Revised Common Lectionary (Complementary)

Hjälpen kommer från Herren

121 ^[a]En pilgrimssång.

Jakob och Laban försonas

⁴³ Laban svarade Jakob: ”Döttrarna är mina döttrar, barnen är mina barn och hjordarna är mina hjordar. Allt du ser är mitt. Vad skulle jag kunna göra mot mina döttrar eller mot barnen som de fött? ⁴⁴ Kom nu, låt oss sluta förbund med varandra. Det ska vara vittne mellan mig och dig.”

⁴⁵ Då tog Jakob en sten och reste den till en stod. ⁴⁶ Sedan sade han till sitt folk: ”Samla ihop sten.” Då tog de stenar och gjorde ett röse och höll en måltid där på röset. ⁴⁷ Laban kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob kallade det Galed.^[a]

⁴⁸ Och Laban sade: ”Detta röse ska i dag vara vittne mellan mig och dig.” Så fick det namnet Galed. ⁴⁹ Men det kallades också Mispa^[b], för han sade: ”Herren ska hålla vakt mellan mig och dig när vi inte längre ser varandra. ⁵⁰ Om du behandlar mina döttrar illa eller tar andra hustrur vid sidan av mina döttrar, ska du komma ihåg att Gud är vittne mellan mig och dig, även om ingen människa är närvarande.”

⁵¹ Laban sade vidare till Jakob: ”Se detta röse och se denna stod som jag rest mellan mig och dig. ⁵² Röset här ska vara ett vittne, och stoden ska vara ett vittne att jag inte ska gå förbi röset mot dig med onda avsikter, och att inte heller du ska gå mot mig förbi röset och stoden. ⁵³ Abrahams och Nahors Gud ska vara domare mellan oss, han som var deras fars Gud^[c].” Och Jakob svor eden vid honom som hans far Isak vördade.

⁵⁴ Sedan offrade Jakob slaktoffer på berget och bjöd in sina släktingar till en måltid. De åt och stannade på berget över natten. ⁵⁵ På morgonen steg Laban upp tidigt, och när han hade kysst sina barnbarn och sina döttrar och välsignat dem, gav han sig i väg och återvände hem.

Jakob förbereder mötet med Esau

32 Och Jakob fortsatte sin färd. Då mötte Guds änglar honom. ^2 (A) När han såg dem sade han: ”Här är Guds skara.” Och han kallade platsen Mahanajim^[d].

^14 (A) Påminn om detta och uppmana dem allvarligt inför Gud att inte strida om ord. Det gör ingen nytta utan bryter bara ner dem som lyssnar. ¹⁵ Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, som en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar^[a] sanningens ord.

^16 (B) Men oandligt, tomt prat ska du akta dig för. De som ägnar sig åt sådant kommer att gå allt längre i ogudaktighet, ^17 (C) och deras ord kommer att sprida sig som cancersvulster^[b]. Till dem hör Hymeneus^[c] och Filetus, ^18 (D) som har kommit bort från sanningen. De vänder upp och ner på tron för vissa när de säger att uppståndelsen redan har ägt rum. ¹⁹ Men Guds fasta grund består och har detta sigill^[d]: Herren känner de sina, och: Var och en som åkallar Herrens namn ska hålla sig borta från orättfärdighet.

^20 (E) Men i ett stort hus finns det inte bara kärl av guld och silver utan också av trä och lera, några till hedrande ändamål och andra till mindre hedrande. ^21 (F) Den som nu renar sig från dessa^[e] blir ett kärl till hedrande ändamål, helgat, användbart för sin herre och redo för varje god gärning. ^22 (G) Fly ungdomens onda begär och sträva efter rättfärdighet, tro, kärlek och frid tillsammans med dem som åkallar Herren av rent hjärta.

^23 (H) Men avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider, ^24 (I) och en Herrens tjänare ska inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida. ^25 (J) Han ska i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske låter Gud dem omvända sig, så att de kommer till insikt om sanningen ^26 (K) och nyktrar till ur djävulens snara, där de hålls fångna så att de gör hans vilja.