Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

De många folkens uppror mot Gud

^1-2 Gud, sitt inte bara sysslolös, tyst och oföretagsam, när vi ber. Svara oss! Befria oss!

³ Hör du inte tumultet och oväsendet från dina fiender? Ser du inte vad de gör, dessa stolta och segervissa män som hatar dig?

⁴ De är fyllda av svek och gör upp onda planer för ditt folk. De tänker döda dem du älskar.

⁵ Kom, säger de, kom och låt oss utplåna Israels folk. Ja, vi ska till och med utplåna minnet av deras existens.

⁶ De är fullkomligt överens om det, och de har ingått ett förbund mot dig den allsmäktige Guden.

⁷ Det är alla dessa som har gjort det: ismaeliter, edomiter, moabiter och hagariter,

⁸ tillsammans med folken från Gebal, Ammon, Amalek, filisteernas land och Tyrus.

⁹ Också Assyrien har förenat sig med dem och är allierade med moabiterna och ammoniterna som är ättlingar till Lot.

¹⁰ Gör med dem på samma sätt som du en gång gjorde med midjaniterna, och med Sisera och Jabin vid floden Kison.

¹¹ Du besegrade dina fiender i En-Dor och deras förmultnade kroppar kom att gödsla jorden.

¹² Låt dessa mäktiga, framstående ledare dö som Oreb och Seeb gjorde. Låt alla deras furstar dö som Seba och Salmunna,

¹³ som sa: Vi intar landet som tillhör Gud, så att vi kan ha det för oss själva!

¹⁴ Min Gud, låt dem spridas ut som torrt ogräsfrö, som agnar för vinden.

¹⁵ Svep fram som en skogsbrand som drar fram över bergen!

¹⁶ Jaga bort dem med förskräckliga stormar och skräm dem med oväder och orkaner.

¹⁷ Låt dem rodna av skam, tills de vaknar upp över din makt och ditt namn, Herre.

¹⁸ Se till att de misslyckas med allt de gör. Låt dem skämmas och bli förskräckta

¹⁹ tills de förstår att bara du, Herre, är en Gud över alla gudar, och att du ensam härskar över hela jorden.

^17-20 En dag medan Laban var ute och klippte fåren, lyfte Jakob upp sina fruar och söner på kameler och flydde utan att berätta för Laban vad han tänkte göra. Han drev hjordarna framför sig - de hjordar som han fått i Paddan-Aram - och tog med sig allt han ägde och begav sig av hemåt till sin far Isak i Kanaans land.

²¹ På så sätt flydde han med alla sina ägodelar, och gick över floden Eufrat och begav sig till Gileads land. Rakel stal sin fars husgudar och tog dem med sig, och Jakob bedrog också Laban genom att ge sig iväg utan förvarning.

²² Laban fick inte reda på att de hade flytt förrän tre dagar senare.

²³ Då tog han sina män med sig och tog upp jakten och hann ifatt dem vid Gileads berg efter sju dagar.

²⁴ Den natten visade sig Gud för Laban i en dröm. Se upp med vad du säger till Jakob, sa Gud till honom. Du ska varken välsigna eller förbanna honom!

²⁵ Laban kom ifatt Jakob där han hade slagit läger vid Gileads berg, och Laban och hans följe stannade också där.

²⁶ Vad menar du med att ge dig iväg på detta sätt? sa Laban. Är mina döttrar fångar, tillfångatagna i strid, eftersom du har flytt med dem på detta sätt?

²⁷ Varför lät du mig inte få ordna en avskedsfest med sång och spel?

²⁸ Varför fick jag inte kyssa mina barnbarn och säga adjö till mina döttrar? Du har burit dig dumt åt!

²⁹ Jag skulle kunna krossa dig, men din fars Gud visade sig för mig i går kväll och sa till mig: 'Se till att du inte är alltför hård mot Jakob.'

³⁰ Men svara på en sak! Även om du känner att du måste ge dig av och har sådan längtan efter ditt barndomshem, varför har du stulit mina husgudar?

³¹ Jag gav mig iväg därför att jag var rädd för dig, svarade Jakob. Jag trodde att du skulle ta dina döttrar ifrån mig med våld.

³² Men när det gäller dina husgudar vilar en förbannelse över den som tog dem. Låt den personen dö! Om du finner en enda sak, som vi har stulit ifrån dig, så svär jag inför alla dessa män, att jag ska ge den tillbaka till dig utan frågor. Jakob visste nämligen inte att Rakel hade tagit husgudarna.

³³ Laban gick först till Jakobs tält för att söka igenom det, sedan till Leas, och därefter sökte han i de två bihustrurnas tält. Slutligen gick han till Rakels tält.

³⁴ Men Rakel hade gömt dem i kamelsadeln och satt nu på dem. Fastän Laban sökte mycket noggrant i tältet hittade han dem alltså inte.

³⁵ Ursäkta att jag inte reser mig, far, sa Rakel, men jag har mens.

Lag eller tro

3 Vilka dårar ni är, ni galater! Vem är det som har förvillat och förhäxat er så? Har jag inte tillräckligt levande berättat för er om hur Jesus Kristus dog på korset, att det är som om ni hade sett det med egna ögon.

² Låt mig ställa en enda fråga till er. Fick ni den helige Ande därför att ni försökte lyda den judiska lagen? Naturligtvis inte, för den helige Ande kom över er först sedan ni hade hört om Kristus och börjat tro att han skulle frälsa er.

³ Har ni blivit fullständigt förvirrade? Om ni inte tidigare fick andligt liv genom att lyda den judiska lagen, varför tror ni att det ska göra er till bättre kristna om ni försöker lyda den nu?

⁴ Ni som har lidit så mycket för evangeliets skull, tänker ni nu kasta allt över bord? Jag kan knappast tänka mig det.

⁵ Jag frågar igen. Ger Gud er den helige Andes kraft och gör han under ibland er som ett resultat av era försök att lyda den judiska lagen? Nej, naturligtvis inte. Det sker när ni tror på Kristus och helt och fullt litar på honom.

⁶ Se på Abraham. Han hade upplevt samma sak. Det var hans tro på Guds löften som gjorde att Gud förklarade honom rättfärdig.

⁷ Alltså är alla de som tror och uppriktigt litar på Gud Abrahams verkliga barn.

^8-9 Till detta kommer också att Skriften förutsåg att Gud ville frälsa dem som inte var judar genom deras tro. Gud talade om detta redan för Abraham genom att säga: Jag ska välsigna alla dem som tror på mig på samma sätt som du gör, vilket folk de än tillhör. Och därför är det så att alla som tror på Kristus har del i samma välsignelse som Abraham tog emot.