Revised Common Lectionary (Complementary)

Herrens krav på rättfärdighet

15 ^(A) En psalm av David.

Guldkalven

32 ^(A) När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget, samlades de kring Aron och sade till honom: ”Kom och gör oss en gud, som ska gå framför oss. För vad som har hänt den där Mose som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte.”^{[a] 2} Då sade Aron till dem: ”Ta guldringarna som era hustrur, era söner och era döttrar har i öronen och ge dem till mig.”

³ Då tog allt folket av sig guldringarna som de hade i öronen och bar dem till Aron. ^4 (B) Han tog emot guldet och formade det med en mejsel^[b] och gjorde av det en gjuten^[c] kalv^[d]. Och de sade: ”Här är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land.” ⁵ När Aron såg det, byggde han ett altare framför den och utropade: ”I morgon är det en Herrens högtid.” ^6 (C) Nästa dag steg de upp tidigt och offrade brännoffer och bar fram gemenskapsoffer. Folket satte sig för att äta och dricka och reste sig för att roa sig.^[e]

^7 (D) Då sade Herren till Mose: ”Gå dit ner, för ditt folk som du har fört upp ur Egyptens land drar fördärv över sig. ⁸ De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten kalv som de har tillbett och offrat åt och sagt: ”Här är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land.” ⁹ Herren sade ytterligare till Mose: ”Jag har sett detta folk, och se, det är ett hårdnackat folk. ¹⁰ Låt mig nu vara, så att min vrede kan brinna mot dem och förtära dem. Dig ska jag göra till ett stort folk.”

^11 (E) Men Mose bönföll inför Herren sin Gud och sade: ”Herre, varför skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du har fört ut ur Egyptens land med stor kraft och stark hand? ^12 (F) Varför skulle egyptierna få säga: Till deras olycka har han fört ut dem för att döda dem bland bergen och utrota dem från jordens yta? Vänd dig från din glödande vrede och ångra det onda du har i sinnet mot ditt folk. ^13 (G) Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, som du med ed vid dig själv har lovat: Jag ska göra era efterkommande lika talrika som stjärnorna på himlen, och hela det land som jag har talat om ska jag ge åt era efterkommande. De ska få det till arvedel för evigt.”

^14 (H) Då ångrade Herren det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.

Hälsning

1 ^(A) Från Jakob, Guds och Herren Jesu Kristi tjänare. Hälsningar till de tolv stammarna i förskingringen^[a].

Glädje i prövningen

^2 (B) Räkna det som ren glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika slags prövningar. ^3 (C) Ni vet ju att när er tro prövas ger det uthållighet. ^4 (D) Och låt uthålligheten leda till fulländad gärning^[b], så att ni är fullkomliga och hela, utan brist på något sätt.

^5 (E) Om någon av er brister i vishet ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan att kritisera, och han ska få. ^6 (F) Men han ska be i tro, utan att tvivla. Den som tvivlar liknar havets våg som drivs och piskas av vinden. ⁷ En sådan människa ska inte tänka att hon kan ta emot något från Herren, ^8 (G) splittrad som hon är och ostadig på alla sina vägar.