Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Gud skyddar de svaga

146 Lova Herren! Ja, prisa honom innerligt!

² Jag tänker sjunga hans lov så länge jag lever, ja, ända till mitt sista andetag.

³ Lita inte på människor som har makt och inflytande.

⁴ De är också människor som kommer att dö, och de kommer inte att kunna hjälpa någon. På ett ögonblick faller allt som de planerat till marken.

⁵ Men lycklig är den människa som väntar på hjälp från vår stamfar Jakobs Gud. Hon hoppas på Herren, sin Gud.

⁶ Han är den Gud som skapade himlen och jorden, haven och allt som finns i dem. Han håller varje löfte,

⁷ ger de fattiga och förtryckta rättvisa och ger mat till de hungriga. Han befriar fångarna

⁸ och öppnar de blindas ögon. Han lyfter av bördorna på dem som dignar under deras tyngd. Han älskar de människor som visar honom trohet.

⁹ Han skyddar främlingar som bor i landet. Han har omsorg om föräldralösa och änkor, men de ogudaktigas planer krossar han.

¹⁰ Herren ska regera för evigt. Jerusalem, din Gud är kung från släkte till släkte! Halleluja! Lova Herren!

Avskiljandet av prästerna

29 När du avskiljer Aron och hans söner ska du göra på följande sätt: ta en ungtjur och två baggar som är helt felfria,

² bröd som inte jäst och tunna kakor av sött bröd utan jäst tillsammans med olja och brödskivor smorda med olja. Allt bröd ska bakas av fint vetemjöl.

³ Lägg brödet i en korg och för fram det tillsammans med tjuren och baggarna.

⁴ Vid ingången till tabernaklet ska du tvätta både Aron och hans söner med vatten.

⁵ Sätt på Aron hans tunika, mantel, efod och bröstsköld och fäst ihop alltsammans med det konstvävda skärpet.

⁶ Sätt turbanen med dess guldplåt på hans huvud och

⁷ gjut olja på hans huvud.

⁸ Sedan ska du klä hans söner i deras tunikor

⁹ med de vävda skärpen och huvudbindlarna. De ska vara mina präster för alltid. Så ska du göra när du avskiljer Aron och hans söner.

⁶ När jag var på väg till Damaskus och vid middagstiden närmade mig staden, lyste plötsligt ett mycket starkt ljus från himlen mot mig.

⁷ Jag föll till marken, och jag hörde en röst som frågade mig: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig?'

⁸ 'Vem är du som talar till mig, Herre?' frågade jag. Han svarade: 'Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer.'

⁹ Männen som var med mig såg ljuset men förstod inte vad som sades.

¹⁰ 'Vad ska jag göra, Herre?' frågade jag. Och Herren svarade: 'Res dig upp och gå till Damaskus. Där kommer du att få veta vad som väntar dig under kommande år.'

¹¹ Men jag blev blind av det starka ljuset och fick ledas till Damaskus av mina reskamrater.

¹² Där bodde en man som hette Ananias. Han lydde lagen till punkt och pricka och hade därför gott anseende bland alla judar i Damaskus.

¹³ Denne man kom till mig där och sa: 'Broder Saul, nu får du din syn tillbaka!' Och genast kunde jag se igen.

¹⁴ Sedan sa han till mig: 'Våra fäders Gud har valt ut dig till att lära känna hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra honom tala.

¹⁵ Du ska vittna om honom överallt och berätta vad du har sett och hört.

¹⁶ Vänta inte längre, utan låt döpa dig och bekänn dina synder för Herren så att han kan förlåta dig.'

^17-18 När jag hade kommit tillbaka till Jerusalem, och en dag stod och bad i templet var jag plötsligt liksom i en annan värld. Jag såg Herren, och han sa till mig: 'Skynda dig! Lämna Jerusalem, för människorna här kommer inte att tro dig när du förkunnar mitt budskap.'

¹⁹ 'Men Herre

²⁰ Och när Stefanos, som vittnade om dig, dödades, stod jag där och tyckte det var rätt. Jag till och med vaktade kläderna åt de män som stenade honom!'

²¹ Men Gud sa till mig: 'Lämna Jerusalem, för jag ska sända dig långt bort till andra folk än judarna!'