Revised Common Lectionary (Complementary)

Lova Herren för hans kärlek

103 Av hela mitt hjärta prisar jag Guds heliga namn.

² Ja, jag välsignar Herren och glömmer inte allt det underbara han har gjort för mig.

³ Han förlåter mig alla mina synder. Han helar mig från alla sjukdomar.

⁴ Han räddar mig undan en säker död. Hans kärlek och godhet omger mig.

⁵ Han fyller mitt liv med allt som är gott, och därför känner jag mig ung och stark som en örn.

⁶ Han står vid sitt ord, och därför ger han rättvisa åt alla som behandlas orättvist.

⁷ Han är vår Gud, som uppenbarade sin vilja och natur för Mose och Israels folk.

⁸ Han är barmhärtig och kärleksfull, också mot dem som inte förtjänar det. Hans kärlek är gränslös.

Om sabbatsbudet

³² En dag under tiden i öknen blev en man bland folket tagen på bar gärning när han samlade ved på sabbaten.

³³ Han greps och fördes inför Mose, Aron och de andra domarna.

³⁴ De tog honom i förvar tills de fått reda på vad Herren ville att de skulle göra med honom.

³⁵ Då sa Herren till Mose: Mannen måste dö. Folket ska stena honom till döds utanför lägret.

³⁶ De förde då ut honom utanför lägret och dödade honom, precis som Herren hade befallt.

Om kläder

^37-38 Och Herren sa till Mose: Säg till folket i Israel att göra tofsar till fållarna på sina kläder. Detta är en regel som ska gälla från generation till generation, och tofsarna ska fästas vid kläderna med mörkblå tråd.

³⁹ Ni ska genom dem bli påminda om Herrens befallningar och komma ihåg att lyda hans lagar i stället för att följa era egna begär och gå era egna vägar, som ni brukade göra när ni tjänade andra gudar.

⁴⁰ Ja, detta ska påminna er om att vara heliga inför Gud,

⁴¹ för jag är Herren, er Gud, som ledde er ut ur Egyptens land, ja, jag är Herren, er Gud.

³ Tänk på det tålamod han hade, när syndiga människor visade honom sitt hat och sin fiendskap. Då behöver ni inte tappa modet eller bli utmattade.

⁴ Egentligen har ni ju ännu inte behövt sätta livet på spel i er kamp mot synden.

⁵ Och har ni alldeles glömt bort de uppmuntrande ord som Gud talade till er som hans barn? Han sa: Min son, var tacksam för Herrens fostran. Tappa inte modet, när han måste straffa dig.

⁶ För när han tillrättavisar dig visar det att han älskar dig. När han fostrar dig, bevisar det att du verkligen är hans barn.

⁷ Låt Gud fostra er, för han gör bara vad varje kärleksfull far gör med sina barn. Vem har någonsin hört om en son som aldrig har blivit tillrättavisad?

⁸ Om Gud inte handlar med er som andra fäder gör med sina barn och fostrar er när det behövs, visar det ju att ni inte tillhör hans familj.

⁹ Våra föräldrar här på jorden tillrättavisade oss, och ändå respekterar vi dem. Ska vi då inte ännu mer böja oss för Guds fostran, så att vi vinner det eviga livet?

¹⁰ Våra jordiska föräldrar uppfostrade oss under några korta år och gjorde så gott de kunde, men vi vet att Guds tillrättavisningar alltid är rätta och tjänar vårt bästa, så att vi kan få dela hans helighet.

¹¹ Man njuter inte av straffet medan det pågår! Men den som på detta sätt har lärt sig att lyda har också lärt sig att leva i Guds frid och efter hans vilja.

¹² Låt kraften på nytt fylla era kraftlösa händer och trötta ben.

¹³ Gör en rak, jämn väg för era fötter, så att de svaga och haltande som kommer efter er inte faller och gör sig illa utan i stället blir starka.

Var uppmärksamma

¹⁴ Försök att hålla er utanför alla stridigheter och lev rent och heligt, för den som inte är helig kommer inte att få se Herren.

¹⁵ Ta hand om varandra så att ingen av er går miste om Guds rika välsignelser. Se till att ingen bitterhet slår rot ibland er, för där den växer upp orsakar den bara svårigheter och skadar många i deras andliga liv.

¹⁶ Se till att ingen av er blir inblandad i sexuella synder eller blir vårdslös inför Gud som Esau blev. Han sålde sina rättigheter som äldste son för ett enda mål mat.

¹⁷ När han efteråt ville ha dem tillbaka var det för sent, fastän han ångrade sig och bad med bittra tårar. Kom ihåg detta och var försiktiga!