Revised Common Lectionary (Complementary)

Salig är den som fått sin överträdelse förlåten,
sin synd övertäckt.
² Salig är den människa som Herren ej tillräknar synd
och som i sin ande är utan svek.

³ Så länge jag teg
    förtvinade mina ben vid min ständiga klagan.
⁴ Dag och natt var din hand tung över mig,
min livskraft försvann som av sommarhetta. Sela.
⁵ Då uppenbarade jag min synd för dig,
jag dolde inte min missgärning.
    Jag sade: "Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren."
Då förlät du mig min syndaskuld. Sela.

⁶ Därför skall alla fromma be till dig medan du är att finna.
Om än stora vattenfloder kommer
    skall de inte nå dem.
⁷ Du är mitt beskydd,
    för nöd bevarar du mig,
med frälsningens jubel omger du mig. Sela.

²¹ Sök nu förlikning och frid med Gud,
så skall lycka komma på din lott.
²² Tag emot undervisning av hans mun,
bevara hans ord i ditt hjärta.
²³ Om du omvänder dig till den Allsmäktige
blir du upprättad,
    om du avlägsnar orättfärdighet från ditt tält,
²⁴ om du kastar ditt guld i stoftet
    och Ofirs-guldet bland bäckens stenar,
²⁵ då blir den Allsmäktige ditt guld,
    han blir ditt ädlaste silver.
²⁶ Ja, då skall du glädjas i den Allsmäktige
och lyfta upp ditt ansikte till Gud.
²⁷ När du ber till honom skall han höra dig,
och du skall infria dina löften.
²⁸ Allt vad du beslutar skall gå dig väl,
och ljus skall skina på dina vägar.
²⁹ När de för nedåt skall du säga: "Uppåt!",
så skall han frälsa den som slår ner sin blick.
³⁰ Han skall rädda också den som ej är oskyldig,
genom dina händers renhet skall han räddas.

² Också i dag är min klagan trotsig.
    Min hand^[a] vilar tungt över mitt suckande.
³ O, om jag visste hur jag skulle finna honom,
hur jag kunde komma till hans boning!
⁴ Jag skulle lägga fram min sak inför honom,
fylla min mun med bevis.
⁵ Jag ville veta vad han kan svara mig,
begrunda vad han har att säga till mig.
⁶ Skulle han bekämpa mig med sin stora makt?
    Nej, han skulle höra på mig.
⁷ En rättfärdig skulle då vara hans motpart,
jag skulle för alltid bli frikänd av min domare.

⁸ Se, går jag mot öster, är han inte där,
går jag mot väster, finner jag honom ej.
⁹ Är han verksam i norr, skådar jag honom inte,
vänder han sig åt söder, ser jag honom ej.
¹⁰ Han vet vilken väg jag har vandrat,
prövar han mig, skall jag komma ur prövningen som guld.
¹¹ Min fot har hållit fast vid hans spår,
jag har följt hans väg utan att vika av.
¹² Hans läppars bud har jag inte övergett,
hans muns ord är mig en större skatt än mitt dagliga bröd.

¹³ Men han är den ende,
    vem kan stå honom emot?
Vad han vill, det gör han.
¹⁴ Han fullbordar vad han har beslutat om mig,
och mycket mer av samma slag.
¹⁵ Därför bävar jag för hans ansikte,
    när jag tänker på det blir jag rädd för honom.
¹⁶ Gud har gjort mitt hjärta försagt,
    den Allsmäktige har fått mig att bäva,
¹⁷ ty jag fick inte förgås innan mörkret kom,
han dolde inte den svarta natten för mitt ansikte.