Revised Common Lectionary (Complementary)

¹⁷ Var god mot mig, som är din tjänare, och låt mig få leva, så att jag kan fortsätta att följa ditt ord.

¹⁸ Öppna mina ögon, så att jag kan se allt underbart som står där.

¹⁹ Jag är bara en vandringsman här på jorden. Jag behöver vägledning, och dina bud är karta och kompass för mig.

²⁰ Jag längtar efter dina råd mer än jag kan tala om.

²¹ Du tillrättavisar de stolta, dem som vägrar att lyssna till dina bud.

²² Låt dem inte få håna mig för att jag lyder dina lagar!

²³ Till och med furstar sitter och talar illa om mig, men jag tänker fortsätta att gå dina vägar.

²⁴ Din lag är både mitt ljus och min rådgivare.

Mose ber Gud om hjälp

4 Men Mose sa: De kommer inte att tro mig, och de kommer inte att göra vad jag säger. De kommer förmodligen att säga att Herren aldrig har uppenbarat sig för mig!

² Vad är det du har i din hand? frågade Herren honom. En herdestav, svarade han.

³ Kasta den på marken, sa Herren till honom. När Mose kastade den på marken förvandlades den till en orm, och han sprang undan för den.

⁴ Då sa Herren till honom: Ta fast den i stjärten! När Mose gjorde det, blev den en stav igen.

⁵ Detta ska få dem att förstå att Herren, deras förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig.

⁶ Stick nu in handen innanför din mantel vid bröstet. Han gjorde som Herren hade sagt och drog sedan ut den igen. Då var den alldeles vit av spetälska!

⁷ Stick in den igen, sa Herren. När han sedan drog ut den på nytt var den normal, precis som förut.

⁸ Om de inte tror det första undret, kommer de att tro det andra, sa Herren till honom,

⁹ och om de inte accepterar dig efter dessa båda tecken, ska du ta vatten från Nilen och hälla ut det på torra land, och då ska det förvandlas till blod.

¹⁰ Men Mose kom med fler invändningar: Herre, jag har inte så lätt för att tala. Det har jag aldrig haft och inte heller nu, sedan du har talat till mig! Jag har svårt att uttrycka mig.

¹¹ Vem har gett dig din mun? frågade Herren honom. Är det inte jag, Herren, som gör att en människa kan tala eller inte tala, se eller inte se, höra eller inte höra?

¹² Gå nu och gör som jag har sagt, och jag ska hjälpa dig så att du kan tala, och jag ska tala om för dig vad du ska säga.

¹³ Men Herre, kan du inte sända någon annan? invände Mose.

¹⁴ Då blev Herren arg och sa: Men du har ju din bror Aron, leviten, och han är en man som kan tala. Han är redan på väg till dig och kommer att bli glad när han träffar dig.

¹⁵ Jag ska tala om för dig vad du ska säga till honom, jag ska hjälpa er båda att tala tillsammans, och jag ska tala om för er vad ni ska göra.

¹⁶ Han ska vara din talesman inför folket, och du ska vara som en gud för honom och ge honom budskap från mig.

¹⁷ Glöm nu inte att ta med dig staven, så att du kan göra de under jag har visat dig.

2 Gör er därför av med er ondska och er falskhet. Ge inte sken av att vara goda! Sluta upp att vara ohederliga och avundsjuka och att prata bakom ryggen på andra.

^2-3 Om ni har smakat Herrens godhet och kärlek, så be om mer, som när ett spädbarn ropar efter mjölk. Och väx er starka i Herren.

Levande stenar

⁴ Kom till Kristus, den levande grundstenen som människor har dömt ut, men som är utvald och värdefull i Guds ögon.

⁵ Nu har ni blivit levande byggnadsstenar, som Gud kan använda till att bygga sin församling med - sitt andliga tempel. Ni är dessutom hans heliga präster. Kom därför till Gud och ställ era liv till hans förfogande. Det är ett offer som han tar emot med glädje på grund av Jesus Kristus.

⁶ Skriften uttrycker det så här: Se, jag sänder Kristus som den utvalda och dyrbara grundstenen i min församling, och de som tror på honom ska aldrig bli besvikna.

⁷ Detta gäller alltså er som tror. Om dem som dömer ut honom sägs det i stället att den sten, som byggnadsarbetarna kasserade har blivit grundstenen.

⁸ Den kommer att vara i vägen för dem och få dem att falla. Så är det bestämt, eftersom de inte vill lyssna till och lyda Guds ord. Sådan kommer deras lott att bli.

⁹ Men så är det inte för er. Ni är utvalda av Gud själv. Ni är kungens präster, heliga och rena. Ni är Guds eget folk och ska berätta om honom som ledde er ut ur mörkret till sitt underbara ljus.

¹⁰ En gång var ni mindre än ingenting. Nu är ni Guds eget folk. En gång visste ni inte om Guds godhet, nu har hela ert liv förvandlats av den.