin egen son eller dotter. Med sin rättfärdighet skulle de bara kunna rädda sig själva.
21 Så säger Herren, Herren: Värre ska det bli när jag sänder mina fyra fruktansvärda domar: svärd, hungersnöd, vilddjur och pest, för att utrota både människor och djur. 22 Några kommer dock att överleva och föras bort, både söner och döttrar. De ska komma till er, och när ni ser hur de lever och handlar, ska ni finna tröst för det onda som jag har låtit drabba Jerusalem, för allt som jag har låtit komma över det. 23 Ni ska finna tröst i att se hur de lever och handlar. Då ska ni inse att jag inte utan orsak har gjort allt vad jag har gjort där, säger Herren, Herren.”
En icke-judisk kvinnas tro
(Matt 15:21-28)
24 Sedan gick han därifrån och kom till trakten av Tyros[a], där han tog in i ett hus. Han ville inte att det skulle bli känt, men det gick inte att hemlighålla. 25 En kvinna, som hade en dotter som var besatt av en oren ande, fick höra om honom och kom genast dit och kastade sig ner för Jesus fötter. 26 Det var en grekisk[b] kvinna, av syrisk-fenikisk härkomst. Hon bad att han skulle driva ut den onda anden ur hennes dotter.
27 Jesus sa till henne: ”Låt först barnen bli mättade, för det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” [c]
28 Hon svarade: ”Det är sant, Herre, men till och med hundarna under bordet får äta av de smulor som barnen lämnar.”
29 ”Eftersom du säger så”, sa han, ”gå hem igen, för den onda anden har lämnat din dotter.”
30 När hon kom hem, låg flickan i sängen, och den onda anden var borta.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.