Revised Common Lectionary (Complementary)

Tacksägelse och lovsång

66 För körledaren, en sång, en psalm.

Manasse regerar i Juda

(2 Krön 33:1-10; 33:18-20)

21 Manasse var tolv år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i femtiofem år. Hans mor hette Hefsi-Bah. ² Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och följde de avskyvärda sederna av de folk som Herren hade fördrivit för israeliterna.

³ Manasse byggde upp de offerhöjder som hans far Hiskia hade förstört. Han reste altaren till Baal och gjorde en asherapåle, precis som Achav, kungen i Israel, hade gjort. Han tillbad och dyrkade himlens hela härskara. ⁴ Han byggde altaren i Herrens hus, om vilket Herren hade sagt: ”Vid Jerusalem ska jag fästa mitt namn.” ⁵ Han byggde altaren åt himlens hela härskara på de båda förgårdarna till Herrens hus. ⁶ Han offrade sin son i eld, han bedrev häxeri och trolldom, andebesvärjelse och spådomskonster. Han gjorde mycket ont i Herrens ögon och väckte hans vrede. ⁷ Han ställde upp en asherapåle som han hade gjort i huset, om vilket Herren hade sagt till David och hans son Salomo: ”I detta hus och i Jerusalem, som jag har utvalt bland alla Israels stammar, ska jag låta mitt namn bo för evigt. ⁸ Jag ska aldrig mer fördriva israeliterna från det land som jag gav deras förfäder, om de bara håller allt jag befallt dem att hålla, hela lagen som min tjänare Mose befallt dem att följa.”

⁹ Men folket lyssnade inte. Manasse förledde dem att göra mer ont än de folk som Herren hade utplånat för israeliterna.

¹⁰ Då talade Herren genom sina tjänare profeterna: ¹¹ ”Eftersom kung Manasse av Juda har begått dessa avskyvärda synder, och till och med gjort mer ont än amoréerna före honom, och eftersom han med sina avgudabilder har förlett Juda till att synda, ¹² ska jag, säger Herren, Israels Gud, låta en sådan olycka drabba Jerusalem och Juda, att det ska ljuda i öronen på dem som får höra det.

¹³ ”Jag ska sträcka ut det mätsnöre över Jerusalem som jag använde över Samaria och det sänklod som jag använde på Achavs ätt. Jag ska torka av Jerusalem, som man torkar ett fat, först den ena sidan och sedan den andra. ¹⁴ Jag ska överge den kvarleva som återstår av mitt folk och överlämna dem åt deras fiender, och de ska bli rov och byte för alla sina fiender, ¹⁵ för att de har gjort det som är ont i mina ögon och orsakat min vrede, ända sedan deras förfäder drog ut ur Egypten, ända till denna dag.”

Kampen mot synden

¹⁴ Vi vet alltså att lagen är andlig. Men jag är köttslig, såld till slav under synden. ¹⁵ Jag förstår inte mitt eget sätt att handla: Jag gör inte vad jag vill göra, utan det jag avskyr, det gör jag. ¹⁶ Om jag gör vad jag inte vill göra, erkänner jag att lagen är god. ¹⁷ Då är det med andra ord inte jag som gör det, utan synden som bor i mig.

¹⁸ Jag vet att det i mig själv, det vill säga i min syndiga natur, inte finns något gott. Jag vill göra det som är gott, men jag klarar det inte. ¹⁹ Det goda jag vill göra förblir ogjort, och det onda jag inte vill göra, det gör jag i alla fall. ²⁰ Så om jag nu ständigt handlar fel, är det alltså inte jag som gör det, utan synden som bor i mig.

²¹ Jag har alltså funnit denna lag vara verksam: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig. ²² I mitt inre instämmer jag i Guds lag, ²³ men en annan lag som jag ser inom mig styr min kropp och krigar mot lagen i mitt förnuft och gör mig till fånge för syndens lag i mina lemmar. ²⁴ Jag stackars människa! Vem kan rädda mig från denna dödens kropp? ²⁵ Jag tackar Gud: genom Jesus Kristus, vår Herre. Med mitt förnuft tjänar jag alltså Guds lag, medan jag i min mänskliga natur är slav under syndens lag.