Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

63 En psalm av David, när han var i Juda öken.

² Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.

³ Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.

⁴ Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.

⁵ Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

⁶ Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,

⁷ när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.

⁸ Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.

12 Och Mirjam jämte Aron talade illa om Mose för den etiopiska kvinnans skull som han hade tagit till hustru; han hade nämligen tagit en etiopisk kvinna till hustru.

² Och de sade: »Är då Mose den ende som HERREN talar med? Talar han icke också med oss?» Och HERREN hörde detta.

³ Men mannen Mose var mycket saktmodig, mer än någon annan människa på jorden.

⁴ Och strax sade HERREN till Mose, Aron och Mirjam: »Gån ut, I tre, till uppenbarelsetältet.» Och de gingo ditut, alla tre.

⁵ Då steg HERREN ned i en molnstod och blev stående vid ingången till tältet; och han kallade på Aron och Mirjam, och de gingo båda ditut.

⁶ Och han sade: »Hören nu mina ord. Eljest om någon är en profet bland eder, giver jag, HERREN, mig till känna för honom i syner och talar med honom i drömmar.

⁷ Men så gör jag icke med min tjänare Mose; i hela mitt hus är han betrodd.

⁸ Muntligen talar jag med honom, öppet och icke i förtäckta ord, och han får skåda HERRENS gestalt. Varför haven I då icke haft försyn för att tala illa om min tjänare Mose?»

⁹ Och HERRENS vrede upptändes mot dem, och han övergav dem.

²¹ Och en väldig ängel tog upp en sten, lik en stor kvarnsten, och kastade den i havet och sade: »Så skall Babylon, den stora staden, med fart störtas ned och aldrig mer bliva funnen.

²² Av harpospelare och sångare, av flöjtblåsare och basunblåsare skall aldrig mer något ljud bliva hört i dig; aldrig mer skall någon konstförfaren man av något slags yrke finnas i dig; bullret av en kvarn skall aldrig mer höras i dig;

²³ en lampas sken skall aldrig mer lysa i dig; rop för brudgum och brud skall aldrig mer höras i dig -- du vars köpmän voro stormän på jorden, du genom vars trolldom alla folk blevo förvillade,

²⁴ och i vilken man såg profeters och heliga mäns blod, ja, alla de människors blod, som hade blivit slaktade på jorden.»