Revised Common Lectionary (Complementary)

Tillbe Gud den helige!

99 Herren är kung! Folken bävar! Han har sin tron på keruberna, och därför darrar hela jorden.

² Herren sitter på tronen i Jerusalem. Bara han har makt över jordens alla folk.

³ Och alla prisar hans storhet och hans heliga namn.

⁴ Du store kung, som älskar rättvisa, du är ärlig i allt vad du gör, och därför har du infört lag och ordning i Israel.

⁵ Lova Herren, vår Gud, fall ner och tillbe honom framför tronen.

⁶ När Mose och Aron, som var hans präster, och Samuel, en av hans många profeter, ropade till honom om hjälp, svarade han dem.

⁷ Han talade till dem från ett moln, och de följde de instruktioner han gav dem.

⁸ Herre, vår Gud, du svarade ditt folk och förlät dem deras synder. Men du var också en Gud som straffade dem när de handlade fel.

⁹ Lova Herren, vår Gud! Be till honom på hans heliga berg i Jerusalem! Herren, vår Gud, är helig.

¹⁵ Jag gick ner från berget medan det var höljt i eld. De båda tavlorna med budorden höll jag i mina händer.

¹⁶ När jag kom ner fick jag se den kalv som ni hade gjort i er fruktansvärda synd mot Herren, er Gud. Tänk så snabbt ni vände er bort från honom!

¹⁷ Jag lyfte tavlorna högt över huvudet och krossade dem mot marken! Ja, jag slog sönder dem framför ögonen på er!

¹⁸ Sedan låg jag inför Herrens ansikte i ytterligare fyrtio dagar och nätter, utan bröd eller vatten, för ni hade gjort det Herren hatade mest av allt och på så sätt orsakat hans vrede.

¹⁹ Jag var fruktansvärt rädd för er skull. Herren var beredd att förgöra er, men han lyssnade på mig också den gången.

²⁰ Aron var i stor fara, därför att Herren var arg på honom. Men jag bad för honom, och Herren skonade honom.

²¹ Jag tog er synd, kalven ni hade gjort, och brände upp den och krossade den till fint damm och kastade detta i det vatten som rann ner från berget.

²² I Tabeera och i Massa och likaså i Kibrot-Hattaava, hände samma sak. Herren blev rasande på er.

²³ Och när Herren vid Kades-Barnea sa till er att gå in i landet, som han hade gett er, satte ni er på tvären och ville inte tro att han skulle hjälpa er. Ni vägrade att lyda honom.

²⁴ Ja, ni har satt er upp mot Herren från första dagen jag lärde känna er.

²¹ Sedan fylldes han av glädje i den helige Ande och sa: Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har gömt detta för de lärda och kloka, och för att du uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, tack Far, att det var din avsikt.

²² Jag handlar i allt på dina vägnar. Ingen känner egentligen Sonen utom Fadern, och ingen känner heller Fadern utom Sonen och den som Sonen väljer att uppenbara honom för.

²³ Sedan vände han sig till sina tolv lärjungar och sa stilla: Ni kan vara lyckliga som sett och upplevt allt detta.

²⁴ Många profeter och kungar skulle ha gett mycket för att få uppleva vad ni har sett och hört!