Revised Common Lectionary (Complementary)

²⁰ Men du, Herre,
        var inte långt borta!
    Du min styrka,
        skynda till min hjälp!
^21 (B) Rädda min själ från svärdet,
    mitt liv ur hundarnas våld!
²² Fräls mig från lejonets gap
        och vildoxarnas horn!
    Du bönhör mig.

^23 (C) Jag ska förkunna ditt namn
        för mina bröder,
    mitt i församlingen
        ska jag lovsjunga dig.^[b]
24 Ni som vördar Herren,
        lova honom!
    Ära honom, alla Jakobs barn,
        och bäva för honom,
            alla Israels barn,
^25 (D) för han föraktade inte
    den förtrycktes lidande
        och såg inte på honom med avsky.
    Han dolde inte sitt ansikte
        för honom
    utan lyssnade när han ropade
        till honom.

^26 (E) Från dig kommer mitt lov
        i den stora församlingen.
    Jag ska uppfylla mina löften
        inför dem som vördar honom.
^27 (F) De ödmjuka ska äta och bli mätta,
    de som söker Herren
        ska lova honom.
    Era hjärtan ska leva för evigt.

^28 (G) Alla jordens ändar ska minnas det
        och omvända sig till Herren,
    folkens alla släkter
        ska tillbe inför dig,

        men ingen bryr sig om det.
    Fromma människor rycks bort,
        utan att någon inser
    att den rättfärdige tas bort
        för att slippa ondskan.
^2 (B) Han går in i friden.
    De som vandrar sin väg rakt fram
        kommer till vila på sina läger.

^3 (C) Men ni, kom fram hit,
        ni söner till spåkvinnor,
    ni barn till äktenskapsbrytare
        och prostituerade.
^4 (D) Vem gör ni er lustiga över?
    Mot vem spärrar ni upp munnen
        och räcker ut tungan?
    Är ni inte upprorets barn,
        lögnens avkomma,
^5 (E) ni som under alla gröna träd
        brinner av lust till avgudarna^[a],
    ni som slaktar era barn^[b] i dalarna
        nere i bergsklyftorna.
⁶ Ravinens hala stenar är din del,
        de, just de, är din lott.
    Åt dem utgjuter du dryckesoffer
        och bär fram matoffer.
    Ska jag vara nöjd med sådant?
^7 (F) Du ordnade din bädd
        på höga och stora berg,
    dit gick du för att offra slaktoffer.
⁸ Bakom dörren och dörrposten
        satte du ditt minnestecken.
    Du övergav mig, klädde av dig,
        steg upp i din säng
        och gjorde den rymlig.
    Du ingick förbund med dem
        som du älskade att gå i säng med,
            du såg dem nakna.
⁹ Du gick till kungen^[c] med olja
    och använde många
        väldoftande salvor.
    Du sände dina budbärare
        till fjärran land,
    ja, ända ner till dödsriket.
¹⁰ Du blev trött av din långa färd,
        men du sade inte:
            "Det är lönlöst."
    Så länge du kunde röra din hand,
        mattades du inte.

^11 (G) Vem var du rädd för och fruktade,
        eftersom du bedrog mig?
    Du har inte kommit ihåg mig
        eller brytt dig om mig.
    Jag har varit tyst,
        och det sedan länge –
    är det därför du inte fruktar mig?
^12 (H) Men jag ska visa hur det är
    med din rättfärdighet
        och dina verk,
    de kommer inte att hjälpa dig.
^13 (I) När du ropar
        får din avgudasamling rädda dig.
    En vind ska ta med dem allihop,
        en fläkt ska föra bort dem.
    Men den som tar sin tillflykt
        till mig
    ska få landet till arvedel
        och mitt heliga berg
            till besittning.