Revised Common Lectionary (Complementary)

מMem

נNun

סSamek

עAjin

פPe

צTsade

קQof

רResh

שShin

תTaw

Samuel talar till folket

12 ^(A) Samuel sade till hela Israel: ”Se, jag har lyssnat till er och till allt ni sagt till mig. Jag har gett er en kung. ² Nu är det han som ska vara er ledare. Jag är gammal och grå och ni har mina söner bland er. Hittills är det jag som varit er ledare, från min ungdom ända till i dag. ^3 (B) Se, här står jag. Vittna nu mot mig inför Herren och inför hans smorde. Har jag tagit någons oxe, eller har jag tagit någons åsna? Har jag förtryckt någon eller varit våldsam mot någon? Har jag tagit mutor av någon för att se mellan fingrarna med honom? I så fall ska jag ersätta det.” ⁴ De svarade: ”Du har inte förtryckt oss, du har inte varit våldsam mot oss och inte tagit något från någon.” ⁵ Då sade han till dem: ”Herren är vittne mot er, och hans smorde är vittne denna dag att ni inte har funnit något hos mig.” De svarade: ”Ja, han är vittne.”

⁶ Samuel sade till folket: ”Det var Herren som insatte Mose och Aron och förde era fäder upp ur Egyptens land. ⁷ Ställ nu upp er, så att jag kan gå till rätta med er inför Herren med tanke på alla de rättfärdiga gärningar som Herren har gjort med er och era fäder. ^8 (C) När Jakob hade kommit till Egypten ropade era fäder till Herren, och Herren sände Mose och Aron som förde era fäder ut ur Egypten och lät dem bosätta sig här på denna plats. ^9 (D) Men de glömde Herren sin Gud. Då sålde han dem i Siseras hand, härföraren i Hasor, och i filisteernas hand och i den moabitiske kungens hand, och alla dessa stred mot dem.

^10 (E) Men de ropade till Herren och sade: Vi har syndat, vi har övergett Herren och tjänat baalerna och astarterna, men rädda oss nu från våra fienders hand så ska vi tjäna dig. ^11 (F) Då sände Herren Jerubbaal, Bedan^[a], Jefta och Samuel och räddade er från era fiender runt omkring, och ni fick bo i trygghet. ^12 (G) Men när ni såg Nahash, ammoniternas kung, komma emot er, sade ni till mig: Nej, en kung måste regera över oss – trots att Herren er Gud är er kung.

^13 (H) Se, här är nu den kung som ni har valt, som ni bad om. Herren har nu satt en kung över er. ¹⁴ Om ni fruktar Herren och tjänar honom och hör hans röst och inte är upproriska mot Herrens befallning, då ska både ni och kungen som regerar över er följa Herren er Gud. ¹⁵ Men om ni inte hör Herrens röst utan är upproriska mot Herrens befallning, då ska Herrens hand vara mot er liksom mot era fäder. ¹⁶ Ställ nu upp er och se det stora som Herren ska göra inför era ögon. ^17 (I) Nu är det tiden för veteskörden^[b], men jag ska ropa till Herren att han ska låta det åska och regna. Då ska ni förstå och se hur mycket ont ni gjorde i Herrens ögon när ni begärde en kung.” ¹⁸ Samuel ropade till Herren, och Herren lät det åska och regna den dagen.

Då greps folket av stor fruktan för Herren och för Samuel. ¹⁹ Och allt folket sade till Samuel: ”Be till Herren din Gud för dina tjänare så att vi inte dör, eftersom vi till alla våra andra synder lagt det onda att vi begärde en kung^[c].” ^20 (J) Samuel sade till folket: ”Var inte rädda. Ni har gjort allt detta onda, men vik bara inte av från Herren utan tjäna Herren av hela ert hjärta. ^21 (K) Vik inte av för att följa tomma avgudar som varken kan hjälpa eller befria, för de är bara tomhet. ^22 (L) För sitt stora namns skull ska Herren inte förskjuta sitt folk, eftersom Herren har bestämt sig för att göra er till sitt folk.

²³ Aldrig att jag skulle synda så mot Herren att jag slutar be för er. Jag vill i stället lära er den goda och rätta vägen. ²⁴ Se bara till att ni fruktar Herren och tjänar honom troget av hela ert hjärta, för se, han har gjort stora ting med er. ²⁵ Men om ni gör det som är ont ska både ni och er kung förgås.”

Jesus tvättar lärjungarnas fötter

13 Det var strax före påskhögtiden. Jesus visste att hans stund hade kommit, att han skulle lämna denna värld och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna här i världen, och han älskade dem in i det sista.

^2 (A) De åt kvällsmåltiden, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, tanken att förråda honom. ^3 (B) Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer, att han utgått från Gud och skulle gå till Gud. ⁴ Han reste sig från bordet, lade av sig manteln och tog en linnehandduk som han knöt om sig. ⁵ Sedan hällde han vatten i ett tvättfat och började tvätta lärjungarnas fötter^[a] och torka dem med handduken som han hade runt midjan.

⁶ När han kom till Simon Petrus, sade denne till honom: "Herre, ska du tvätta mina fötter?" ⁷ Jesus svarade: "Vad jag gör förstår du inte nu, men längre fram kommer du att förstå det." ⁸ Petrus sade: "Aldrig någonsin ska du tvätta mina fötter!" Jesus svarade: "Om jag inte får tvätta dig har du ingen del i mig." ⁹ Simon Petrus sade: "Herre – inte bara mina fötter, utan också händerna och huvudet!" ^10 (C) Jesus svarade: "Den som har badat behöver sedan bara tvätta fötterna. Han är helt och hållet ren. Och ni är rena, fast inte alla." ^11 (D) Han visste vem som skulle förråda honom. Därför sade han att inte alla var rena.

¹² När han sedan hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen, sade han till dem: "Förstår ni vad jag har gjort med er? ^13 (E) Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, för det är jag. ^14 (F) Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, så är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. ^15 (G) Jag har gett er ett exempel för att ni ska göra som jag har gjort mot er. ^16 (H) Jag säger er sanningen: Tjänaren är inte större än sin herre, och budbäraren^[b] är inte större än den som har sänt honom. ¹⁷ När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det.