Revised Common Lectionary (Complementary)

⁷ Då sa Herren till Mose: Skynda dig ner, för folket som du fört ut ur Egypten håller alldeles på att fördärva sig i sin orenhet

⁸ och har redan övergett de lagar som jag föreskrev. De har gjutit en kalv av guld, som de tillber och offrar till. 'Detta är din Gud, Israel, som förde dig ut ur Egypten

⁹ Herren sa vidare: Jag ser vilket motspänstigt folk detta är.

¹⁰ Låt mig nu vara ensam, så ska jag i min vrede utplåna dem allesammans. Men dig, Mose, vill jag göra till ett stort folk i stället för dem.

¹¹ Men Mose bad Herren att inte handla på det sättet. Herre, bad han, varför är din vrede så stor mot ditt eget folk som du fört ut ur Egypten med sådan makt och sådana väldiga under?

¹² Vill du att egyptierna ska säga: 'Gud lurade dem ut till bergen, för att han skulle få döda dem och utrota dem från jorden'? Spar din vrede. Glöm bort dessa hemska planer mot ditt folk!

¹³ Kom ihåg ditt löfte till dina tjänare Abraham, Isak och Jakob. Du svor ju vid dig själv och sa: 'Jag ska göra era ättlingar talrika som stjärnorna på himlen, och jag ska ge dem detta land som jag lovat er, och de ska bo i det för alltid.'

¹⁴ Då ångrade Herren sig och skonade dem.

Herre, förlåt mig

En psalm skriven efter det att profeten Natan hade kommit till David och berättat om Guds dom över honom, för hans äktenskapsbrott med Bat-Seba och mordet på hennes man Uria.^1-3 Gud, du som är kärleksfull och god, var barmhärtig mot mig! Visa medlidande med mig

⁴ och rena mig från min synd. Befria mig från all min skuld!

⁵ Jag erkänner mitt felsteg, och tanken på det förföljer mig dag och natt.

⁶ Det är mot dig, och endast dig, jag har syndat och begått denna fruktansvärda handling. Du såg alltsammans, och du dömer mig rättfärdigt.

⁷ Jag är född syndare. Ja, jag är en syndare alltifrån det ögonblick jag blev till i min moders kropp.

⁸ Du kräver uppriktighet och ärlighet i hjärtat, ge mig vishet!

⁹ Stänk det renande blodet på mig, så att jag blir ren igen. Tvätta bort min synd, så att jag blir vitare än snö!

¹⁰ Du har straffat mig, men låt mig nu få känna glädje igen.

Paulus uppdrag

¹² Jag är så tacksam till vår Herre Jesus Kristus, för att han har valt ut mig som en av sina budbärare och gett mig kraft att vara trogen mot honom,

¹³ trots att jag tidigare hånade honom och förföljde och angrep hans folk på alla sätt jag kunde. Men Gud var god mot mig, för jag visste inte vad jag gjorde, eftersom jag inte kände Kristus på den tiden.

¹⁴ Ja, så mycket kärlek mötte jag att jag började tro på honom och själv fylldes av den kärlek som finns hos Jesus Kristus.

¹⁵ Detta är verkligen sant, och jag önskar av hela mitt hjärta att alla ska förstå att Kristus kom hit till världen för att frälsa syndare. Och jag var den värste av dem allesammans!

¹⁶ Men Gud var barmhärtig mot mig för att Jesus Kristus som exempel skulle kunna visa alla vilket tålamod han har även med den störste syndare. På så sätt kan också andra förstå att de kan få evigt liv.

¹⁷ Äran tillhör Gud nu och i evighet. Han är evighetens kung, den osynlige, som aldrig dör. Han är den ende Guden! Amen.

Liknelsen om det försvunna fåret

15 Ohederliga tullindrivare och andra ökända syndare kom ofta för att lyssna till Jesus när han predikade.

² Judarnas religiösa ledare och lag-experter däremot, kritiserade honom för att han umgicks med så dåliga människor, och till och med åt med dem!

^3-4 Därför berättade Jesus denna liknelse: Om en av er har hundra får och ett av dem går vilse i öknen, lämnar han då inte de nittionio andra för att gå och söka efter det som är försvunnet tills han finner det?

⁵ Sedan bär han glad hem det på sina axlar.

⁶ När han kommer hem samlar han sina vänner och grannar, så att de också kan glädjas med honom därför att han har hittat sitt försvunna får.

⁷ Så kommer man också att glädja sig i himlen över en syndare som gått vilse och återvänder till Gud, mer än över nittionio andra som aldrig gått vilse!

Liknelsen om det borttappade myntet

⁸ Eller ta den här bilden: En kvinna har tio värdefulla silvermynt och tappar bort ett. Tänder hon inte då en lampa och vänder upp och ner på huset och letar i varje vrå tills hon hittar det?

⁹ Och kallar hon inte sedan på sina vänner och grannar för att de ska glädjas med henne?

¹⁰ På samma sätt gläder sig Guds änglar när en syndare omvänder sig.