Revised Common Lectionary (Complementary)

Ais erövring och förstöring

8 ^(A) Herren sade till Josua: ”Var inte rädd och tappa inte modet! Ta med dig allt krigsfolk och bryt upp och dra ut mot Ai. Se, jag har gett kungen i Ai med hans folk, hans stad och hans land i dina händer. ^2 (B) Och du ska göra med Ai och dess kung som du gjorde med Jeriko och dess kung, men bytet och boskapen därifrån får ni behålla. Lägg ett bakhåll mot staden på andra sidan av den.”

³ Då bröt Josua upp med allt krigsfolket för att tåga mot Ai. Josua valde ut trettiotusen man, tappra stridsmän, och sände ut dem om natten. ⁴ Han befallde dem: ”Lägg er i bakhåll mot staden, på andra sidan av den, men gå inte alltför långt från staden. Och håll er alla beredda. ^5 (C) Själv ska jag med allt folk som är kvar hos mig rycka fram mot staden. När de då drar ut mot oss som förra gången ska vi fly för dem. ⁶ Då kommer de att förfölja oss tills vi har lockat bort dem från staden. De kommer att säga: Nu flyr de för oss, precis som förra gången. ⁷ Men när vi flyr för dem ska ni komma fram ur bakhållet och inta staden, för Herren er Gud har gett den i er hand. ⁸ Och när ni har tagit staden ska ni tända eld på den. Gör som Herren har sagt. Ge akt på vad jag har befallt.” ⁹ Josua sände i väg dem, och de gick och lade sig i bakhåll mellan Betel och Ai, väster om Ai. Men Josua stannade över natten bland folket.

¹⁰ Tidigt på morgonen mönstrade Josua folket och drog upp med de äldste i Israel i spetsen för folket till Ai. ¹¹ Allt det krigsfolk som var kvar hos honom drog upp och ryckte allt närmare tills de kom mitt emot staden. Där slog de läger norr om Ai med dalen mellan sig och Ai. ¹² Men han tog omkring femtusen man och lade dem i bakhåll mellan Betel och Ai, väster om staden. ¹³ Och när folket intagit ställning, både lägret norr om staden och de som låg i bakhåll väster om staden, gick Josua den natten fram till mitten av dalen. ¹⁴ När kungen i Ai såg detta, skyndade sig stadens män och han själv med allt sitt folk och drog tidigt på morgonen ut till strid mot Israel, bort till den utsedda platsen framför hedmarken. Han visste inte om bakhållet mot honom på andra sidan staden. ¹⁵ Josua och hela Israel låtsades bli slagna och flydde i riktning mot öknen. ¹⁶ Då kallade man samman allt folket i staden för att förfölja dem, och de förföljde Josua och lockades bort från staden. ¹⁷ Inte en enda man blev kvar i Ai eller i Betel, alla drog ut efter Israel och lämnade staden öppen när de förföljde Israel.

¹⁸ Och Herren sade till Josua: ”Räck ut spjutet^[a] i din hand mot Ai, för jag ska ge staden i din hand.” Då räckte Josua ut spjutet i sin hand mot staden. ¹⁹ Och de som låg i bakhåll reste sig snabbt från sin plats och skyndade i väg, så snart han räckte ut sin hand, och de nådde staden och intog den och skyndade sig att sätta eld på den. ²⁰ När då männen från Ai vände sig om, fick de se hur rök från staden steg upp mot himlen. Och de hade ingen möjlighet att fly åt vare sig ena eller andra hållet, eftersom folket som hade flytt mot öknen nu vände sig mot sina förföljare. ²¹ När Josua och hela Israel såg att de som legat i bakhåll hade intagit staden och att röken steg från staden, vände de om och slog ner männen från Ai. ^22 (D) De andra drog ut från staden emot dem, så att de hamnade mitt emellan israeliterna och hade dem på båda sidor om sig. Man nergjorde dem och lät ingen överleva eller komma undan. ²³ Men kungen i Ai tillfångatogs levande och fördes till Josua.

^3 (A) Tänk på honom som fick utstå sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och tappar modet.

⁴ Än har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. ^5 (B) Och ni har glömt uppmaningen som talar till er som söner:

⁷ Det är för er fostran som ni får utstå lidande. Gud behandlar er som sina söner. Vilken son blir inte fostrad av sin far? ⁸ Får ni inte fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inga riktiga söner. ^9 (C) Vi hade våra jordiska fäder som fostrade oss, och vi hade respekt för dem. Ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Far så att vi får leva? ¹⁰ Våra fäder fostrade oss en kort tid så som de tyckte var rätt, men Gud gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. ^11 (D) För stunden verkar ingen fostran vara till glädje utan snarare till sorg, men för dem som har tränats genom fostran ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.

^12 (E) Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. ^13 (F) Gör stigarna raka för era fötter^[b], så att den haltande foten inte går ur led utan i stället blir frisk.