Revised Common Lectionary (Complementary)

Första boken

(1—41)

Den rättfärdiges lyckliga liv i kontrast till den gudlöses

Josef kastas i fängelse

39 Josef hade nu förts ner till Egypten. Potifar, faraos hovman och befälhavare för livgardet, en egypter, köpte honom av ismaeliterna som hade fört honom dit. ² Herren var med Josef, allt han gjorde lyckades väl. Han var i sin egyptiske husbondes hus, ³ och denne förstod att Herren var med Josef och gav honom framgång i allt han företog sig. ⁴ Han såg med välvilja på Josef och gjorde honom till sin närmaste man. Josef fick ansvar för hela hushållet och över allt som Potifar ägde. ⁵ Från den dagen han gav Josef ansvaret för sitt hus och sin egendom, välsignade Herren egypterns hus på grund av Josef. Herren välsignade allt Potifar hade, såväl hemma som ute på markerna. ⁶ Josef fick ansvaret för allt hans husbonde ägde. Det enda Potifar själv behövde bry sig om var vad han skulle äta.

Josef var välbyggd och såg bra ut. ⁷ Efter en tid började Potifars hustru göra närmanden mot honom och föreslog att han skulle ligga med henne.

⁸ Josef vägrade och svarade: ”Min husbonde bekymrar sig inte för någonting i sitt hus utan har lämnat allt han äger i min vård. ⁹ Själv har han inte mer makt här än vad jag har. Han har inte undanhållit mig annat än dig, eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag kunna göra något så ont som detta och synda mot Gud?”

¹⁰ Men hon fortsatte med sina förslag dag efter dag. Josef vägrade dock att lyssna till henne och ville varken ligga med henne eller ens vara nära henne.

¹¹ En dag när han gick in i huset för att sköta sina sysslor, var ingen annan inne. ¹² Då kom hon och grep tag i hans kläder och krävde att han skulle ligga med henne. Men han lämnade sin mantel i hennes hand och flydde ut. ¹³ När hon såg att han lämnade sin mantel och flydde, ¹⁴ ropade hon på husfolket och sa till dem:

”Se här! Han har tagit hit den där hebreiske slaven som bara vill roa sig med oss. Han kom och ville ligga med mig, men jag skrek högt, ¹⁵ och när han hörde mitt skrik, lämnade han sin mantel och sprang ut.”

¹⁶ Hon behöll hans mantel och när hans husbonde kom hem på kvällen, ¹⁷ berättade hon samma sak också för honom: ”Den där hebreiske slaven, som du har tagit hit, kom och ville roa sig med mig, ¹⁸ men jag ropade och skrek. Då lämnade han sin mantel och flydde.”

¹⁹ När husbonden hörde hustruns berättelse om hur hans slav hade uppfört sig mot henne, blev han rasande. ²⁰ Husbonden grep Josef och spärrade in honom i det fängelse där kungen hade sina fångar. Så satt alltså Josef nu i fängelse. ²¹ Men Herren var med Josef också där och var god emot honom. Han gjorde fängelsechefen så välvilligt inställd mot Josef ²² att han gav Josef ansvaret för alla de andra fångarna liksom ansvaret för allt som gjordes där.

²³ Fängelsechefen behövde inte bekymra sig över något av det som Josef tog hand om, för Herren var med honom och allt han gjorde lyckades väl.

Paulus skickar tillbaka Epafroditos

²⁵ Jag tror att jag måste skicka tillbaka vår bror Epafroditos till er. Ni skickade honom till mig för att hjälpa mig med det jag behövde, och han har arbetat och kämpat tillsammans med mig. ²⁶ Men nu längtar han efter er alla och är orolig över att ni har fått höra att han var sjuk. ²⁷ Och han var verkligen svårt sjuk, han höll faktiskt på att dö. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom, utan också över mig, så att jag slapp drabbas av ännu en sorg i allt mitt elände. ²⁸ Därför skickar jag honom mer än gärna tillbaka till er, för att ni ska få glädjen att få träffa honom igen. Dessutom kommer jag då att ha ett bekymmer mindre. ²⁹ Ta väl emot honom i Herren med stor glädje, och visa uppskattning mot sådana som han. ³⁰ Det var ju på grund av sitt arbete för Kristus som han var nära att dö. Han var villig att riskera livet för att hjälpa mig med sådant som ni inte kunde göra.