Print Page Options
Previous Prev Day Next DayNext

Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Daily Bible readings that follow the church liturgical year, with sequential stories told across multiple weeks.
Duration: 1245 days
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Version
Psaltaren 135

En lovsång som prisar Herrens under

135 Halleluja!

Prisa Herrens namn,
    prisa honom, ni Herrens tjänare,
ni som står i Herrens hus,
    på förgårdarna till vår Guds hus.

Prisa Herren, för han är god!
    Lovsjung hans namn,
    för det är underbart.
Herren har utvalt Jakob åt sig
    och Israel till sin egendom.

Jag vet att Herren är stor,
    vår Herre är större än alla gudar.
Herren gör allt vad han vill
    både i himlen och på jorden, i haven och i djupen.
Han låter molnen stiga upp vid horisonten,
    han sänder blixt och regn
och han sänder ut vindarna från sina förråd.

I Egypten dödade han de förstfödda
    bland både människor och djur.
Han sände tecken och under till Egypten,
    till farao och dennes tjänstefolk.
10 Han besegrade många folk
    och dödade mäktiga kungar,
11 Sichon, amoréernas kung,
    Og, Bashans kung
    och alla Kanaans kungar.
12 Han gav deras länder
    som en arvslott till sitt folk Israel.

13 Herre, ditt namn består i evighet.
    I alla tider kommer man att minnas dig, Herre.
14 Herren skaffar rätt åt sitt folk
    och förbarmar sig över sina tjänare.

15 Folkens gudar är silver och guld,
    verk av människohänder.
16 De har munnar som inte kan tala
    och ögon som inte kan se.
17 De har öron som inte kan höra,
    och i deras munnar finns ingen andedräkt.
18 De som har gjort dem ska bli som de,
    liksom alla som sätter sin lit till dem.

19 Israels släkt, prisa Herren!
    Arons släkt, prisa Herren!
20 Levis släkt, prisa Herren!
    Prisa Herren, ni som fruktar honom!
21 Prisad vare Herren från Sion,
    han som bor i Jerusalem.

Halleluja!

Hesekiel 8

Hesekiel får se avgudadyrkan i templet

Det sjätte året, på femte dagen i den sjätte månaden[a], satt jag i mitt hem, med de äldste i Juda sittande framför mig. Då kom Herrens, Herrens hand över mig. Jag såg en gestalt som liknade en människa[b]. Från det som tycktes vara hans höfter och nedåt syntes eld, och från hans höfter och uppåt var det som strålande ljus och glödande metall. Han sträckte fram något som liknade en hand och tog tag i mitt hår. Och Anden lyfte mig upp mellan jord och himmel och förde mig i Guds syner till Jerusalem, till ingången till den inre porten, den mot norr, där den avgudabild stod som hade provocerat Herrens svartsjuka vrede. Där var Israels Guds härlighet, precis som jag tidigare hade sett den nere i dalen.

Han sa till mig: ”Du människa, titta åt norr!” Jag tittade då åt norr, och där, vid ingången norr om altaret, stod själva vredesbilden.

Och han sa till mig: ”Du människa, ser du vad de gör? Israeliterna bedriver ytterst avskyvärda ting här, så att jag måste lämna min helgedom.[c] Men du ska få se ting som är ännu mer avskyvärda.”

Han ledde mig bort mot ingången till förgården, där jag fick se ett hål i väggen. Han sa till mig: ”Människa, bryt dig igenom väggen.” Jag bröt mig igenom väggen och fick se en dörröppning.

Han sa vidare till mig: ”Fortsätt in och se vilka onda avskyvärda ting de bedriver här!” 10 Jag gick in och såg allehanda bilder på kräldjur och vidrig boskap och israeliternas alla avgudabilder inristade på väggarna runt omkring. 11 Sjuttio av de äldste i Israel stod där framför dem, tillsammans med Jaasanja, Shafans son. Var och en av dem hade sitt rökelsekar i handen, och ett doftande moln av rökelse steg upp.

12 Han sa till mig: ”Du människa, ser du vad de äldste i Israel sysslar med i mörkret, var och en i sin avgudakammare? De säger: ’Herren ser oss inte. Herren har övergett landet.’ ” 13 Sedan sa han till mig: ”Du ska få se ännu mer avskyvärda ting som de gör.”

14 Han ledde mig till ingången till norra porten till Herrens hus, och där satt kvinnor och begrät Tammuz[d]. 15 Han sa: ”Ser du, människa? Men du ska få se ännu mer avskyvärda ting än dessa.”

16 Så ledde han mig till den inre förgården till Herrens hus. Där, vid ingången till Herrens hus, mellan förhuset och altaret, stod omkring tjugofem män med ryggarna mot Herrens tempel, vända mot öster, och tillbad solen.

17 Han sa till mig: ”Ser du, människa? Är det inte nog för Juda folk med de avskyvärda ting som de bedriver här, eftersom de också har fyllt landet med våld och om och om igen provocerat min vrede? Se hur de håller en kvist framför näsan![e] 18 Därför ska jag nu handla i vrede. Jag ska inte ha något förbarmande med dem eller skona dem, och hur högt de än ropar till mig ska jag inte lyssna.”

Apostlagärningarna 8:26-40

Filippos och den etiopiska hovmannen

26 En ängel från Herren visade sig nu för Filippos och sa till honom: ”Gå söderut[a] på ökenvägen som går mellan Jerusalem och Gaza”, 27 och Filippos lydde genast. Där på vägen kom då en hög tjänsteman som arbetade vid hovet hos Kandake, den etiopiska drottningen. Han hade ansvar för hela hennes skattkammare. Men nu hade han rest till Jerusalem för att tillbe 28 och var på väg tillbaka i sin vagn där han satt och högläste profeten Jesaja.

29 Då sa Anden till Filippos: ”Gå fram till vagnen och håll dig tätt intill den!” 30 Filippos skyndade fram och när han hörde mannen läsa profeten Jesaja, frågade han: ”Förstår du vad du läser?”

31 Mannen svarade: ”Hur skulle jag kunna det om ingen förklarar för mig?” Sedan bad han Filippos stiga upp i vagnen och sätta sig bredvid honom. 32 Det ställe i Skriften han just hade läst var detta:

”Han var som ett får som förs bort för att slaktas,
    tyst som ett lamm som står tyst när man klipper det,
han öppnade inte sin mun.
33     Genom hans förnedring togs hans dom bort.
Vem i hans släkte kan beskriva det,
    för hans liv rycktes bort från jorden?”[b]

34 Mannen frågade Filippos: ”Säg mig, vem talar profeten om, sig själv, eller om någon annan?” 35 Då började Filippos att med hjälp av detta ställe i Skriften förklara evangeliet om Jesus. 36 Och när de åkte där längs vägen, kom de fram till ett ställe med vatten. Då sa den etiopiska mannen: ”Titta, där finns vatten! Finns det något som hindrar att jag blir döpt här?”[c] 38 Sedan gav han order om att stanna vagnen och de steg ner i vattnet tillsammans och Filippos döpte honom.

39 Men när de kom upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippos och mannen såg honom inte mer men han fortsatte glad sin resa.

40 Filippos befann sig nu i Ashdod och han gick sedan från stad till stad och förkunnade evangelium tills han kom till Caesarea.

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.