Revised Common Lectionary (Complementary)
48 En sång, en psalm av Koras söner.
2 Stor är HERREN och högt lovad, i vår Guds stad, på sitt heliga berg.
3 Skönt höjer det sig, hela jordens fröjd, berget Sion längst uppe i norr, den store konungens stad.
4 Gud har i dess palatser gjort sig känd såsom ett värn.
5 Ty se, konungarna församlade sig, tillhopa drogo de fram.
6 De sågo det, då häpnade de; de förskräcktes, de flydde.
7 Bävan grep dem där, ångest lik en barnaföderskas.
8 Så krossar du Tarsis-skepp med östanvinden.
9 Såsom vi hade hört, så fingo vi se det, i HERREN Sebaots stad, i vår Guds stad; Gud håller den vid makt till evig tid. Sela.
10 Vi tänka, o Gud, på din nåd, när vi stå i ditt tempel.
11 Såsom ditt namn, o Gud, så når ock ditt lov intill jordens ändar; din högra hand är full av rättfärdighet.
12 Sions berg glädje sig, Juda döttrar fröjde sig, för dina domars skull.
13 Gån omkring Sion och vandren runt därom, räknen dess torn;
14 given akt på dess murar, skriden genom dess palatser, så att I kunnen förtälja därom för ett kommande släkte.
15 Ty sådan är Gud, vår Gud, alltid och evinnerligen; intill döden skall han ledsaga oss.
14 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
15 »Du människobarn, dina bröder, ja, dina bröder dina nära fränder och hela Israels hus, alla de till vilka Jerusalems invånare säga: 'Hållen eder borta från HERREN; det är åt oss som landet har blivit givet till besittning' --
16 om dem skall du alltså säga: Så säger Herren, HERREN: Ja, väl har jag fört dem långt bort ibland folken och förstrött dem i länderna, och med nöd har jag varit för dem en helgedom i de länder dit de hava kommit;
17 men därför skall du nu säga: Så säger Herren, HERREN: Jag skall församla eder ifrån folkslagen och hämta eder tillhopa från de länder dit I haven blivit förströdda, och skall giva eder Israels land.
18 Och när de hava kommit dit, skola de skaffa bort därifrån alla de skändliga och styggeliga avgudar som nu finnas där.
19 Och jag skall giva dem alla ett och samma hjärta, och en ny ande skall jag låta komma i deras bröst; jag skall taga bort stenhjärtat ur deras kropp och giva dem ett hjärta av kött,
20 så att de vandra efter mina stadgar och hålla mina rätter och göra efter dem, och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.
21 Men de vilkas hjärtan efterfölja de skändliga och styggeliga avgudarnas hjärtan, deras gärningar skall jag låta komma över deras huvuden, säger Herren, HERREN.»
22 Och keruberna, följda av hjulen, lyfte sina vingar, och Israels Guds härlighet vilade ovanpå dem.
23 Och HERRENS härlighet höjde sig och lämnade staden och stannade på berget öster om staden.
24 Men mig hade en andekraft lyft upp och fört bort till de fångna i Kaldeen, så hade skett i synen, genom Guds Ande. Sedan försvann för mig den syn jag hade fått se.
25 Och jag talade till de fångna alla de ord som HERREN hade uppenbarat för mig.
12 Men vi hava icke fått världens ande, utan den Ande som är av Gud, för att vi skola veta vad som har blivit oss skänkt av Gud.
13 Om detta tala vi ock, icke med sådana ord som mänsklig visdom lär oss, utan med sådana ord som Anden lär oss; vi hava ju att tyda andliga ting för andliga människor.
14 Men en »själisk» människa tager icke emot vad som hör Guds Ande till. Det är henne en dårskap, och hon kan icke förstå det, ty det måste utgrundas på ett andligt sätt.
15 Den andliga människan åter kan utgrunda allt, men själv kan hon icke utgrundas av någon.
16 Ty »vem har lärt känna Herrens sinne, så att han skulle kunna undervisa honom?» Men vi hava Kristi sinne.