Revised Common Lectionary (Complementary)
Psalm 140
Bön om skydd mot onda människor
1 För sångmästaren, en psalm av David.
2 Rädda mig, Herre, från onda människor,
bevara mig för våldsmän,
3 för dem som tänker ut ont i sina hjärtan
och dagligen vållar strid.
4 De vässar sina tungor som ormar,
huggormsgift är bakom deras läppar. Sela.
5 Bevara mig, Herre, för de ogudaktigas händer,
skydda mig för våldsmän,
som tänker ut planer för att få mig på fall.
6 Stolta människor gillrar fällor med garn för mig,
de breder ut nät vid vägens kant,
snaror sätter de ut för mig. Sela.
7 Jag säger till Herren: "Du är min Gud."
Lyssna, Herre, till min bön om nåd.
8 Herre, Herre, min frälsnings starkhet,
du skyddar mitt huvud på stridens dag.
9 Herre, uppfyll inte de ogudaktigas önskningar,
låt inte deras planer lyckas,
så att de förhäver sig. Sela.
10 Låt dem som omringar mig själva drabbas
av sina läppars ondska.
11 Låt eldsglöd regna över dem,
låt dem kastas i eld,
i djup som de inte kan komma upp ur.
12 En baktalare skall inte bestå i landet,
våldsmän skall jagas av olycka, med slag på slag.
13 Jag vet att Herren skall utföra den förtrycktes sak
och skaffa den fattige rätt.
14 De rättfärdiga skall prisa ditt namn,
de rättrådiga skall bo inför ditt ansikte.
16 Så säger Herren Sebaot:
Lyssna inte på orden från de profeter som profeterar för er,
ty de bedrar er.
Sina egna hjärtans syner talar de,
inte vad som kommer från Herrens mun.
17 Om och om igen säger de till dem som föraktar mig:
" Herren har sagt: Det skall gå er väl."
Och till var och en som följer sitt hårda hjärta säger de:
"Ingen olycka skall drabba er."
18 Men vem har tillträde till Herrens råd,
så att han kan se och höra hans ord?
Och vem har aktat på hans ord
och lyssnat till det?
19 Se, Herrens stormvind, full av vrede, bryter fram,
en virvlande storm!
Över de ogudaktigas huvuden virvlar den ner.
20 Herrens vrede skall inte vända åter,
förrän han har utfört och fullbordat
sitt hjärtas tankar.
I den yttersta tiden skall ni inse och förstå det.
21 Jag sände inte dessa profeter,
ändå rusade de i väg.
Jag talade inte till dem,
ändå profeterade de.
22 Om de haft tillträde till mitt råd,
hade de förkunnat mina ord för mitt folk
för att få dem att vända om från sina onda vägar
och sina onda gärningar.
Som får bland vargar
16 Se, jag sänder ut er som får mitt ibland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor. 17 Akta er för människorna. De skall utlämna er åt domstolar, och i sina synagogor skall de gissla[a] er. 18 Och ni kommer att föras inför landshövdingar och kungar för min skull, för att vittna inför dem och hedningarna. 19 Men när man utlämnar er, så bekymra er inte för hur ni skall tala eller vad ni skall säga. Det kommer att ges åt er i den stunden, 20 och då är det inte ni som talar, utan er Faders Ande kommer att tala genom er.
21 En bror skall utlämna sin bror till att dödas och en far sitt barn, och barn skall sätta sig upp mot sina föräldrar och döda dem. 22 Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst. 23 Och när man förföljer er i en stad, så fly till en annan. Amen säger jag er: Ni hinner inte igenom Israels städer, förrän Människosonen kommer.
24 En lärjunge är inte förmer än sin lärare och en tjänare inte förmer än sin herre. 25 Det är nog för lärjungen att det går med honom som med hans lärare, och för tjänaren att det går med honom som med hans herre. Har man kallat husets Herre för Beelsebul,[b] hur mycket mer skall man å inte kalla hans tjänare så.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln