Revised Common Lectionary (Complementary)

² Jag höjer min röst till Gud och ropar,
    jag höjer min röst till Gud
        och han lyssnar till mig.
^3 (B) På nödens dag söker jag Herren,
    om natten är min hand utsträckt
        utan att tröttna.
    Min själ vägrar låta sig tröstas.
^4 (C) Jag tänker på Gud och suckar,
    jag grubblar och min ande
        mattas. Sela

^5 (D) Mina ögonlock håller du öppna,
    jag är full av oro
        och kan inte tala.
^6 (E) Jag tänker på forna dagar,
    sedan länge flydda år.
⁷ Jag minns min sång^[a] i natten,
    jag grubblar i mitt hjärta
        och min ande undrar:
^8 (F) Ska Herren förkasta för evigt
    och aldrig mer visa nåd?
^9 (G) Är hans godhet borta för alltid?
    Är det slut med hans ord
        för alla tider?
¹⁰ Har Gud glömt att vara nådig?
    Eller har han i vrede hållit inne
        sin barmhärtighet? Sela

^11 (H) Jag svarar: Detta är min plåga,
    att den Högstes högra hand
        inte är som förr.
¹² Jag minns Herrens gärningar,
    jag minns dina forna under,
¹³ jag tänker på alla dina verk
    och begrundar det du har gjort.

^14 (I) Gud, i helighet går din väg.
    Vilken gud är så stor som Gud?
^15 (J) Du är den Gud som gör under,
    du har visat din makt bland folken.
^16 (K) Med din arm har du
        återlöst ditt folk,
    Jakobs och Josefs barn. Sela

^17 (L) Vattnen såg dig, Gud,
    vattnen såg dig och bävade,
        själva djupen darrade.
¹⁸ Från molnen strömmade vatten,
    skyarna höjde sin röst
        och dina pilar flög överallt.
¹⁹ Din åska dundrade i virvelstormen,
    blixtar lyste upp världen,
        jorden darrade och bävade.
^20 (M) Genom havet gick din väg,
        din stig genom väldiga vatten,
    och ingen såg dina fotspår.
^21 (N) Du förde ditt folk som en fårhjord
    genom Moses och Arons hand.

⁸ Men jag skulle söka Gud
    och inför Gud lägga fram min sak.
^9 (A) Han gör stora och outgrundliga ting,
    fler under än någon kan räkna.
^10 (B) Han ger jorden regn
    och sänder vatten över markerna.
^11 (C) Han upphöjer de ringa
    och hjälper de sörjande.
^12 (D) Han gör de listigas anslag om intet
    så att deras händer
        inte får framgång.
^13 (E) Han fångar de visa i deras slughet
    och låter de svekfulla förhasta sig
        vid sina rådslag.
^14 (F) Om dagen möter de mörker,
    de famlar mitt på dagen
        som om det var natt.
¹⁵ Han räddar från svärdet i deras mun,
    den fattige från den mäktiges hand.
^16 (G) Den nödställde får åter ett hopp,
    orätten måste stänga sin mun.

^17 (H) Se, salig är den människa
        som Gud tuktar.
    Förkasta inte
        den Allsmäktiges fostran,
^18 (I) för han sargar och förbinder,
    han slår och hans händer helar.
^19 (J) Sex gånger räddar han dig ur nöden,
    och sjunde gången drabbar dig inte
        det onda.
^20 (K) I tider av svält
        räddar han dig från döden
    och i krig från svärdets våld.
^21 (L) Från tungors gissel göms du undan,
    du behöver inte vara rädd
        när förödelse kommer.
²² Du kan le åt förödelse och svält,
    du behöver inte vara rädd
        för vilddjur,
^23 (M) för du står i förbund
        med markens stenar,
    markens vilddjur håller fred
        med dig.
²⁴ Du ska veta att ditt tält står tryggt,
    när du synar din boning
        ska inget saknas.
²⁵ Du ska veta att din ätt förökas,
    att dina efterkommande
        blir som gräset på marken.
²⁶ Du kommer i graven
        när du nått full mognad,
    som sädeskärven bärgas
        när tiden är inne.
²⁷ Se, vi har utforskat detta,
        så är det.
    Hör det och tänk på det noga.

Den som älskar livet
        och vill se goda dagar
    ska vakta sin tunga
        från det som är ont
    och sina läppar
        från att tala svek.
^11 (D) Han ska undvika det onda
        och göra det goda,
    söka friden och följa den.
^12 (E) Herrens ögon är vända
        till de rättfärdiga
    och hans öron
        till deras bön.
    Men Herrens ansikte är emot
        dem som gör det onda.^[a]