Revised Common Lectionary (Complementary)

Befriad från synd och skuld

^1-2 Vilken lycka för dem som fått sin skuld förlåten! Vilken glädje när synderna plånas ut! Vilken befrielse det blir för dem som har bekänt sina synder och fått dem utplånade av Gud.

³ Det fanns en period i mitt liv, när jag ville hålla det hemligt vilken syndare jag var. Men min oärlighet gjorde mig olycklig, och varje dag blev en missräkning.

⁴ Både dag och natt straffade du mig. Min livskraft torkade upp som vatten en varm sommardag.

⁵ Till slut bekände jag alla mina synder för dig. Jag ville inte längre tiga med allt orätt jag gjort. Jag sa för mig själv: Jag ska bekänna allt inför Herren.Och du förlät mig verkligen, och all min skuld försvann.

⁶ Därför ska alla som tror bekänna sina synder inför Gud, medan det ännu är tid att få förlåtelse. Då kommer domen inte att drabba dem.

⁷ Hos dig känner jag mig säker, och du tillåter inte att ångest och nöd griper tag i mig. Därför sjunger jag högt om din frälsning.

⁸ Du sa till mig: Jag vill undervisa dig och leda dig på den väg du ska gå. Jag ska ge dig råd och jag ska följa dig med min blick.

⁹ Var därför inte som hästar eller åsnor, som måste ha betsel i munnen för att hålla sig på vägen!

¹⁰ Många sorger drabbar ogudaktiga människor, men en bestående kärlek omger dem som litar på Herren.

¹¹ Ni som tillhör Herren, var glada och jubla högt. Gud lyssnar till er. Sjung av glädje.

¹⁴ Det var en fantastisk dag för Josua! Herren hade upphöjt honom inför allt folk i Israel. De höll honom lika högt som Mose, och de skulle komma att hysa djup respekt för honom under hela hans liv.

^15-16 Det var nämligen Josua som Herren hade befallt att säga till prästerna som bar arken: Kom upp ur Jordan!

¹⁷ Josua gav alltså den ordern.

¹⁸ Och så snart prästerna kommit upp på stranden började vattnet forsa fram igen, och det steg tills det nått sin tidigare höga nivå, eftersom det var den tiden på året.

¹⁹ Detta under inträffade den tionde dagen i första månaden. På den dagen gick hela nationen över floden Jordan och slog läger i Gilgal öster om Jeriko,

²⁰ och där restes de tolv stenarna från Jordan till ett monument.

²¹ Josua förklarade än en gång varför stenarna skulle finnas där: I framtiden, när era barn frågar varför de här stenarna finns här och vad som menas med dem,

²² då ska ni berätta för dem att de är en påminnelse om det märkliga undret när hela Israels folk gick över floden Jordan på torr mark!

²³ Tala om för dem hur Herren, vår Gud, lät floden torka upp totalt inför våra ögon och lät den vara torr tills vi hade kommit över! Samma sak gjorde Herren för fyrtio år sedan vid Röda havet!

²⁴ Han gjorde detta för att alla folk på jorden ska förstå att Herren är en mäktig Gud, och för att ni alla alltid ska tillbe honom.

⁶ Nu kan vi lugnt se fram emot att få nya kroppar. Vi förstår också att vårt tält här på jorden inte är vårt riktiga hem.

⁷ Det är genom att tro och inte genom att se som vi vet att detta är sant.

⁸ Och vi är inte rädda för att lämna denna kropp och dö, för då kommer vi hem till Herren.

⁹ Vi vill leva så att vi gläder honom, vare sig vi redan är hos honom eller på väg hem till honom.

¹⁰ För vi måste alla ställas inför Kristus för att dömas, och våra liv kommer att granskas av honom. Var och en kommer att få vad han har gjort sig förtjänt av under sitt jordiska liv, gott eller ont.

Ambassadörer för Kristus

¹¹ På grund av den djupa respekt för Herren som vi alltid känner inom oss, arbetar vi intensivt för att vinna andra. Gud känner oss och vet att vi är uppriktiga i detta, och jag hoppas att ni också verkligen är medvetna om det.

¹² Försöker vi klappa oss själva på axeln igen? Nej, jag vill bara att ni ska ha skäl nog att känna er stolta över oss, så att ni kan svara de predikanter som gör sig till och skryter med hur bra de ser ut och hur bra de predikar, men som inte är ärliga och uppriktiga.

^13-14 Är vi galna när vi säger sådant om oss själva? Om så är fallet, så är det för att ge äran åt Gud. Och om vi är vid sunda vätskor så är det till er nytta. Vad vi än gör så gör vi det inte för vår egen skull, utan därför att vi styrs av Kristi kärlek. Eftersom vi är övertygade om att Kristus har dött för oss alla, tror vi också att vi har dött bort från det gamla liv som vi levde förr.

¹⁵ Han har dött för alla, så att alla som lever ? det vill s¤ga har f¦tt evigt liv fr¦n honom ? inte l¤ngre ska leva f´r sig sj¤lva, utan f´r Kristus som har d´tt och uppst¦tt f´r dem.