Previous Prev Day Next DayNext

Revised Common Lectionary (Complementary)

Daily Bible readings that follow the church liturgical year, with thematically matched Old and New Testament readings.
Duration: 1245 days
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Version
Jona 3:10-4:11

10 (A) När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem och gjorde det inte.

Jonas otålighet och Herrens svar

Men Jona tog mycket illa vid sig och blev arg. (B) Han bad till Herren och sade: ”O Herre, var det inte det jag sade när jag var kvar i mitt land! Därför ville jag förekomma det och fly till Tarshish. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och stor i nåd och beredd att ångra det onda. (C) Ta nu mitt liv, Herre, för jag vill hellre dö än leva.” Men Herren sade: ”Har du rätt att vara arg?”

Jona gick ut ur staden och satte sig öster om den. Där gjorde han sig en hydda och satt i skuggan under den för att se hur det skulle gå med staden. Och Herren Gud lät en ricinbuske[a] växa upp över Jona för att ge skugga åt hans huvud och befria honom från hans missmod. Jona var mycket glad över ricinbusken.

Men dagen därpå, när gryningen kom, sände Gud maskar som angrep ricinbusken så att den vissnade ner. (D) När sedan solen gick upp sände Gud en brännande östanvind, och solen gassade på Jonas huvud så att han blev helt utmattad. Då önskade han sig döden och sade: ”Jag vill hellre dö än leva.”

Men Gud sade till Jona: ”Har du rätt att vara arg över ricinbusken?” Han svarade: ”Jag har rätt att vara så arg att jag kan dö.” 10 Då sade Herren: ”Du bryr dig om ricinbusken, som du inte har lagt någon möda på och inte har odlat, som kom till på en natt och försvann efter en natt. 11 (E) Skulle då inte jag bry mig om Nineve, den stora staden, där det finns mer än 120 000 människor som inte kan skilja mellan höger och vänster, och dessutom många djur?”

Psaltaren 145:1-8

Herrens storhet och godhet

145 [a][b]En lovsång av David.

Jag vill upphöja dig,
        min Gud och kung,
    och lova ditt namn
        för alltid och för evigt.
Jag vill lova dig varje dag
    och prisa ditt namn
        för alltid och för evigt.

[c]Stor är Herren och högt prisad,
    hans storhet är ofattbar.
[d]Släkte efter släkte prisar dina verk
    och förkunnar dina väldiga
        gärningar.
[e]Ditt majestäts härlighet och ära
    och dina underbara verk
        vill jag begrunda.
Dina väldiga gärningars makt
        ska man tala om,
    och din storhet ska jag förkunna.
Man ska ropa ut ryktet
        om din stora godhet
    och jubla över din rättfärdighet.

[f]Herren är nådig och barmhärtig,
    sen till vrede och stor i nåd.

Filipperbrevet 1:21-30

21 (A) För mig är livet Kristus och döden en vinst.

22 Men om livet här i kroppen innebär att mitt arbete bär frukt, då vet jag inte vad jag ska välja. 23 (B) Jag dras åt båda håll. Jag har en längtan att bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre. 24 Men för er skull är det mer nödvändigt att jag får leva kvar här i kroppen. 25 (C) Det är jag övertygad om, och jag vet att jag ska få leva och vara kvar hos er alla och hjälpa er till framsteg och glädje i tron. 26 (D) När jag är tillbaka hos er igen får ni ännu större anledning till glädje[a] i Kristus Jesus för min skull.

Kämpa för tron

27 (E) Se bara till att ni lever på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, vare sig jag kommer och besöker er eller inte. Låt mig få höra om er att ni står fasta i samma ande och samma sinne och kämpar för tron på evangeliet, 28 (F) utan att på något sätt låta er skrämmas av motståndarna. Det blir för dem ett tecken på att de går förlorade, medan ni blir frälsta och det av Gud. 29 (G) Ni har ju fått nåden att inte bara tro på Kristus utan också att lida för hans skull, 30 (H) eftersom ni har samma kamp att kämpa som ni såg att jag hade och nu hör att jag fortfarande har.

Matteusevangeliet 20:1-16

Vingårdsarbetarnas lön

20 Himmelriket är som en husbonde som gick ut tidigt på morgonen för att leja arbetare till sin vingård. Han kom överens med dem om en dagslön på en denar och skickade dem till sin vingård.

Vid tredje timmen[a] gick han ut och såg några andra stå sysslolösa på torget. Han sade till dem: Gå till vingården, ni också! Jag ska ge er en rättvis lön. Och de gick. Vid sjätte och nionde timmen gick han ut igen och gjorde likadant. Även vid elfte timmen gick han ut och fann några andra som stod där, och han sade till dem: Varför står ni här sysslolösa hela dagen? De svarade honom: Därför att ingen har lejt oss. Han sade då till dem: Gå till vingården, ni också!

På kvällen sade vingårdens herre till sin förvaltare: Kalla på arbetarna och ge dem deras lön, men börja med de sista och sluta med de första. De som hade blivit lejda vid elfte timmen kom då fram och fick var sin denar. 10 När sedan de första kom trodde de att de skulle få mer, men de fick också en denar. 11 När de fick den, klagade de på husbonden och sade: 12 De där som kom sist har arbetat en enda timme, och du har jämställt dem med oss som har stått ut med dagens slit och hetta. 13 Han svarade en av dem: Min vän, jag är inte orättvis mot dig. Var du inte överens med mig om en denar? 14 Ta det som är ditt och gå. Men jag vill ge den siste lika mycket som jag gav dig. 15 (A) Får jag inte göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon[b] på att jag är god? 16 (B) Så ska de sista bli de första och de första bli de sista."

Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation