Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
19 För sångmästaren; en psalm av David.
2 Himlarna förtälja Guds ära, och fästet förkunnar hans händers verk;
3 den ena dagen talar därom till den andra, och den ena natten kungör det för den andra;
4 det är ej ett tal eller språk vars ljud icke höres.
5 De sträcka sig ut över hela jorden, och deras ord gå till världens ändar. Åt solen har han gjort en hydda i dem;
6 och den är såsom en brudgum som går ut ur sin kammare, den fröjdar sig, såsom en hjälte, att löpa sin bana.
7 Vid himmelens ända är det den går upp, och dess omlopp når intill himmelens gränser, och intet är skylt för dess hetta.
8 HERRENS lag är utan brist och vederkvicker själen; HERRENS vittnesbörd är fast och gör den enfaldige vis.
9 HERRENS befallningar äro rätta och giva glädje åt hjärtat; HERRENS bud är klart och upplyser ögonen.
10 HERRENS fruktan är ren och består evinnerligen; HERRENS rätter äro sanning, allasammans rättfärdiga.
11 De äro dyrbarare än guld, ja, än fint guld i mängd; de äro sötare än honung, ja, än renaste honung.
12 Av dem hämtar ock din tjänare varning; den som håller dem har stor lön.
13 Vem märker själv huru ofta han felar? Förlåt mig mina hemliga brister.
14 Bevara ock din tjänare för fräcka människor; låt dem icke få makt med mig, så bliver jag ostrafflig och varder fri ifrån svår överträdelse.
15 Låt min muns tal täckas dig och mitt hjärtas tankar, HERRE, min klippa och min förlossare.
10 I sex år skall du beså din jord och inbärga dess gröda;
11 men under det sjunde året skall du låta den vila och ligga orörd, för att de fattiga bland ditt folk må äta därav; vad de lämna kvar, det må ätas av markens djur. Så skall du ock göra med din vingård och med din olivplantering.
12 Sex dagar skall du göra ditt arbete, men på sjunde dagen skall du hålla vilodag, för att din oxe och din åsna må hava ro, och din tjänstekvinnas son och främlingen må njuta vila.
13 I alla de stycken om vilka jag har talat till eder skolen I taga eder till vara. Och andra gudars namn skolen I icke nämna; de skola icke höras i din mun.
40 Några av folket, som hörde dessa ord, sade då: »Denne är förvisso Profeten.»
41 Andra sade: »Han är Messias.» Andra åter sade: »Icke kommer väl Messias från Galileen?
42 Säger icke skriften att Messias skall komma av Davids säd och från den lilla staden Betlehem, där David bodde?
43 Så uppstodo för hans skull stridiga meningar bland folket,
44 och somliga av dem ville gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom.
45 När sedan rättstjänarna kommo tillbaka till översteprästerna och fariséerna, frågade dessa dem: »Varför haven I icke fört honom hit?»
46 Tjänarna svarade: »Aldrig har någon människa talat, som den mannen talar.»
47 Då svarade fariséerna dem: »Haven nu också I blivit förvillade?
48 Har då någon av rådsherrarna trott på honom? Eller någon av fariséerna?
49 Nej; men detta folk, som icke känner lagen, det är förbannat.
50 Då sade Nikodemus till dem, han som förut hade besökt honom, och som själv var en av dem:
51 »Icke dömer väl vår lag någon, utan att man först har förhört honom och utrönt vad han förehar?»
52 De svarade och sade till honom: »Kanske också du är från Galileen? Rannsaka, så skall du finna att ingen profet kommer från Galileen.» Evangelium enligt Johannes, 8 Kapitlet [Äktenskapsbryterskan inför Jesus.] Jesus vittnar om sig själv, att han är världens ljus; undervisar och bestraffar folket. Judarna vilja stena honom.