Revised Common Lectionary (Complementary)

Gud är en evig gud

93 Nu regerar Herren. Han är klädd i majestät och styrka. Därför står jorden fast, och kan inte rubbas.

² Gud, du har regerat från urminnes tid, ja, redan vid tidens början fanns du till.

^3-4 De stora haven brusar och dånar, de sjunger sin mäktiga sång. Men din röst är mäktigare och starkare än havens alla bränningar!

⁵ Herre, ditt ord är alltigenom sant och tillförlitligt, och helighet omger ditt tempel för evigt.

²⁰ och kallade samman Hilkia och Ahikam, Safans son, Abdon, Mikas son, sekreteraren Safan och sin personlige rådgivare Asaja och sa till dem:

²¹ Gå till templet och bed till Herren för mig! Bed för alla som finns kvar av Israel och Juda! Bokrullen säger att anledningen till att Herrens fruktansvärda vrede drabbat oss är att våra förfäder inte har följt de lagar, som finns nedskrivna här.

²² Männen gick då till profetissan Hulda, hustru till Sallum, Tokehats son och Hasras sonson. Sallum var ansvarig för kungens kläder. Han bodde i den nyare stadsdelen i Jerusalem. När de berättade för Hulda om kungens bekymmer,

²³ svarade hon: Säg till honom som sände er:

²⁴ 'Jag, Herren, kommer att utplåna denna stad och dess invånare. Alla de förbannelser som är skrivna i boken kommer att slå in.

²⁵ Mitt folk har övergett mig och tillbett hedniska gudar. Därför ska min vrede drabba denna plats, och den kan inte återkallas.'

²⁶ Men Herren säger också till kungen av Juda, som skickade hit er för att fråga mig om detta:

²⁷ 'Därför att du är bedrövad och har ödmjukat dig inför din Gud, sedan du fått höra mina ord angående denna stad och dess invånare, och har rivit sönder dina kläder i förtvivlan och gråtit inför mig, därför har jag hört dig, säger Herren.

²⁸ Jag ska inte låta allt det onda, som jag har sagt komma över denna stad och dess invånare förrän efter din död.' Sändebuden gick till kungen med denna hälsning från Herren.

²⁹ Då kallade kungen samman alla de äldste i Juda och Jerusalem,

³⁰ alla präster och leviter och allt folk, både stora och små, till templet. Där läste han ur bokrullen för dem om förbundet med Herren.

³¹ Där kungen stod vid sin pelare, avlade han ett löfte till Herren att följa hans befallningar av hela sitt hjärta och göra som det var skrivet i bokrullen.

³² Sedan uppmanade han alla i Jerusalem och Benjamin att bekräfta förbundet med Gud, och alla gjorde så.

³³ Sedan flyttade Josia bort alla avgudar från de områden som tillhörde Israel och uppmanade alla i Israel att tjäna Herren, sin Gud.Och under hela återstoden av Josias levnad fortsatte de att följa Herren, sina förfäders Gud.

²⁵ Just den dagen var Symeon, en man från Jerusalem, i templet. Han var en god och gudfruktig man, fylld av den helige Ande, och han väntade ständigt på att Messias skulle komma.

²⁶ Den helige Ande hade nämligen gjort klart för honom att han inte skulle dö förrän han hade sett Messias, Guds utvalde kung.

²⁷ Och den helige Ande hade uppmanat honom att gå till templet just den dagen. När Maria och Josef kom för att bära fram Jesus inför Herren enligt lagens bud,

²⁸ var alltså Symeon där. Han tog då barnet i sina armar och tackade Gud.

^29-31 Herre, sa han, nu kan jag dö i frid! Jag har sett honom som du lovade att jag skulle få se, Frälsaren, som du har gett till världen.

³² Han är det ljus som ska lysa för alla folk, och han ska ge ära åt ditt folk Israel.

³³ Josef och Maria var mycket förvånade över vad han sa om Jesus.

^34-35 Symeon välsignade dem, och sa sedan till Maria: Ett svärd kommer att genomborra din själ, för många i Israel kommer att stöta bort detta barn, och det ska bli deras fördärv. Men för många ska han bli till stor glädje. Och många människors hemligaste tankar ska komma i dagen.

^36-37 En gammal kvinna, som hette Hanna och som hade profetisk gåva, var också i templet. Hon var dotter till Fanuel från Asers stam. Efter att i sin ungdom ha varit gift i sju år, levde hon nu som änka. Hon var åttiofyra år, och hon lämnade aldrig templet, utan var där dag och natt och tjänade Gud genom att be och fasta.

³⁸ Just när Symeon samtalade med Maria och Josef kom hon dit, och hon började tacka och lovprisa Gud. Hon berättade öppet för alla som väntade på Jerusalems befrielse att Messias hade kommit.