Revised Common Lectionary (Complementary)

Psalm 146

Herren vår hjälpare

Selofhads döttrars arvedel

36 Huvudmännen för familjerna som härstammade från Gilead, son till Makir, Manasses son, av Josefs barns släkter, trädde fram och talade inför Mose och de furstar som var huvudmän för israeliternas familjer. ² De sade: " Herren har befallt min herre att genom lottkastning ge landet som arvedel åt Israels barn, och min herre har fått befallning av Herren att ge vår broder Selofhads arvedel åt hans döttrar. ³ Men om de blir gifta med någon ur en annan israelitisk stam, så tas deras arvedel bort från våra fäders arvedel. Den läggs till den stam de kommer att tillhöra och tas från vår arvslott. ⁴ När sedan jubelåret kommer för Israels barn, blir deras arvedel lagd till den stam som de kommer att tillhöra, men deras arvedel tas från vår fädernestams arvedel."

⁵ Efter Herrens ord befallde då Mose Israels barn: "Josefs barns stam har talat rätt. ⁶ Detta är vad Herren befaller angående Selofhads döttrar: De må gifta sig med vem de vill, men de skall gifta sig inom en släkt i sin egen fädernestam. ⁷ Ty ingen arvedel bland Israels barn får gå över från en stam till en annan, utan Israels barn skall behålla var och en sin fädernestams arvedel. ⁸ Varje kvinna som äger en arvedel bland någon av Israels barns stammar skall gifta sig med någon från en släkt som tillhör hennes egen fädernestam, så att Israels barn får behålla var och en sina fäders arvedel. ⁹ Ty ingen arvedel får gå över från en stam till en annan, utan Israels barns stammar skall behålla var och en sin arvedel."

¹⁰ Selofhads döttrar gjorde så som Herren hade befallt Mose. ¹¹ Selofhads döttrar Mahla, Tirsa, Hogla, Milka och Noa gifte sig med sina farbröders söner. ¹² De blev gifta inom Manasses, Josefs sons, släkter, och deras arvedel blev kvar inom deras fädernesläkts stam.

¹³ Detta är de bud och stadgar som Herren gav Israels barn genom Mose på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko.

⁶ Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne. ⁷ Knappast vill någon dö för en hederlig människa - kanske vågar någon gå i döden för den som är god. ⁸ Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. ⁹ När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen. ¹⁰ Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade. ¹¹ Men inte bara det, utan vi gläder oss i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen.