Revised Common Lectionary (Complementary)
Bön om ledning och nåd
25 [a]Av David.
Herre, jag lyfter min själ till dig.
2 (A) Min Gud, jag litar på dig.
Låt mig inte behöva skämmas[b],
låt inte mina fiender
triumfera över mig!
3 (B) Nej, ingen som hoppas på dig
ska skämmas.
Skämmas ska de som sviker
utan orsak.
4 (C) Herre, visa mig dina vägar,
lär mig dina stigar.
5 Led mig i din sanning och lär mig,
för du är min frälsnings Gud,
på dig hoppas jag alltid.
6 (D) Tänk på din barmhärtighet
och din nåd, Herre,
för de är av evighet.
7 (E) Tänk inte på min ungdoms synder
och brott,
utan tänk på mig efter din nåd,
för din godhets skull, Herre.
Josef upphöjs
37 Detta tilltalade farao och alla hans tjänare, 38 och han sade till dem: ”Finns det någon som har Guds ande som denne man?” 39 Och farao sade till Josef: ”Eftersom Gud har uppenbarat allt detta för dig, så finns det ingen som är så förståndig och vis som du. 40 (A) Du ska styra[a] över mitt hus, och allt mitt folk ska rätta sig efter dina befallningar. Bara när det gäller tronen ska jag vara högre än du.” 41 Och farao sade till Josef: ”Se, jag sätter dig över hela Egyptens land.” 42 Och farao tog av ringen[b] från sin hand och satte den på Josefs hand, och han klädde honom i kläder av fint linne och hängde en kedja av guld runt hans hals. 43 (B) Han lät honom åka i vagnen närmast efter sin egen och man ropade ”Abrek[c]!” framför honom. Så satte farao honom över hela Egyptens land.
44 Sedan sade farao till Josef: ”Jag är farao. Utan din vilja ska ingen i Egyptens land lyfta hand eller fot.” 45 Farao gav Josef namnet Safenat-Panéa[d] och gav honom till hustru Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On[e]. Sedan reste Josef omkring i Egyptens land.
46 Josef var trettio år[f] när han stod inför farao, Egyptens kung. Han lämnade farao och reste omkring i hela Egypten. 47 Under de sju goda åren gav landet skörd i överflöd, 48 och under dessa sju år samlade Josef in allt ätbart och lagrade det i städerna. I varje stad lagrade han den föda som kom från fälten runt omkring. 49 På så sätt samlade Josef så mycket säd som det finns sand i havet. Till sist slutade han att hålla räkning på den, för den kunde inte räknas.
Josef
9 (A) Våra stamfäder blev avundsjuka på Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom 10 (B) och räddade honom ur alla hans lidanden. Han gav honom nåd och vishet inför farao, kungen i Egypten, som satte honom till styresman över Egypten och hela sitt hus[a].
11 (C) Men hela Egypten och Kanaan drabbades av svält och svår nöd, och våra fäder fann ingenting att äta. 12 (D) När Jakob fick höra att det fanns säd i Egypten, sände han våra fäder dit en första gång. 13 (E) Den andra gången gav sig Josef till känna för sina bröder, och farao fick höra om Josefs släkt. 14 (F) Josef skickade då bud och lät hämta sin far Jakob och hela sin släkt, sjuttiofem personer. 15 (G) Och Jakob drog ner till Egypten, och där dog han och våra fäder. 16 (H) De fördes till Sikem och lades i den grav som Abraham hade köpt[b] för en summa i silver av Hamors barn i Sikem.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation