Revised Common Lectionary (Complementary)
Guds dom
82 En psalm av Asaf.
Gud står i gudaförsamlingen,
han håller dom bland gudarna.[a]
2 ”Hur länge ska ni döma orätt
och ta parti för de onda? Séla
3 Skaffa rätt åt de svaga och faderlösa,
låt de fattiga och betryckta få rätt.
4 Rädda de svaga och behövande,
befria dem ur de ondas grepp.
5 Men de fattar ingenting och vet ingenting,
de vandrar i mörker.
Jordens grundvalar vacklar.
6 Jag säger att ni är gudar[b]
och söner till den Högste,
7 men ni ska dö som människor
och falla som vilka furstar som helst.”
8 Res dig, Gud, och döm jorden,
för alla folk är din egendom.
Herren straffar filistéerna
5 Filistéerna förde sedan Guds ark från slagfältet i Even Haeser till Ashdod 2 och ställde den i Dagons tempel bredvid guden Dagon. 3 Men när folket i staden nästa morgon steg upp, hade Dagon fallit ner framför Herrens ark med ansiktet mot marken. De satte då upp honom igen på hans plats, 4 men när de steg upp morgonen därpå, låg Dagon igen framför Herrens ark. Hans huvud och händer hade slagits av och låg vid tröskeln, medan kroppen låg för sig. 5 Det är därför som varken Dagons präster eller någon annan ens idag vill trampa på tröskeln till Dagons tempel i Ashdod.
6 Herrens hand vilade tungt över invånarna i Ashdod och de närliggande byarna: han ställde till förödelse bland dem och slog dem med bölder. 7 Och när folket förstod vad som höll på att hända, utropade de: ”Vi kan inte behålla Israels Guds ark här längre! Hans hand vilar tungt över oss och vår gud Dagon.” 8 De kallade dit filistéernas alla hövdingar och frågade dem vad de skulle göra med arken. Hövdingarna svarade att man skulle föra Israels Guds ark till Gat. Så fördes den till Gat. 9 Men när arken anlände dit, vilade Herrens hand över den staden och stor panik uppstod. Han slog alla, både ung och gammal, och de drabbades av bölder.
10 De förde därefter arken vidare till Ekron, men när Ekrons invånare såg den komma, utropade de: ”De för hit Israels Guds ark för att döda oss!” 11 Sedan kallade de dit filistéernas alla hövdingar och sa till dem att föra tillbaka Israels Guds ark till dess rätta plats, för att inte hela staden skulle dö. Dödsskräcken hade nämligen redan drabbat hela staden, så tung vilade Herrens hand över den. 12 De som inte dog fick svåra bölder och gråt och klagan steg mot himlen.
32 Tänk tillbaka på hur det var under den första tiden, när ni just hade blivit upplysta. Då höll ni ut under stora och svåra lidanden. 33 Ni blev hånade, misshandlade och förlöjligade inför människor, och ni ställde också solidariskt upp för andra som blev utsatta för samma sak. 34 Ni led med dem som kastades i fängelse, och när man tog era ägodelar var ni ändå glada, eftersom ni visste att ni ägde något bättre, något som består.
35 Fortsätt att vara lika frimodiga. Det ger en stor belöning. 36 Det krävs uthållighet av er för att ni ska kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat.
37 ”Om en kort tid kommer han som ska komma.
Han ska inte dröja.
38 Men min rättfärdige ska leva genom tro.
Om han däremot drar sig undan
är han till ingen glädje för mig mer.”[a]
39 Men vi tillhör inte dem som drar sig undan och går förlorade. Nej, vi tillhör dem som tror och räddar sitt liv.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.