Revised Common Lectionary (Complementary)

Att känna Gud är livet

^1-2 Djupt i de gudlösa människornas hjärtan ligger synden på lur och uppmanar dem ständigt att handla ogudaktigt. De har ingen gudsfruktan som kan hindra dem.

³ De inbillar sig att de kan dölja allt ont de gör och inte bli straffade.

⁴ Men allt de säger är lögn och bedrägeri. De gör inte längre sådant som är rätt och riktigt.

⁵ Ända tills de somnar smider de onda planer. De har medvetet bestämt sig för att göra det som är ont och ingen kan rubba dem.

⁶ Herre, din kärlek är utan gräns, precis som himlen. Din trofasthet sträcker sig bortom molnen.

⁷ Din rättvisa är lika orubblig som väldiga berg. Dina beslut är lika fyllda av vishet som havet med vatten. Både människor och djur är i din hand.

⁸ Vad dyrbar din eviga kärlek är, Gud! Alla människor får skydd under dina vingars skugga.

⁹ Du matar alla med välsignelser från ditt eget bord och låter dem dricka ur dina glädjekällor.

¹⁰ Du är livets källa. Vårt ljus kommer från ditt ljus.

¹¹ Ge oss din kärlek. Den sviker aldrig dem som känner dig! Upphör aldrig med att göra gott mot dem som längtar efter att göra din vilja.

¹² Låt inte dessa stolta män få trampa på mig. Och låt inte dessa ogudaktiga människor få knuffa undan mig med sina händer.

¹³ Titta! De har störtat till marken. De har knuffats omkull och kommer aldrig mer att resa sig.

¹³ Hungersnöden blev allt värre, och hela Egypten och Kanaans land var utan mat.

¹⁴ Josef tog emot alla de pengar som fanns i Egypten och Kanaan i utbyte mot säd och förvarade dem i Faraos skattkammare.

¹⁵ Trots att man var utan pengar kom man tillbaka till Josef och bad om mat:Våra pengar är slut, men ge oss bröd. Varför ska vi behöva dö?

¹⁶ Nåväl, svarade Josef. Ge mig era djur i utbyte, så ska ni få mat.

¹⁷ Då förde de sin boskap till Josef i utbyte mot mat. Vid årets slut ägde Farao alla hästar, hjordar, kreatur och åsnor i hela Egypten.

¹⁸ Följande år kom de tillbaka igen och sa: Våra pengar är slut och vår boskap är borta, och det finns inget vi kan erbjuda dig annat än oss själva och den mark vi äger.

¹⁹ Varför ska vi behöva dö? Köp oss och marken vi äger, så ska vi bli slavar åt Farao. Vi överlämnar oss själva i utbyte mot mat, så att vi får leva och så att vårt land inte blir övergivet.

²⁰ Då köpte Josef upp all mark i Egypten åt Farao. Alla egyptierna sålde sina åkrar till honom, eftersom svälten var så svår, och hela landet blev Faraos.

²¹ På så sätt blev hela Egyptens folk Faraos slavar.

²² Det enda land han inte köpte var prästernas, för de fick mat av Farao och behövde alltså inte sälja.

²³ Sedan sa Josef till folket: Nu äger Farao både er och all mark. Här får ni utsäde till åkrarna.

²⁴ Men när ni skördar så tillhör en femtedel av allt ni får Farao. Behåll resten för eget behov och använd det till utsäde nästa år och till mat åt er själva och era familjer och barn.

²⁵ Du har räddat våra liv, sa de. Vi blir gärna Faraos slavar.

²⁶ Då stiftade Josef en lag för hela Egyptens land, och den gäller fortfarande. Farao skall ha tjugo procent av all skörd som skatt, utom av det som kommer från de åkrar som ägs av prästerna.

¹⁴ Men hans lärjungar hade glömt att skaffa proviant innan de for och hade bara en enda brödkaka med sig i båten.

¹⁵ Under resan över sjön varnade Jesus dem och sa: Akta er för kung Herodes och fariseernas surdeg.

¹⁶ Vad menar han? frågade lärjungarna varandra. Slutligen kom de fram till att han måste sagt så för att de hade glömt att ta med sig bröd.

¹⁷ Jesus förstod vad de diskuterade med varandra och sa: Varför säger ni att ni inte har något bröd? Fattar ni ännu inte vad jag menar? Är era hjärtan fortfarande så tillstängda att ni inget begriper?

¹⁸ Ni har ögon att se med, men kan ändå inte se, och öron att höra med, men hör i alla fall inte.

¹⁹ Har ni redan glömt det som hände med de fem tusen som blev mätta av fem bröd? Hur många korgar med rester plockade ni upp efteråt? Tolv, sa de.

²⁰ Och när jag mättade fyra tusen med sju bröd, hur mycket blev då över? Sju korgar, svarade de.

²¹ Och ändå tror ni att jag är orolig för att vi inte har något bröd?