Revised Common Lectionary (Complementary)
Psalm 3
Bön om hjälp mot fiender
1 En psalm av David när han flydde för sin son Absalom.
2 Herre, hur många är inte mina fiender!
Många reser sig mot mig.
3 Många säger om mig:
"Det finns ingen frälsning för honom hos Gud." Sela.[a]
4 Men du, Herre, är en sköld runt omkring mig.
Du är min ära,
du lyfter upp mitt huvud.
5 Jag ropar högt till Herren,
och han svarar mig från sitt heliga berg. Sela.
6 Jag lade mig och somnade,
jag vaknade igen, ty Herren håller mig uppe.
7 Jag fruktar ej för skaror av många tusen,
som ansätter mig från alla sidor.
8 Stå upp, Herre, fräls mig, min Gud!
Du slår alla mina fiender på kinden,
du krossar de ogudaktigas tänder.
9 Hos Herren finns frälsningen.
Låt din välsignelse komma över ditt folk! Sela.
12 Ve den som bygger upp en stad med blodsdåd
eller grundar en stad med orättfärdighet!
13 Se, kommer det inte från Herren Sebaot,
att folken arbetar sig trötta för det som bränns upp
och sliter ut sig till ingen nytta?
14 Ty jorden skall bli full av kunskap om Herrens härlighet,
så som vatten täcker havets djup.
15 Ve dig som bjuder din nästa att dricka,
som blandar i ditt gift och gör dem berusade
för att få se deras nakenhet.
16 Du är mättad med skam och inte med ära.
Drick också du och visa att du är oomskuren!
Bägaren i Herrens högra hand skall vändas mot dig,
vanära skall komma över din härlighet.
17 Ty våldet mot Libanon skall övertäcka dig,
och ödeläggelsen, som förskräckte dess djur,
på grund av blodsdåd mot människor
och våld mot land och stad
och alla som bor där.
18 Vad nytta gör en avgud
som en människa har skurit till,
eller en gjuten avgud
som är en falsk lärare?
Ty den som gör den
förtröstar på sitt eget verk.
Han gör avgudar som inte kan tala.
19 Ve den som säger till träbiten: "Vakna!"
och till en stum sten: "Stå upp!"
Kan den undervisa?
Visst är den överdragen med guld och silver,
men det finns ingen ande i den.
20 Men Herren är i sitt heliga tempel.
Var stilla inför honom, hela jorden!
Jesus förbannar fikonträdet
12 När de dagen därefter var på väg från Betania, blev han hungrig. 13 På långt håll såg han ett fikonträd som hade gröna blad, och han gick dit för att se om han skulle finna något på det. Men när han kom fram till trädet, fann han ingenting annat än blad. Var det då inte fikonens tid?[a] 14 Jesus sade till trädet: "Aldrig någonsin skall någon äta frukt från dig." Detta hörde hans lärjungar.
Lär av fikonträdet
20 När de tidigt på morgonen gick förbi fikonträdet, såg de att det hade torkat nerifrån roten. 21 Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: "Rabbi, se, fikonträdet som du förbannade har torkat." 22 Jesus svarade dem: "Tro på Gud! 23 Amen säger jag er: Om någon säger till detta berg: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske. 24 Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så skall det vara ert.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln