Revised Common Lectionary (Complementary)
Herrens eviga trofasthet
146 Halleluja!
Lova Herren, min själ!
2 Jag vill prisa Herren så länge jag lever,
lovsjunga min Gud så länge jag finns till.
3 Lita inte på de mäktiga,
på människor som inte kan rädda.
4 När människans ande lämnar henne
återvänder hon till stoftet,
och alla hennes planer blir om intet.
5 Men lycklig är den som väntar på hjälp från Jakobs Gud,
och hoppas på Herren, sin Gud.
6 Han har gjort himlen och jorden,
haven och allt som finns i dem.
Hans trofasthet består för evigt.
7 Han skaffar rätt åt de förtryckta
och ger mat till de hungriga.
Herren befriar fångarna.
8 Herren öppnar de blindas ögon.
Herren lyfter upp de nerböjda.
Herren älskar de rättfärdiga.
9 Herren skyddar främlingar
och har omsorg om faderlösa och änkor,
men de gudlösas planer hindrar han.
10 Herren är kung för evigt, din Gud, Sion,
från generation till generation.
Halleluja!
2 Både den rike och den fattige är lika inför Herren,
för han har skapat dem båda.
3 Den kloke ser faran och sätter sig i säkerhet.
Den okunnige går bara vidare, och får sedan lida för det.
4 Ödmjukhet och Herrens fruktan ger
rikedomar, ära och liv.
5 På den lömskes väg finns törnen och snaror,
men den som vill bevara sitt liv håller sig borta från dem.
6 Led den unge på den väg han bör gå,
så viker han inte av från den när han blir gammal.
7 Den rike råder över de fattiga,
och låntagaren tjänar långivaren.
8 Den som sår orätt skördar olycka,
och riset ska göra slut på hans övermod.[a]
9 Den generöse blir välsignad,
för han delar sitt bröd med den fattige.
10 Driv bort bråkmakaren
för att slippa gräl och stridigheter.
11 Den som älskar den inre renheten och talar väl
får kungen till vän.
12 Herrens ögon vakar över kunskapen,
men den trolöses ord gör han om intet.
13 Den late säger: ”Det är ett lejon där ute,”
eller: ”Jag kan bli dödad på gatan!”
14 En främmande kvinnas ord är en djup grop,
och den som Herren blir vred på faller i den.
15 Ett barns hjärta har en benägenhet till dumhet,
men fostran med ris driver ut den.
16 Den som tjänar på att förtrycka de fattiga och den som mutar de rika
kommer båda att bli utfattiga.
8 Men det är ingen befallning jag ger er. Jag vill bara pröva äktheten i er kärlek genom att jämföra den med andras iver. 9 Ni känner ju vår Herre Jesus Kristus nåd. Han som var rik blev fattig för er skull, så att ni genom hans fattigdom kan bli rika.
10 Jag föreslår därför att ni för ert eget bästa, ni som i fjol tog initiativet och ville göra något, 11 nu lika ivrigt slutför arbetet utifrån vad ni har råd med. 12 Om någon bara är villig att ge, är han välkommen med vad han har och förutsätts inte ge något han inte har.
13 Det är ju inte meningen att de andra ska leva i överflöd, medan ni får det svårt. Nej, det handlar om att fördela tillgångarna rättvist. 14 Just nu är det ni som lever i överflöd och kan hjälpa andra. En annan gång är det tvärtom. På det sättet blir det rättvis fördelning, 15 som det står skrivet: ”Den som samlade mycket hade inte för mycket, och den som samlade litet hade inte för lite.”[a]
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.