Revised Common Lectionary (Complementary)
Gud och människan
En bön av gudsmannen Mose.90 Herre, så länge människan funnits har du varit vår tillflykt!
2 Innan bergen skapades, innan jorden formades, fanns du, Gud, utan början och utan slut.
3 Du talar och människan blir åter jord.
4 Tusen år är för dig bara som gårdagen! Ja, de är som en enda timme!
5-6 Vi sveper fram på tidens vågor, lika snabbt som en rasande flod, och vi försvinner lika snabbt som en dröm när man vaknar. Vi liknar gräset, som växer upp och är grönt på morgonen men som vissnar ner och dör innan kvällen.
7 Ja, genom din vrede förgås vi, och snabbt är det ute med oss.
8 Vår synd ligger öppen för dig, ja, till och med våra mest hemliga synder har du dragit fram i ljuset.
9 Inte undra på att åren känns långa och tunga när du blir vred på oss, och att alla våra dagar är fyllda av suckar!
10 Vi blir sjuttio år, en del kanske till och med blir åttio. Men också våra bästa år är ofta tomma och problemfyllda. Snart försvinner de och vi är borta.
11 Vem kan förstå hur väldig din vrede är? Vem av oss fruktar dig som han borde?
12 Lär oss att räkna våra dagar, och lär oss förstå hur korta de är. Hjälp oss att använda dem på bästa sätt.
Herrens vrede drabbar hela landet
7 Detta budskap kom också till mig från Gud:
2 Säg till Israel: Vart du än ser - mot öster, väster, norr eller söder - är det slut med ditt land.
3 Det finns inte längre något hopp för dig, för jag ska låta min vrede komma över dig, därför att du har tillbett avgudar.
4 Jag ska vända mina ögon från dig och inte visa någon barmhärtighet. Jag ska verkligen betala igen för allt du har gjort mot mig, och du ska få veta att jag är Herren.
5-6 Herren Gud säger: Med den ena olyckan efter den andra ska jag förgöra dig. Slutet har kommit, och bara domen väntar.
7 Israel, det är dags för dom! Tiden är inne och bedrövelsens dag närmar sig. Det är en dag av ångest i stället för glädje!
8-9 Snart ska jag tömma ut min vrede och straffa dig för all din ondska. Jag ska inte ha något förbarmande med dig, och du ska veta att jag, Herren, är den som gör det.
8 Sedan tömde den fjärde ängeln sin skål över solen, och fick den att bränna människor med sin eld.
9 De brändes av denna våldsamma hetta och förbannade Gud som sände plågorna, men ingen omvände sig och gav honom äran.
10 Sedan tömde den femte ängeln sin skål över den tron, som tillhörde vilddjuret, och hans rike täcktes av mörker. Och de människor som levde där bet sönder sina tungor av smärta
11 och förbannade himlens Gud för sina plågor och sår, men de vägrade att upphöra med sina onda handlingar.
12 Den sjätte ängeln tömde sin skål över den stora floden Eufrat, och den torkade ut, så att kungarna från öster utan hinder kunde marschera med sina arméer mot väster.
13 Och jag såg tre onda andar, förklädda till paddor, hoppa fram ur drakens, vilddjurets och den falske profetens mun.
14 Dessa undergörande onda andar övertalade världens alla ledare att samla sig till strid mot Herren, på den store allsmäktige Gudens domsdag.
15 Var på er vakt för jag ska komma lika oväntat som en tjuv! Välsignade är alla de som väntar på mig, alla som har sina kläder färdiga, och inte behöver gå nakna och skämmas.
16 Och de samlade alla världens arméer nära en plats som på hebreiska kallas Harmagedon.
17 Sedan tömde den sjunde ängeln sin skål i luften. Och ett högt rop kom från tronen i templet som står i himlen: Det är gjort!
18 Då mullrade och dånade åskan, och blixtarna flammade, och det blev en stor jordbävning med en omfattning utan motstycke i den mänskliga historien.
19 Den stora staden Babylon delades i tre delar, och städer runt om i världen föll ihop i ruinhögar, och Gud kom ihåg alla Babylons synder och straffade dem ända till sista droppen av sitt vredesvin.
20 Alla öar försvann och bergen jämnades ut,
21 och en fruktansvärd hagelstorm kom från himlen och träffade människorna på jorden, och de förbannade Gud för denna svåra plåga.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®