Revised Common Lectionary (Complementary)
Ångerpsalm; syndabekännelse och förlåtelse
32 Av David. Maskil[a].
Lycklig är den som har fått sin överträdelse förlåten,
den vars synd är utplånad.
2 Lycklig är den som Herren inte tillräknar synd
och vars ande är utan svek.
3 Så länge jag teg tynade jag bort
i min dagliga klagan.
4 Både dag och natt fanns din tunga hand över mig.
Min livskraft torkade bort som i hettan av en varm sommardag. Séla
5 Då bekände jag min synd för dig.
Jag dolde inte min skuld.
Jag sa: ”Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren.”
Och du förlät mig min syndaskuld. Séla
6 Därför ska alla fromma be till dig,
när det går att finna dig.
När de stora vattnen stiger
kommer de inte att drabba dem.
7 Du är min tillflykt,
du bevarar mig för nöden,
du omger mig med befrielsens sånger. Séla
8 Herren avskyr de ondas offer
men gläder sig över de rättsinnigas böner.
9 Herren avskyr de gudlösas leverne,
men älskar den som strävar efter rättfärdighet.
10 Den som överger vägen får en hård fostran[a]
och den som hatar tillrättavisning måste dö.
11 Dödsriket och avgrunden ligger öppna för Herren.
Hur mycket mer då människornas innersta!
24 Den förståndige vandrar uppåt på livets väg
för att undvika dödsriket där nere.
25 Herren river ner den högfärdiges hus,
men gränsen till änkors egendom beskyddar han.
26 Herren avskyr de gudlösas tankar,
men vänliga ord är rena.
27 Med oärligt förtjänta pengar drar man olycka över hela familjen,
men den som hatar mutor får ett långt liv.
28 Den rättfärdige överväger sitt svar,
men ur den gudlöses mun flödar ondska.
29 Herren är långt borta från de onda,
men han hör den rättfärdiges böner.
30 En vänlig blick gör hjärtat glatt,
en god nyhet ger kroppen hälsa.
31 Den som lyssnar till nyttig kritik
får vistas bland de visa.
32 Den som avvisar fostran föraktar sitt eget liv,
men den som tar emot tillrättavisning får insikt.
33 Herrens fruktan lär ut vishet,
och ödmjukhet är vägen till ära.
Hälsning
1 Från Paulus, som genom Guds vilja är apostel[a] åt Kristus[b] Jesus, och från vår bror Timotheos.
Till Guds församling i Korinth, och till alla de troende runt om i provinsen Achaia.
2 Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Gud tröstar och uppmuntrar
3 Välsignad är vår Herre Jesus Kristus Gud och Fader, barmhärtighetens Fader, all trösts Gud. 4 Han tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi själva kan ge vidare av hans tröst och uppmuntran till andra som har det svårt. 5 Ju mer vi får lida för Kristus skull, desto mer tröst får vi genom Kristus. 6 När vi möter svårigheter är det alltså för er tröst och frälsning. Genom den tröst vi själva får kan ni få tröst som ger er kraft när ni får gå igenom samma lidanden som vi. 7 Vårt hopp är fast när det gäller er. Vi vet att ni delar lidandena med oss, och likaså delar ni också vår tröst.
8 Jag vill att ni ska veta, syskon, vilka enorma svårigheter vi fick gå igenom i provinsen Asien[c]. Vi var så illa ute att vi inte hade några krafter kvar, och vi trodde faktiskt att vår sista stund var kommen. 9 Ja, vi hade inom oss fått en dödsdom. Men detta var för att vi inte skulle lita på oss själva, utan på Gud, han som uppväcker de döda. 10 Och Gud räddade oss verkligen ur denna dödsfara, och han ska göra det igen. Till honom har vi satt vårt hopp, och han kommer att rädda oss igen. 11 Men ni hjälper oss genom era böner, och så ska många tacka Gud för oss och för den nåd vi fått.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.