Revised Common Lectionary (Complementary)
Lovsång för räddning ur dödsfara
116 [a]Jag älskar Herren,
för han hör min röst,
mitt rop om nåd.
2 Han har vänt sitt öra till mig,
hela mitt liv
ska jag åkalla honom.
3 [b]Dödens band omslöt mig,
dödsrikets ångest grep mig,
jag var i nöd och förtvivlan.
4 Men jag åkallade Herrens namn:
"O, Herre, rädda min själ!"
5 [c]Herren är nådig och rättfärdig,
vår Gud är barmhärtig.
6 Herren bevarar de enkla,
jag var i nöd och han frälste mig.
7 [d]Vänd om till din ro, min själ,
för Herren har varit god mot dig.
8 [e]Du har räddat min själ från döden,
mitt öga från tårar, min fot från fall.
9 Jag ska vandra inför Herren
i de levandes land.
15 Då släppte hon ner dem genom fönstret med ett rep. Hennes hus var en del av stadsmuren[a], så att hon bodde i själva muren. 16 Och hon sade till dem: ”Gå upp i bergen så att era förföljare inte träffar på er. Håll er gömda där i tre dagar tills era förföljare har kommit tillbaka. Sedan kan ni fortsätta er färd.” 17 Och männen sade till henne: ”Vi är fria från eden du tog av oss 18 ifall du inte, när vi kommer in i landet, binder det här röda snöret i fönstret där du släppte ner oss, och likaså ifall du inte har din far, din mor, dina bröder och alla som tillhör din fars hus samlade hemma hos dig. 19 Om någon går ut genom dörren till ditt hus ska hans blod komma över hans eget huvud[b], och vi är utan skuld. Men om någon bär hand på en av dem som är med dig inne i huset, ska dennes blod komma över vårt huvud. 20 Men om du förråder vårt ärende är vi fria från eden som du tog av oss.” 21 Hon svarade: ”Som ni har sagt ska det bli.” Så sände hon i väg dem, och de gav sig av. Och hon band det röda snöret i fönstret.
22 De gav sig i väg och gick upp i bergen[c] och stannade där i tre dagar tills deras förföljare hade vänt tillbaka. De hade sökt efter dem överallt längs vägen men inte funnit dem. 23 Sedan vände de båda männen tillbaka ner från bergen och gick över floden och kom till Josua, Nuns son. De berättade för honom allt som hade hänt dem. 24 Och de sade till Josua: ”Herren har gett hela landet i vår hand. Landets alla invånare bävar för oss.”
17 Så är också tron i sig själv död när den är utan gärningar.
18 Nu kanske någon säger: "Du har tro." – Ja, men jag har också gärningar[a]. Visa mig din tro utan gärningar, så ska jag visa dig min tro genom mina gärningar. 19 (A) Du tror att Gud är en[b]. Det gör du rätt i. Även de onda andarna tror det, och bävar.
20 Men vill du inte inse, tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? 21 (B) Blev inte vår far Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar när han bar fram sin son Isak[c] på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar, och genom gärningarna blev tron fullbordad. 23 (C) Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det tillräknades honom som rättfärdighet, och han kallades Guds vän.[d]
24 Ni ser alltså att människan erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. 25 (D) Blev inte den prostituerade Rahab[e] på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar när hon tog emot sändebuden och släppte ut dem en annan väg? 26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation