Revised Common Lectionary (Complementary)
Den evige Kungen
93 [a](A) Herren är kung!
Han är klädd i höghet,
Herren är klädd
och rustad med kraft.
Världen står fast,
den vacklar inte.
2 (B) Din tron står fast
sedan urminnes tid,
du är av evighet.
3 (C) Strömmarna höjer sig, Herre,
strömmarna höjer sin röst,
strömmarna höjer sitt dån.
4 (D) Men mäktig är Herren i höjden,
mer än bruset av väldiga vatten,
mer än havets mäktiga
bränningar.
5 (E) Dina vittnesbörd
är alltigenom sanna.
Helighet tillhör ditt hus, Herre,
för alltid.
Profetia mot kungen i Tyrus
28 Herrens ord kom till mig:
2 (A) ”Människobarn, säg till fursten i Tyrus[a]:
Så säger Herren Gud:
Ditt hjärta är högmodigt
och du säger: Jag är en gud,
jag tronar på en gudatron
mitt ute i havet.
Ändå är du bara en människa
och inte en gud,
hur mycket du än i ditt hjärta
tycker dig vara en gud.
3 (B) Se, du menar dig vara visare
än Daniel[b],
ingen hemlighet är dold för dig.
4 (C) Genom din visdom och ditt förstånd
har du blivit rik,
guld och silver har du samlat
i dina förrådshus.
5 Genom stor visdom med vilken
du drev din handel
har du ökat din rikedom,
och så har ditt hjärta
blivit högmodigt
för din rikedoms skull.
6 Därför säger Herren Gud så:
Eftersom du menar
att dina tankar är Guds tankar,
7 (D) se, därför ska jag låta främlingar
komma mot dig,
de grymmaste folk.
De ska dra sina svärd
mot din visdoms skönhet
och orena din glans.
8 (E) De ska störta ner dig i graven,
och du ska dö en våldsam död
mitt ute i havet.
9 Ska du då säga till
den som dräper dig:
’Jag är en gud’,
du som är en människa
och inte en gud,
i händerna på den
som genomborrar dig?
10 (F) Du ska dö som de oomskurna dör
för främlingars hand.
För jag har talat,
säger Herren Gud.”
Stefanus stenas
54 (A) När de hörde detta blev de ursinniga[a] och gnisslade tänder mot Stefanus. 55 (B) Men fylld av den helige Ande lyfte han sin blick mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod vid Guds högra sida, 56 (C) och han sade: "Se! Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida."
57 Då skrek de högt och höll för öronen och stormade fram mot honom alla på en gång, 58 (D) och de släpade ut honom ur staden och stenade honom. Och vittnena lade sina mantlar vid fötterna på en ung man som hette Saulus. 59 (E) Så stenade de Stefanus, medan han bad och sade: "Herre Jesus, ta emot min ande." 60 (F) Sedan föll han på knä och ropade med hög röst: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd!" Med de orden somnade han in. Och Saulus hade samtyckt till att han dödades.
Församlingen förföljs och skingras
8 (G) Samma dag utbröt en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation