Revised Common Lectionary (Complementary)
תTaw
169 Låt mitt rop komma inför dig,
Herre!
Ge mig förstånd enligt ditt ord.
170 Låt min bön komma inför dig,
rädda mig enligt ditt ord.
171 Mina läppar ska flöda av lovsång,
för du lär mig dina stadgar.
172 Min tunga ska sjunga om ditt ord,
alla dina bud är rättfärdiga.
173 Låt din hand bli min hjälp,
för jag har valt dina befallningar.
174 Jag längtar efter din frälsning,
Herre,
din undervisning är min glädje.
175 Låt min själ leva och lova dig,
låt dina domar hjälpa mig.
176 [a]Jag har gått vilse
som ett förlorat får.
Sök upp din tjänare,
för jag har inte glömt dina bud.
Gudsmannen från Juda
13 På Herrens befallning kom en gudsman från Juda till Betel, just när Jerobeam stod vid altaret för att tända offereld. 2 (A) På Herrens befallning ropade mannen mot altaret och sade: ”Altare! Altare! Så säger Herren: Se, åt Davids hus ska det födas en son vid namn Josia[a]. På dig ska han slakta offerhöjdsprästerna som tänder offereld på dig, och då ska man bränna människoben[b] på dig.” 3 På samma gång angav han ett tecken genom att säga: ”Detta är tecknet på att det är Herren som har talat: Se, altaret ska spricka, och askan på det spillas ut.”
4 När kung Jerobeam hörde de ord som gudsmannen ropade mot altaret i Betel, räckte han ut sin hand från altaret och sade: ”Grip honom!” Men handen som han hade räckt ut mot honom blev förlamad, och han kunde inte dra den tillbaka till sig igen. 5 Och altaret sprack, och askan på altaret spilldes ut. Det var det tecken som gudsmannen på Herrens befallning hade angett.
6 (B) Då sade kungen till gudsmannen: ”Ropa till Herren din Gud och be för mig, så att jag kan dra tillbaka min hand igen.” Gudsmannen ropade till Herren. Kungen kunde då dra tillbaka sin hand igen, och den var likadan som förut.
7 Då sade kungen till gudsmannen: ”Kom med mig hem och styrk dig. Sedan ska jag ge dig en gåva.” 8 (C) Men gudsmannen svarade kungen: ”Om du så ger mig hälften av vad som finns i ditt hus, kommer jag inte med dig. Här på platsen vill jag varken äta[c] eller dricka, 9 för så har Herren befallt mig genom sitt ord och sagt: Du ska varken äta eller dricka och inte heller vända tillbaka samma väg du har gått hit.” 10 Och han tog en annan väg tillbaka än den han hade kommit till Betel.
Inför Gud är alla syndare
9 (A) Hur är det då? Har vi någon fördel? Inte alls. Vi har ju redan anklagat alla, både judar och greker, för att stå under syndens välde. 10 Som det står skrivet:[a]
Ingen rättfärdig finns,
inte en enda.
11 Ingen finns som förstår,
ingen som söker Gud.
12 (B) Alla har avfallit,
alla är fördärvade.
Ingen finns som gör det goda,
inte en enda.
13 Deras strupe är en öppen grav,[b]
sina tungor använder de till svek.
De har huggormsgift
bakom sina läppar.
14 Deras mun är full av förbannelse[c]
och bitterhet.
15 Deras fötter är snabba[d]
till att spilla blod.
16 Förödelse och elände
råder på deras vägar,
17 och fridens väg
känner de inte.
18 De har ingen gudsfruktan
för ögonen.[e]
19 (C) Men vi vet att allt som lagen säger är riktat till dem som står under lagen, för att varje mun ska tystas och hela världen stå skyldig inför Gud. 20 (D) Ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Vad som ges genom lagen är insikt om synd.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation