Revised Common Lectionary (Complementary)
Psalm 146
Herren vår hjälpare
1 Halleluja!
Lova Herren, min själ!
2 Jag vill lova Herren så länge jag lever,
jag vill lovsjunga min Gud så länge jag är till.
3 Lita inte på furstar,
inte på människor som ej kan frälsa.
4 När deras ande lämnar dem,
vänder de åter till stoft.
Den dagen går deras planer om intet.
5 Salig är den som har Jakobs Gud till sin hjälpare.
Han sätter sitt hopp till Herren, sin Gud,
6 till honom som har gjort himmel och jord
och hav och allt som finns i dem,
till honom som är trofast för evigt,
7 som skaffar rätt åt de förtryckta
och ger bröd åt de hungriga.
Herren befriar de fångna,
8 Herren öppnar de blindas ögon,
Herren reser upp de nerböjda,
Herren älskar de rättfärdiga,
9 Herren bevarar främlingar
och styrker faderlösa och änkor,
men de ogudaktigas väg gör han krokig.
10 Herren är konung i evighet,
din Gud, Sion, från släkte till släkte.
Halleluja!
17 Du skall inte förvanska rätten för främlingen eller den faderlöse, och inte ta en änkas kläder i pant. 18 Du skall komma ihåg att du har varit slav i Egypten och att Herren, din Gud, har befriat dig därifrån. Därför befaller jag dig att iaktta detta.
19 När du skördar din åker och glömmer kvar en kärve på åkern, skall du inte gå tillbaka för att hämta den. Den skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. Detta för att Herren, din Gud, må välsigna dig i allt du företar dig. 20 När du slår ner dina oliver, skall du inte sedan söka genom grenarna. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. 21 När du plockar druvorna i din vingård, skall du inte göra någon efterskörd. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. 22 Kom ihåg att du själv har varit slav i Egyptens land. Därför befaller jag dig att iaktta detta.
Jesus förbannar fikonträdet
12 När de dagen därefter var på väg från Betania, blev han hungrig. 13 På långt håll såg han ett fikonträd som hade gröna blad, och han gick dit för att se om han skulle finna något på det. Men när han kom fram till trädet, fann han ingenting annat än blad. Var det då inte fikonens tid?[a] 14 Jesus sade till trädet: "Aldrig någonsin skall någon äta frukt från dig." Detta hörde hans lärjungar.
Lär av fikonträdet
20 När de tidigt på morgonen gick förbi fikonträdet, såg de att det hade torkat nerifrån roten. 21 Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: "Rabbi, se, fikonträdet som du förbannade har torkat." 22 Jesus svarade dem: "Tro på Gud! 23 Amen säger jag er: Om någon säger till detta berg: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske. 24 Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så skall det vara ert.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln