Revised Common Lectionary (Complementary)
Skapelsens och Ordets uppenbarelse
19 För körledaren. En psalm av David.
2 (A) Himlarna vittnar
om Guds härlighet,
himlavalvet förkunnar
hans händers verk.
3 Dag berättar för dag,
natt ger kunskap till natt,
4 utan tal och utan ord,
utan att man hör deras röst.
5 (B) Deras röst[a] når ut över hela jorden,
deras ord till världens ände.
I himlen har han gjort
en hydda åt solen.[b]
6 Den liknar en brudgum
som kommer ut ur sin kammare,
den jublar som en hjälte
över att löpa sin bana.
7 Vid himlens ena ände går den upp
och följer sitt kretslopp
till den andra.
Ingenting är dolt för dess hetta.
8 (C) Herrens undervisning är fullkomlig,
den ger nytt liv åt[c] själen.
Herrens vittnesbörd är sant,
det ger vishet åt enkla människor.
9 (D) Herrens befallningar är rätta,
de ger glädje åt hjärtat.
Herrens bud är klart,
det ger ljus åt ögonen.
10 Herrens vördnad är ren,
den består för evigt.
Herrens domar är sanna,
de är alla rättfärdiga.
9 Och Herren sade till Mose: ”Se, jag ska komma till dig i ett tjockt moln, för att folket ska höra när jag talar med dig och sedan för alltid tro på dig.” Mose framförde folkets svar till Herren. 10 (A) Då sade Herren till Mose: ”Gå till folket och helga dem i dag och i morgon och låt dem tvätta sina kläder. 11 De ska hålla sig beredda till i övermorgon, för då ska Herren stiga ner på Sinai berg inför allt folkets ögon.
12 Du ska märka ut en gräns för folket runt omkring berget och säga: Akta er för att stiga upp på berget eller komma nära dess fot. Var och en som kommer nära berget ska straffas med döden. 13 (B) Men ingen hand får röra vid honom, utan han ska stenas eller skjutas. Det gäller både djur och människor: de får inte leva. När jubelhornet[a] ljuder med utdragen ton, då får de komma upp på berget.”
14 Mose gick ner från berget till folket. Han helgade dem och de tvättade sina kläder. 15 Och han sade till folket: ”Håll er beredda till i övermorgon. Ingen får komma nära någon kvinna.”
30 (A) När fyrtio år hade gått visade sig en ängel för honom i öknen vid berget Sinai, i lågan från en brinnande törnbuske. 31 Mose var förundrad över synen han såg, och när han gick närmare för att se efter vad det var, hördes Herrens röst: 32 Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Då darrade Mose av fruktan och vågade inte se dit.[a] 33 (B) Men Herren sade till honom: Ta av sandalerna från dina fötter, för platsen där du står är helig mark. 34 Jag har själv sett hur mitt folk förtrycks i Egypten och hört hur de suckar, och jag har stigit ner för att befria dem. Gå nu! Jag sänder dig till Egypten.[b]
35 Denne Mose som de avvisade när de sade: Vem har satt dig till ledare och domare?, honom sände Gud som ledare och befriare genom ängeln som uppenbarade sig för honom i törnbusken.[c] 36 (C) Det var han som förde dem ut och gjorde under och tecken i Egypten och i Röda havet och i öknen under fyrtio år. 37 (D) Det var denne Mose som sade till Israels barn: En profet lik mig ska Gud låta uppstå åt er, ur era bröders krets.[d] 38 (E) Det var han som i församlingen i öknen var tillsammans både med ängeln som talade till honom på berget Sinai och med våra fäder, och han tog emot levande ord för att ge till oss.
39 (F) Men våra fäder ville inte lyda honom. De avvisade honom och vände i sina hjärtan tillbaka till Egypten. 40 De sade till Aron: Gör oss gudar som kan gå framför oss! Vad som hänt med den där Mose som förde oss ut ur Egypten, det vet vi inte.[e]
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation