Revised Common Lectionary (Complementary)

Oskyldigt förföljd

17 ^(A) En bön av David.

^5 (A) När bröder bor tillsammans och en av dem dör utan någon son, ska den dödes hustru inte gifta sig med någon främmande man utanför släkten. Hennes svåger ska gå in till henne och ta henne till hustru och så uppfylla sin plikt som svåger^[a]. ⁶ Och den förste son hon föder ska få den döde broderns namn, för att dennes namn inte ska utplånas ur Israel.

⁷ Men om mannen inte vill gifta sig med sin svägerska, ska hon gå upp till de äldste i porten^[b] och säga: ”Min svåger vägrar att föra sin brors namn vidare i Israel. Han vill inte göra sin plikt som svåger till mig.” ⁸ Då ska de äldste i staden där han bor kalla på honom och tala med honom. Om han står fast och säger: ”Jag vill inte gifta mig med henne”, ⁹ då ska hans svägerska gå fram till honom inför de äldste och dra skon av hans fot och spotta honom i ansiktet och säga: ”Så gör man med den man som inte vill bygga upp sin brors hus.” ¹⁰ Hans hus ska sedan i Israel kallas ’den barfotades hus’.

Paulus hos befälhavaren

^22 (A) Så långt hade de lyssnat på honom, men nu ropade de högt: "Bort från jorden med den människan! Han borde inte få leva!" ²³ De skrek, slet av sig mantlarna och kastade upp damm i luften.

²⁴ Befälhavaren beordrade då att Paulus skulle föras in i fästningen och förhöras under piskrapp^[a], så att man fick veta varför de skrek så mot honom. ^25 (B) När de hade sträckt ut honom för piskan^[b], sade Paulus till officeren som stod där: "Får ni piska en romersk medborgare^[c] som inte ens är dömd för något?"

²⁶ Så snart officeren hörde det, gick han till befälhavaren och berättade det och sade: "Vad är det du tänker göra? Den här mannen är romersk medborgare!" ²⁷ Då gick befälhavaren dit och frågade honom: "Säg mig, är du verkligen romersk medborgare?" Paulus svarade: "Ja." ²⁸ Befälhavaren sade: "Jag fick betala^[d] en stor summa pengar för det medborgarskapet." Paulus svarade: "Men jag är född med det^[e]." ²⁹ De som skulle förhöra honom drog sig genast undan. Även befälhavaren blev förskräckt när han förstod att det var en romersk medborgare som han hade belagt med bojor.

³⁰ Nästa dag ville han få klart besked om vad judarna anklagade Paulus för. Han lät därför ta av honom bojorna och befallde att översteprästerna och hela Stora rådet skulle samlas. Sedan förde han ner Paulus och ställde honom inför dem.

Paulus inför Stora rådet

23 ^(C) Paulus såg på Stora rådet och sade: "Bröder, jag har levt inför Gud med ett fullkomligt rent samvete intill denna dag." ^2 (D) Då befallde översteprästen Ananias dem som stod bredvid honom att slå Paulus över munnen. ^3 (E) Men Paulus sade till honom: "Gud ska slå dig^[f], din vitkalkade vägg! Du sitter här för att döma mig efter lagen, men du bryter mot lagen^[g] när du befaller att de ska slå mig." ⁴ De som stod bredvid sade: "Förolämpar du Guds överstepräst?" ⁵ Paulus svarade: "Jag visste inte, bröder, att han var överstepräst. Det står ju skrivet: En ledare för ditt folk ska du inte förbanna."^[h]

^6 (F) Paulus visste^[i] att en del av dem var saddukeer och de andra fariseer, så han ropade i Rådet: "Bröder! Jag är farisé och son till fariseer. Det är för hoppet om de dödas uppståndelse som jag står här inför rätta." ⁷ När han sade detta blev det strid mellan fariseerna och saddukeerna^[j], och de församlade splittrades i två läger. ⁸ (Saddukeerna lär nämligen att det inte finns någon uppståndelse eller några änglar eller andar, medan fariseerna erkänner allt detta.) ^9 (G) Det blev ett väldigt ropande, och några av de skriftlärda från fariseernas parti reste sig och protesterade högljutt: "Vi finner inget ont hos den här mannen. Tänk om en ande eller en ängel verkligen har talat till honom?"

¹⁰ Striden blev så häftig att befälhavaren var rädd att de skulle slita Paulus i stycken, och han befallde vaktstyrkan att gå ner och rycka bort honom från dem och föra honom till fästningen. ^11 (H) På natten stod Herren hos honom och sade: "Var frimodig! Så som du vittnat om mig i Jerusalem, måste du vittna även i Rom."