Revised Common Lectionary (Complementary)

Har Gud inte hållit sitt ord

^1-2 I evighet ska jag sjunga om Herrens godhet! Unga och gamla ska få höra hur trofast du är.

³ Din kärlek och din trofasthet varar så länge himlen består.

^4-5 Herren Gud säger: Jag har under ed lovat min tjänare David att sätta hans ättlingar som kungar på hans tron, från och med nu och för all framtid!

⁶ Himlen ska prisa dina under, Herre. Hela skaran av änglar ska prisa dig för din trofasthet.

⁷ För vem i hela himlen kan jämföra sig med Gud? Inte ens de mäktigaste bland änglarna är som han.

⁸ I den himmelska rådsförsamlingen känner man bävan inför honom. Ja, alla fruktar honom.

⁹ Herre, du Gud över himmel och jord, var finns det någon så mäktig som du? Du är trofast i allt vad du gör.

¹⁰ Du härskar över haven. När vågorna rasar talar du, och det blir lugnt.

¹¹ Du har besegrat det högfärdiga Egypten och krossat det. Du har skingrat dina fiender med din kraft.

¹² Himlen och jorden tillhör dig, för allt detta har du skapat.

¹³ Du skapade norr och söder! Och berget Tabor och berget Hermon är glada för att du har skapat dem!

¹⁴ Din arm är väldig! Din hand är stark, och du lyfter den med makt.

^15-16 Ditt kungarike är grundat på rättvisans och rättfärdighetens pelare. I allt vad du gör visar du din kärlek och trofasthet. Lyckliga är de människor som jublar högt inför dig, de vandrar i din närvaros ljus.

¹⁷ De gläder sig dag för dag för de vet att man kan lita på dina löften.

¹⁸ Du är deras styrka. Genom din kärlek vinner de anseende och makt!

²² Männen gick då till profetissan Hulda, hustru till Sallum, Tokehats son och Hasras sonson. Sallum var ansvarig för kungens kläder. Han bodde i den nyare stadsdelen i Jerusalem. När de berättade för Hulda om kungens bekymmer,

²³ svarade hon: Säg till honom som sände er:

²⁴ 'Jag, Herren, kommer att utplåna denna stad och dess invånare. Alla de förbannelser som är skrivna i boken kommer att slå in.

²⁵ Mitt folk har övergett mig och tillbett hedniska gudar. Därför ska min vrede drabba denna plats, och den kan inte återkallas.'

²⁶ Men Herren säger också till kungen av Juda, som skickade hit er för att fråga mig om detta:

²⁷ 'Därför att du är bedrövad och har ödmjukat dig inför din Gud, sedan du fått höra mina ord angående denna stad och dess invånare, och har rivit sönder dina kläder i förtvivlan och gråtit inför mig, därför har jag hört dig, säger Herren.

²⁸ Jag ska inte låta allt det onda, som jag har sagt komma över denna stad och dess invånare förrän efter din död.' Sändebuden gick till kungen med denna hälsning från Herren.

²⁹ Då kallade kungen samman alla de äldste i Juda och Jerusalem,

³⁰ alla präster och leviter och allt folk, både stora och små, till templet. Där läste han ur bokrullen för dem om förbundet med Herren.

³¹ Där kungen stod vid sin pelare, avlade han ett löfte till Herren att följa hans befallningar av hela sitt hjärta och göra som det var skrivet i bokrullen.

³² Sedan uppmanade han alla i Jerusalem och Benjamin att bekräfta förbundet med Gud, och alla gjorde så.

³³ Sedan flyttade Josia bort alla avgudar från de områden som tillhörde Israel och uppmanade alla i Israel att tjäna Herren, sin Gud.Och under hela återstoden av Josias levnad fortsatte de att följa Herren, sina förfäders Gud.

¹⁷ Abraham trodde på Gud och litade på hans löften också när Gud prövade honom. Därför var han beredd att döda sin son Isak på offeraltaret.

¹⁸ Isak, genom vilken Gud hade lovat att ge Abraham ett helt folk av ättlingar!

¹⁹ Men Abraham visste att Gud skulle kunna göra Isak levande igen. Egentligen var det också vad som hände, för Isak var redan dömd till döden.

²⁰ Isak trodde på Gud och välsignade sina söner Jakob och Esau med tanke på framtiden.

²¹ Jakob trodde på Gud och välsignade därför Josefs söner alldeles innan han dog. Lutad mot sin stav bad han ödmjukt till Gud.

²² Josef trodde på Gud. På sin dödsbädd var han så övertygad om att Gud skulle föra Israels folk ut ur Egypten att han fick dem att lova att de skulle flytta hans grav till det nya landet.

²³ Moses föräldrar trodde på Gud. När de såg att Gud hade gett dem ett ovanligt vackert barn, litade de på att Gud skulle rädda honom från den död som kung Farao gett befallning om, och de gömde honom under tre månader och lät sig inte skrämmas.

^24-25 Mose trodde på Gud och när han blivit vuxen tackade han nej till att bli behandlad som kungens dotterson. I stället för att njuta av syndens kortvariga nöjen, valde han att dela den förföljelse som drabbade Guds folk.

²⁶ Precis som Kristus för ett tag avstod från Guds härlighet och valde att lida för att befria oss, föredrog Mose att befria sitt folk före att äga alla Egyptens skatter. Han såg fram emot den stora lön som han visste att Gud skulle ge honom.

²⁷ Mose trodde på Gud också när han lämnade Egyptens land, och var inte rädd för Faraos vrede. Mose gav aldrig upp eftersom han såg att Gud var med honom.

²⁸ Påskfirandet är också ett resultat av hans tro. Han var övertygad om att Gud skulle kunna rädda sitt folk och befallde dem därför att slakta ett lamm och att stryka blodet på dörrposterna till sina hus för att dödsängeln inte skulle gå in i deras hem och döda den äldste sonen som han gjorde i de egyptiska hemmen.