Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Gud triumferar

^1-2 Res dig, Gud, och skingra alla dina fiender! Jaga bort dem!

³ Driv bort dem, liksom rök förs bort av vinden! Smält dem som vax i eld! Låt de ogudaktiga utplånas inför dina ögon.

⁴ Men den gudfruktige kan glädja sig! Hans glädje känner inga gränser!

⁵ Sjung en lovsång till Herren! Stäm upp en sång till honom som rider på molnen! Herren är hans namn! Gläd dig inför honom!

⁶ Han är en far för de föräldralösa, och han försvarar änkor, för han är helig.

⁷ De ensamma ger han ett hem, och fångarna för han ut i frihet. Därför sjunger de av glädje! Men för dem som gör uppror väntar bara hungersnöd och svåra tider.

⁸ Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk och marscherade med det genom öknen

⁹ då darrade jorden, och från himlen strömmade regnet ner. Berget Sinai bävade inför dig, Israels Gud.

^10-11 Du sände regn i överflöd, Gud, för att det uttorkade landet skulle blomstra igen! Ditt folk, som inte hade någonstans att bo, bor nu där. Av godhet gav du dem detta hem när de var utfattiga.

¹⁹ Han går upp för höjderna och tar fångar med sig i triumftåg. Han får gåvor av människor, till och med av dem som gjort uppror mot honom. För alltid ska han bo där.

²⁰ Vilken underbar Herre han är! Dag efter dag bär han våra bördor och han ger oss vår frälsning.

Elifas talar för tredje gången

22 Elifas från Teman yttrade sig då än en gång:

² Har människan som sådan något värde inför Gud? Kan ens den klokaste människa vara till någon nytta för honom?

³ Har den Allsmäktige någon glädje av din rättfärdighet? Vad skulle han vinna på att du är felfri?

⁴ Är det för din gudsfruktans skull, som han straffar dig?

⁵ Inte alls! Det är på grund av din ondska. Det går ju inte ens att räkna dina synder!

⁶ Du har krävt pant av behövande vänner utan skäl och klätt av dem in på bara kroppen!

⁷ Du måste ha vägrat den törstige vatten och den svältande bröd,

⁸ trots att du har varit rik och haft allt du behöver.

⁹ Du skickade säkert i väg änkor utan att hjälpa dem och övergav de föräldralösa.

^10-11 Det är därför som du nu är omgiven av snaror och skräck, mörker och förtvivlan.

¹² Gud är stor, högre än himlen, högre än stjärnorna.

¹³ Men du svarar: 'Det är därför han inte kan se vad jag gör! Hur skulle han kunna döma?

¹⁴ Tjocka moln omger honom, så att han inte kan se oss. Han är högt ovanför, inlåst i sin himmel.'

^15-16 Inser du inte att de som går på syndens gamla stigar rycks bort i sin ungdom och att grunden för deras liv rasar för alltid?

¹⁷ För de har sagt till Gud: 'Lämna mig! Låt mig vara ifred!'

¹⁸ Ändå var det han som fyllde deras hem med så mycket gott.

¹⁹ Nu kommer de rättfärdiga att få se dem gå under. De oskyldiga ska skratta och håna dem.

²⁰ 'Titta

Paulus blir accepterad i Jerusalem

2 Först fjorton år senare kom jag tillbaka till Jerusalem , denna gång tillsammans med Barnabas. Titus var också med oss.

² Jag for dit med en bestämd order från Gud att rådgöra med bröderna där om det budskap som jag predikade. Jag talade privat med församlingens ledare, för att de alla skulle få klart för sig exakt vad min undervisning innehöll, och jag hoppades att de skulle godkänna den.

³ Det var också vad som hände. De krävde inte ens att min grekiske reskamrat Titus skulle omskäras.

⁴ Den frågan skulle inte heller ha kommit upp om det inte hade varit för några så kallade kristna som kommit för att spionera på oss och den frihet vi har i Kristus Jesus. De ville se efter om vi lydde de judiska lagarna eller inte, och nu försökte de snärja in oss i och göra oss till slavar under sina regler och lagar.

⁵ Men vi lyssnade inte ett ögonblick på dem och gav inte efter för dem när de menade att man kan förtjäna sin frälsning genom att låta sig omskäras och genom att lyda de judiska lagarna.

⁶ De ledande männen i församlingen som var närvarande hade inget att tillägga till det som jag predikade. Deras ställning betydde egentligen ingenting för mig, för alla är lika inför Gud.

^7-9 När Petrus, Jakob och Johannes, som ju var stöttepelarna i församlingen, såg att Gud hade använt mig på samma kraftfulla sätt bland andra folk som han hade använt Petrus bland judarna, räckte de Barnabas och mig handen till samarbete. De uppmuntrade oss till att fortsätta predika bland de främmande folken. Själva skulle de fortsätta sitt arbete bland judarna.

¹⁰ Det enda de var särskilt måna om var att vi alltid skulle komma ihåg att hjälpa de fattiga, och det är ju jag också angelägen om.