Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Ett under med olja och mjöl
8-9 Gå till byn Sarefat i närheten av Sidon och stanna där, sa Herren till Elia. Där finns en änka som jag har befallt att ge dig mat.
10 Elia gick alltså till Sarefat. När han kom fram till stadsporten fick han se en änka som gick och samlade ved, och han bad henne om lite vatten.
11 När hon gick för att hämta vattnet, ropade han efter henne att också ta med en bit bröd till honom.
12 Jag svär vid Herren, din Gud, att jag inte har en enda brödbit i hela huset, svarade hon. Jag har bara en handfull mjöl kvar och några droppar olja i bottnen på krukan. Jag skulle just samla ihop lite ved för att laga vår sista måltid, för sedan kommer min son och jag att dö av svält.
13 Var inte orolig, sa Elia till henne. Gå och baka av det du har, men ge mig först! Sedan ska det fortfarande finnas tillräckligt kvar åt dig och din son.
14 Herren, Israels Gud, säger att det alltid ska finnas tillräckligt med mjöl och olja i ditt förråd, ända tills han sänder regn och det kan börja växa igen!
15 Hon gjorde som Elia hade sagt till henne, och både hon och hennes son och profeten fortsatte sedan att äta av hennes förråd så länge de behövde.
16 Det fanns alltid tillräckligt med mjöl och olja kvar, precis som Herren hade lovat genom Elia.
Elia uppväcker en liten pojke
17 Men så en dag blev kvinnans son sjuk. Han blev allt sämre och till slut dog han.
18 Du gudsman, vad är det du har gjort mot mig? ropade hon förtvivlat. Har du kommit för att straffa mig för mina synder genom att döda min son?
19 Kom hit med honom, svarade Elia. Han tog pojkens kropp från henne och bar upp den i övre våningen till rummet där han bodde. Han lade pojken på sin säng
20 och ropade till Herren: Herre, min Gud, varför har du dödat sonen till denna änka, som jag bor hos?
21 Sedan sträckte han ut sig över barnet tre gånger och ropade till Herren: Herre, min Gud, låt honom få liv igen!
22 Herren hörde Elias bön, och pojken fick liv på nytt.
23 Elia tog med sig honom ner igen och lämnade honom till modern.Titta! Han lever! sa han leende.
24 Hon såg på sin son och sa glatt: Nu är jag övertygad om att du är en profet och att det du säger kommer från Herren!
Gud skyddar de svaga
146 Lova Herren! Ja, prisa honom innerligt!
2 Jag tänker sjunga hans lov så länge jag lever, ja, ända till mitt sista andetag.
3 Lita inte på människor som har makt och inflytande.
4 De är också människor som kommer att dö, och de kommer inte att kunna hjälpa någon. På ett ögonblick faller allt som de planerat till marken.
5 Men lycklig är den människa som väntar på hjälp från vår stamfar Jakobs Gud. Hon hoppas på Herren, sin Gud.
6 Han är den Gud som skapade himlen och jorden, haven och allt som finns i dem. Han håller varje löfte,
7 ger de fattiga och förtryckta rättvisa och ger mat till de hungriga. Han befriar fångarna
8 och öppnar de blindas ögon. Han lyfter av bördorna på dem som dignar under deras tyngd. Han älskar de människor som visar honom trohet.
9 Han skyddar främlingar som bor i landet. Han har omsorg om föräldralösa och änkor, men de ogudaktigas planer krossar han.
10 Herren ska regera för evigt. Jerusalem, din Gud är kung från släkte till släkte! Halleluja! Lova Herren!
Paulus får en speciell uppgift
11 Kära vänner, jag försäkrar er att den väg till himlen som jag predikar om inte är byggd på människors idéer eller drömmar.
12 Mitt budskap kommer nämligen från ingen mindre än Jesus Kristus, som själv har talat om för mig vad jag ska säga. Ingen annan har undervisat mig.
13 Ni vet ju hur skoningslöst jag när jag levde enligt den judiska lagen förföljde de kristna och gjorde allt vad jag kunde för att utrota dem.
14 Jag var en av de mest fanatiska judar i min egen ålder som fanns i landet när det gällde den judiska tron. Jag försökte så långt det var möjligt att följa alla de gamla buden och föreskrifterna i min religion.
15 Men så hände något! Redan innan jag var född hade nämligen Gud utvalt mig att bli hans egendom, och i sin godhet och nåd gav han mig uppgiften
16 att gå till främmande folk och berätta den goda nyheten om Jesus, Guds Son.När detta hände gav jag mig inte genast iväg för att diskutera det med andra.
17 Jag reste inte till Jerusalem för att rådgöra med dem som blivit apostlar före mig. Nej, jag gav mig ut i Arabiens öknar och återvände så småningom direkt tillbaka till staden Damaskus.
18 Sedan dröjde det tre år innan jag slutligen reste till Jerusalem för att besöka Petrus, som jag stannade hos i femton dagar.
19 Den ende av de övriga apostlarna som jag träffade den gången var Jakob, vår Herres bror.
20 Detta är exakt vad som hände, och Gud vet att jag inte ljuger för er.
21 Efter besöket i Jerusalem fortsatte jag till Syrien och Kilikien.
22 De kristna i Judeen visste fortfarande inte ens hur jag såg ut.
23 Allt de visste var att man sa att han som förut var deras fiende nu predikade den tro som han tidigare försökt utrota.
24 Och de prisade Gud för min skull.
Jesus uppväcker en änkas son från döden
11 Därefter gick Jesus tillsammans med sina lärjungar till staden Nain, som vanligt med en stor folkhop i hälarna.
12 När han närmade sig staden, mötte de ett begravningsfölje. Pojken som dött var ende sonen till en änka, och många sörjande från staden gjorde henne sällskap.
13 När Jesus såg henne fylldes hans hjärta av medlidande och han sa: Gråt inte!
14 Sedan gick han fram till båren och rörde vid den, och bärarna stannade. Min son, sa han. Kom tillbaka till livet igen.
15 Då satte sig pojken upp och började tala till dem som stod runt omkring. Och Jesus gav honom tillbaka till hans mor.
16 Människorna runt omkring var skakade av vad de sett och lovprisade Gud, högt och ljudligt, och sa: En mäktig profet har trätt fram ibland oss, och vi har sett hur Gud verkar ibland oss i dag.
17 Berättelsen om vad Jesus hade gjort spred sig från den ena ändan av Judeen till den andra och till och med utanför landets gränser.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®