Revised Common Lectionary (Complementary)

² Jag säger till Herren: ”Du är min Herre,
    och allt mitt goda kommer från dig.”^[b]
3 Hos de heliga i landet, de härliga,
    har jag all min glädje.
⁴ De som jagar efter andra gudar
    kommer att dra mer olycka över sig.
Jag tänker inte offra blodsoffer åt dem,
    och jag vill inte ens uttala deras namn.

⁵ Herren själv är min arvedel, min bägare.
    Du bestämmer min del.
⁶ Jag har fått mig tilldelad en underbar lott,
    ja, ljuvlig är min arvedel.

⁷ Jag vill lova Herren, som ger mig råd,
    på natten förmanar mig mitt innersta.
⁸ Jag har alltid Herren inför mig,
    eftersom han står vid min sida vacklar jag inte.

⁹ Därför är mitt hjärta fyllt av glädje,
    och jag ropar ut mitt jubel,
    också min kropp vilar i trygghet,
¹⁰ för du ska inte lämna mig kvar i dödsriket,
    eller låta din helige förmultna.
¹¹ Du visar mig vägen till livet,
    du fyller mig med glädje inför dig,
    med ljuvlighet vid din högra sida för alltid.

¹⁵ Men Jeshurun^[a] fick för mycket av det goda och slog bakut.
    Du blev övergödd, tjock och trög.
Han övergav sin Gud, sin skapare,
    den klippa som räddat honom.
¹⁶ Folket väckte så hans svartsjuka
    med främmande gudar.
De gjorde avskyvärda saker
    och han blev vred.
¹⁷ De offrade till demoner som inte är gudar,
    till nya gudar som de inte kände,
gudar som nyss kommit till
    som era fäder inte fruktade.
¹⁸ Du övergav klippan som hade format dig
    och glömde den Gud som fött dig.

¹⁹ Herren såg vad de gjorde och stötte bort dem.
    Hans söner och döttrar hade gjort honom vred.
²⁰ Han sa: ”Jag ska dölja mitt ansikte för dem.
    Sedan får vi se vad som kommer att hända med dem.
De är ett hårdhjärtat släkte,
    barn som ingen kan lita på.
²¹ De har gjort mig svartsjuk
    genom gudar som inte finns,
de väckte min vrede med värdelösa avgudar.
    Nu ska jag göra dem svartsjuka
genom sådana som inte är ett folk.
    Jag ska göra dem arga på ett folk som saknar förstånd.
²² Min vrede har tänt en eld.
    Den brinner ända nere i dödsrikets djup,
den förtär jorden och dess skördar
    och den sätter bergens grunder i lågor.

²³ Jag ska överhopa dem med olyckor
    och skjuta mina pilar på dem.
²⁴ Jag ska fördärva dem genom hunger,
    brännande feber och dödande pest.
Jag ska skicka vilda djur som sliter dem i stycken
    och giftiga ormar ska kräla på marken.
²⁵ På gatorna ska deras barn dödas av svärd
    och i husen ska man sätta skräck i dem,
i unga män och kvinnor,
    spädbarn och åldringar.
²⁶ Jag hade bestämt mig
    för att skingra dem
    och utplåna minnet av dem.
²⁷ Men jag fruktade fiendens hån,
    att motståndarna skulle ta miste och säga:
    ’Det var vi och vår styrka, inte Herren som gjorde det!’ ”

³⁹ Ser ni inte nu att jag ensam är Gud?
    Jag dödar och jag ger liv.
Jag sårar och jag helar.
    Ingen kommer undan min hand.
⁴⁰ Jag lyfter handen mot himlen och svär:
    Så sant som jag lever i evighet
⁴¹ ska jag vässa mitt blixtrande svärd och hålla dom.
    Jag ska hämnas på mina ovänner
och straffa dem som hatar mig.
⁴²     Mina pilar ska bli berusade av blod,
av blod från de slagna och de fångna.
    Mitt svärd ska äta sig mätt på kött,
på fiendens stolta ledare.”

⁴³ Gläd er, ni folk, tillsammans med hans folk,^[a]
    för han hämnas sina tjänares blod,
han tar hämnd på sina fiender,
    han försonar sitt land och sitt folk.