Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

86 En bön av David. HERRE, böj till mig ditt öra och svara mig, ty jag är betryckt och fattig.

² Bevara min själ, ty jag är from; du min Gud, fräls din tjänare, som förtröstar på dig.

³ Var mig nådig, o Herre, ty hela dagen ropar jag till dig.

⁴ Gläd din tjänares själ, ty till dig, Herre, upplyfter jag min själ.

⁵ Ty du, o Herre, är god och förlåtande och stor i nåd mot alla som åkalla dig.

⁶ Lyssna, HERRE, till mitt bedjande, och akta på mina böners ljud.

⁷ På min nöds dag åkallar jag dig, ty du skall svara mig.

⁸ Ingen är dig lik bland gudarna, Herre, och intet är såsom dina verk.

⁹ Hedningarna, som du har gjort, skola alla komma och tillbedja inför dig, Herre, och skola ära ditt namn.

¹⁰ Ty du är stor, och du gör stora under; du allena är Gud.

³ Tala och säg: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall komma över dig, Farao, du Egyptens konung, du stora drake, som ligger där i dina strömmar och säger: »Min Nilflod är min; själv har jag gjort mig.»

⁴ Jag skall sätta krokar i dina käftar och låta fiskarna i dina strömmar fastna vid dina fjäll, och så skall jag draga dig upp ur dina strömmar med alla de fiskar i dina strömmar, som hänga fast vid dina fjäll.

⁵ Och jag skall kasta dig ut i öknen med alla fiskarna ifrån dina strömmar; du skall falla på marken och ej tagas bort därifrån eller upphämtas, ty åt markens djur och himmelens fåglar vill jag giva dig till mat;

⁶ och alla Egyptens inbyggare skola förnimma att jag är HERREN. Ty de äro en rörstav för Israels barn;

⁷ ja, när dessa fatta i dig med handen, går du sönder och sårar envar av dem i sidan; och när de stödja sig på dig, brytes du av och lämnar dem alla med vacklande länder.

⁵³ När han inför allt folket sade detta till dem, blevo fariséerna och de lagkloke mycket förbittrade och gåvo sig i strid med honom om många stycken;

⁵⁴ de sökte nämligen efter tillfälle att kunna anklaga honom.

12 Då nu otaligt mycket folk var församlat omkring honom, så att de trampade på varandra, tog han till orda och sade, närmast till sina lärjungar: »Tagen eder till vara för fariséernas surdeg, det är för skrymteri.

² Intet är förborgat, som icke skall bliva uppenbarat, och intet är fördolt, som icke skall bliva känt.

³ Därför skall allt vad I haven sagt i mörkret bliva hört i ljuset, och vad I haven viskat i någons öra i kammaren, det skall bliva utropat på taken.