Revised Common Lectionary (Complementary)
Klagan över växande ondska
12 För körledaren, till sheminít.[a]
En psalm av David.
2 (A) Fräls, Herre!
De fromma är borta,
de trofasta är försvunna
bland människors barn.
3 (B) De ljuger för varandra,
de talar med hala läppar
och dubbelt hjärta.
4 (C) Herre, utrota alla hala läppar
och tungan som talar stora ord,
5 (D) dem som säger:
"Med vår tunga har vi makt,
våra läppar är med oss.
Vem är herre över oss?"[b]
6 (E) "De svaga förtrycks
och de fattiga klagar –
nu griper jag in", säger Herren,
"jag ska ge frälsning
åt den som längtar efter det[c]."
7 (F) Herrens ord är rena ord,
silver luttrat i degel av jord,
renat sju gånger.
8 Du, Herre, ska bevara dem,
du ska för evigt beskydda dem[d]
från detta släkte.
9 Runt omkring går gudlösa fram,
när det usla hålls högt
bland människors barn.
12 (A) En väg kan verka rätt
för en människa,
men till slut leda till döden.
13 (B) Även under skratt
kan hjärtat värka,
och glädje kan sluta i sorg.
14 Den avfällige mättas
av sina egna vägar,
och en god man håller sig borta
från honom.[a]
15 Den okunnige tror varje ord,
den kloke ger akt på sina steg.
16 (C) Den vise fruktar och skyr det onda,
dåren är övermodig och sorglös.
18 De okunniga ärver dårskap,
de kloka blir krönta med kunskap.
19 (E) Onda måste buga sig för goda,
gudlösa vid den rättfärdiges portar.
20 (F) Den fattige blir avskydd
även av sina närmaste,
men den rike har många vänner.
21 (G) Den som föraktar sin nästa syndar,
lycklig är den som förbarmar sig
över de betryckta.
22 (H) De som tänker ut ont far vilse,
de som tänker ut gott
får nåd och sanning.
23 (I) Av all möda kommer någon vinst,
tomt prat leder till fattigdom.
24 De visas krona är deras rikedom,
dårarnas dumhet är dumhet.
25 (J) Ett sant vittne räddar liv,
den som främjar lögn bedrar.
26 (K) Den som vördar Herren
har ett tryggt fäste,
hans barn får där en tillflykt.
27 (L) Vördnad för Herren
är en källa till liv,
en hjälp att undgå dödens snaror.
28 Talrik skara är kungens ära,
brist på folk blir furstens fördärv.
29 (M) Den som är tålmodig
har gott förstånd,
den som är otålig går långt
i dårskap.
30 Sinnesro ger kroppen liv,
avund är röta i benen.
31 (N) Den som förtrycker den fattige
smädar hans Skapare,
den som förbarmar sig
över de behövande ärar honom.
Inför Stora rådet
4 (A) Medan de talade till folket kom prästerna, tempelvaktens ledare och saddukeerna emot dem, 2 (B) upprörda över att de undervisade folket och i Jesus predikade uppståndelsen[a] från de döda. 3 (C) De grep dem och höll dem fängslade till nästa dag, eftersom det redan var kväll. 4 (D) Men många av dem som hade hört ordet kom till tro, och antalet män var nu omkring fem tusen.
5 Nästa dag samlades Stora rådet i Jerusalem, både äldste och skriftlärda. 6 (E) Översteprästen Hannas var där liksom Kaifas, Johannes[b] och Alexander och alla som var av översteprästerlig släkt. 7 (F) De lät föra fram apostlarna och började förhöra dem: "Genom vilken kraft eller i vilket namn har ni gjort detta?"
8 (G) Då uppfylldes Petrus av den helige Ande och svarade dem: "Rådsherrar och äldste för vårt folk! 9 Om vi står till svars i dag för en välgärning mot en sjuk man och ska förklara hur han blev botad, 10 (H) så ska ni alla och hela Israels folk veta att han står frisk framför er i kraft av Jesu Kristi nasaréns namn. Ni korsfäste honom, men Gud har uppväckt honom från de döda. 11 (I) Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare förkastade men som har blivit en hörnsten.[c] 12 (J) Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation