Revised Common Lectionary (Complementary)
Psalm 111[a]
Herrens storhet och nåd
1 Halleluja!
Jag vill tacka Herren av hela mitt hjärta
i de rättsinnigas råd och församling.
2 Stora är Herrens gärningar.
De begrundas av alla som har sin glädje i dem.
3 Majestät och härlighet är hans verk,
hans rättfärdighet varar i evighet.
4 Han har gjort så att man minns hans under.
Nådig och barmhärtig är Herren.
5 Han ger mat åt dem som fruktar honom,
han tänker för evigt på sitt förbund.
6 Kraften i sina gärningar
uppenbarade han för sitt folk
när han gav dem hednafolkens arvedel.
7 Hans händers verk är sanning och rätt,
alla hans befallningar är fast grundade.
8 För alltid och för evigt står de fasta,
de fullbordas med sanning och rättvisa.
9 Han har sänt sitt folk förlossning
och grundat sitt förbund för evig tid.
Hans namn är heligt och inger fruktan.
10 Att frukta Herren är början till vishet,
ett gott förstånd får alla som handlar därefter.
Hans lov varar i evighet.
Mirjam och Aron sätter sig upp mot Mose
12 Mirjam och Aron talade illa om Mose på grund av den nubiska kvinna som han hade tagit till hustru, ty han hade tagit en nubisk kvinna till hustru. 2 De sade: "Är då Mose den ende som Herren talar genom? Talar han inte också genom oss?" Och Herren hörde detta. 3 Mose var en mycket ödmjuk man, mer än någon annan människa på jorden. 4 Genast sade Herren till Mose, Aron och Mirjam: "Gå ut, ni tre, till uppenbarelsetältet." Och de gick dit ut alla tre. 5 Då steg Herren ner i en molnstod och ställde sig vid ingången till tältet. Han kallade på Aron och Mirjam, och de gick båda dit. 6 Och han sade:
"Hör nu mina ord.
Om det finns en Herrens profet ibland er,
ger jag mig till känna för honom i en syn,
och talar med honom i en dröm.
7 Men så gör jag inte med min tjänare Mose.
I hela mitt hus är han betrodd.
8 Jag talar ansikte mot ansikte med honom,
tydligt och inte i gåtor,
och han får se Herrens gestalt.
Fruktar ni då inte att tala illa om min tjänare Mose?"
9 Och Herrens vrede upptändes mot dem, och han lämnade dem.
10 När molnskyn drog sig tillbaka från tältet, se, då var Mirjam vit som snö av spetälska. Aron vände sig till Mirjam och såg att hon var spetälsk. 11 Då sade Aron till Mose: "O, min herre, lägg inte på oss denna synd som vi i vår dårskap har begått. 12 Låt henne inte bli som ett dödfött foster vars kropp är till hälften förtärd när det kommer ut ur moderlivet." 13 Då ropade Mose till Herren: "O, Gud, gör henne frisk!" 14 Herren svarade Mose: "Om hennes far hade spottat henne i ansiktet, skulle hon då inte ha fått skämmas i sju dagar? Håll henne därför instängd utanför lägret i sju dagar. Sedan skall hon tas emot igen."
15 I sju dagar hölls Mirjam instängd utanför lägret, och folket bröt inte upp förrän Mirjam hade förts tillbaka.
Jesus botar en spetälsk
12 När Jesus uppehöll sig i en av städerna, fanns där en man som var full av spetälska.[a] Mannen fick se Jesus och föll ner på sitt ansikte och bad: "Herre, om du vill kan du göra mig ren." 13 Då räckte Jesus ut handen, rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Och genast lämnade spetälskan honom. 14 Jesus förbjöd honom att berätta det för någon och sade: "Gå i stället och visa dig för prästen och bär fram det offer som Mose har föreskrivit för din rening, som ett vittnesbörd för dem." 15 Men ryktet om Jesus spreds ännu mer, och stora skaror samlades för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar. 16 Men han drog sig ofta undan till öde trakter och bad.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln