Revised Common Lectionary (Complementary)
15 Se! Jag ställer dig idag inför liv och framgång respektive död och undergång. 16 Jag har idag befallt dig att älska Herren, din Gud, att följa hans vägar och hålla hans bud, stadgar och föreskrifter, så att du kan få leva och bli ett stort folk och så att Herren, din Gud, kan välsigna dig och det land du ska ta i besittning. 17 Men om du stänger ditt hjärta och inte vill lyssna och istället låter dig lockas att tillbe andra gudar och tjäna dem, 18 då förklarar jag för er idag att ni kommer att utplånas. Ni kommer inte att få leva länge i det land som du nu ska erövra på andra sidan Jordan.
19 Jag tar himmel och jord till vittnen på att jag idag har låtit dig välja mellan liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj livet, så att du och dina efterkommande får leva! 20 Älska Herren, din Gud, lyd honom och håll dig till honom, så ska han ge dig liv och låta dig få bo länge i det land som Herren med ed lovade ge till dina förfäder Abraham, Isak och Jakob.
Första boken
(1—41)
Den rättfärdiges lyckliga liv i kontrast till den gudlöses
1 Lycklig är den som inte följer de ogudaktigas råd,
inte vandrar på syndares väg
eller sitter bland hädare.
2 Han gläder sig i stället över Herrens lag
och reciterar den dag och natt.
3 Han är som ett träd
som växer vid flodstranden,
som bär sin frukt i rätt tid
och vars löv aldrig vissnar.
Han lyckas med allt han gör.
4 Men så är det inte med de gudlösa.
De skingras som agnar för vinden.
5 Därför kan de gudlösa inte bestå på domens dag,
ej heller syndarna bland de rättfärdiga.
6 För Herren vakar över de rättfärdigas väg,
men de gudlösas väg tar slut.
Hälsning
1 Från Paulus, som sitter fängslad för Kristus[a] Jesus skull, och från vår bror Timotheos.
Till vår käre vän och medarbetare Filemon, 2 och till vår syster Apfia, vår medkämpe Archippos, och till församlingen som möts i ditt hus.
3 Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Paulus tackar Gud
4 Jag tackar alltid min Gud när jag kommer ihåg dig i mina böner, 5 eftersom jag får höra om din kärlek och din tro, din tro på Herren Jesus och din kärlek till alla de heliga. 6 Jag ber att det stöd du har kunnat ge dem på grund av din tro ska få dem att inse hur mycket gott som finns i Kristus. 7 Jag har själv blivit mycket glad och uppmuntrad av din kärlek, min bror, eftersom du har gett nytt mod åt de heliga.
Paulus vädjar för slaven Onesimos
8 Även om jag i Kristus frimodigt skulle kunna befalla dig vad du kan förväntas göra, 9 vill jag nu på grund av kärlek vädja till dig, jag Paulus, en gammal man som nu också är en fånge för Kristus Jesus skull.[b] 10 Jag vädjar till dig för Onesimos, mitt barn, som jag fått här i fängelset. 11 Du hade inte särskilt stor nytta av Onesimos[c] förut, men nu har han blivit till verklig nytta för både dig och mig.
12 När jag nu skickar honom tillbaka till dig är det som om jag sände en del av mig själv. 13 Jag hade helst velat ha honom kvar här, så att han kunde hjälpa mig i ditt ställe, när jag nu sitter fängslad för evangeliets skull. 14 Men jag ville inte göra någonting utan att först ha fått ditt tillstånd. Om du gör något gott ska det ju inte vara av tvång, utan av fri vilja. 15 Kanske var det därför han skildes från dig under en kort tid, för att du sedan skulle få honom tillbaka för alltid, 16 men inte längre som en slav, utan något mycket mer: en älskad bror. För mig är han mycket kär, men för dig måste han vara det ännu mer, både som människa och som en som tillhör Herren.
17 Om du ser mig som din vän, så ta emot honom på samma sätt som du skulle ha tagit emot mig. 18 Har han skadat dig på något sätt eller är skyldig dig något, så sätt upp det på min räkning. 19 Jag, Paulus, skriver här med min egen hand[d]: Jag ska betala tillbaka. Att du sedan har en ännu större skuld till mig – dig själv, är en annan sak. 20 Ja, min bror, låt mig nu få nytta[e] av dig i Herren. Gör mig lättad och glad för Kristus skull.
21 Detta skriver jag, fullt övertygad om att du kommer att göra det jag ber dig om och mer än så.
Priset för att vara en lärjunge till Jesus
(Matt 10:37-38; 5:13; Mark 9:50)
25 Jesus var omgiven av stora mängder människor, och han vände sig till dem och sa: 26 ”Den som kommer till mig utan att hata sina föräldrar och sin hustru eller man och barn och syskon, ja, till och med sitt eget liv, kan inte vara min lärjunge.[a] 27 Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.
28 Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte ner först och räknar ut om han har tillräckligt med pengar för att avsluta bygget? 29 Annars kanske han inte kommer längre än till grunden, och när folk ser det, blir han utskrattad. 30 ’Titta på den där mannen’, kommer man att säga. ’Han började bygga, men blev inte färdig!’
31 Eller när en kung tänker dra ut i krig mot en annan kung, sätter han sig inte först ner och funderar på om hans armé med 10 000 man är stark nog att möta den fiende som kommer emot honom med 20 000 man? 32 Visar det sig vara omöjligt, sänder han istället ut medlare för att be om fred, medan fiendetrupperna fortfarande är långt borta.
33 Ingen av er kan alltså bli min lärjunge, om han inte ger upp allt han äger för min skull.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.