Revised Common Lectionary (Complementary)

Psalm 111^[a]

Herrens storhet och nåd

Herren besöker Abraham

18 Herren uppenbarade sig för Abraham vid Mamres te- rebintlund, där han satt vid ingången till sitt tält när dagen var som hetast. ² Han såg upp, och se, tre män stod framför honom. Då han fick syn på dem skyndade han sig emot dem från tältöppningen och bugade sig till jorden ³ och sade: "Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon så gå inte förbi din tjänare. ⁴ Låt mig hämta lite vatten, så att ni kan tvätta era fötter och vila er under trädet. ⁵ Jag skall också hämta ett stycke bröd, så att ni kan styrka er innan ni går vidare, när ni nu har tagit vägen förbi er tjänare." De sade: "Gör som du har sagt." ⁶ Abraham skyndade sig in i tältet till Sara och sade: "Skynda dig att ta tre sea-mått fint mjöl, knåda det och baka brödkakor!" ⁷ Själv sprang Abraham bort till boskapen och tog en späd och fin ungkalv och gav den åt sin tjänare, som skyndade sig att tillreda den. ⁸ Sedan tog han gräddmjölk, söt mjölk och kalven han låtit tillreda och satte fram det åt dem. Och han stod hos dem under trädet medan de åt.

⁹ Och de frågade honom: "Var är din hustru Sara?" Han svarade: "Där inne i tältet." ¹⁰ Då sade han: "Jag kommer tillbaka till dig nästa år vid denna tid, och se, då skall din hustru Sara ha en son." Detta hörde Sara där hon stod i tältöppningen bakom honom. ¹¹ Men Abraham och Sara var gamla och hade nått hög ålder, och Sara hade det inte längre på kvinnors vis. ¹² Sara log inom sig och tänkte: "När jag nu blivit gammal, skall jag då upptändas av åtrå? Min herre är ju också gammal." ¹³ Herren sade till Abraham: "Varför log Sara och tänkte: Skulle jag föda barn, jag som är så gammal? ¹⁴ Skulle något vara omöjligt för Herren? Vid den bestämda tiden nästa år skall jag komma tillbaka till dig, och då skall Sara ha en son." ¹⁵ Då nekade Sara och sade: "Jag log inte," ty hon blev förskräckt. Men han sade: "Jo, du log."

Apostelns tack för gåvan

¹⁰ Det har glatt mig mycket i Herren att ni till slut har låtit er omtanke om mig blomma upp. Visst tänkte ni redan förut på mig, men då hade ni inte något tillfälle att visa det. ¹¹ Jag säger inte att jag har saknat något, för jag har lärt mig att vara nöjd med det jag har. ¹² Jag kan leva enkelt och jag kan leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen. Jag kan vara mätt och jag kan vara hungrig, leva i överflöd och lida brist. ¹³ Allt förmår jag i honom som ger mig kraft. ¹⁴ Men ni gjorde väl som hjälpte mig i mitt svåra läge.

¹⁵ Ni filipper vet också hur det var under evangeliets första tid, när jag hade lämnat Makedonien. Ni var den enda församling som satte sig i förbindelse med mig, så att räkenskap kunde föras över givet och mottaget. ¹⁶ Också när jag var i Tessalonika skickade ni mig både en och två gånger vad jag behövde. ¹⁷ Inte så att jag söker gåvan som sådan, utan vad jag söker är att ni skall få en riklig frukt av den gåva ni ger. ¹⁸ Jag har fått allt och det i överflöd. Jag har mer än nog sedan jag av Epafroditus har tagit emot gåvan, en ljuvlig doft, ett rätt offer, som Gud tar emot med glädje. ¹⁹ Så skall min Gud, efter sin rikedom på ett härligt sätt i Kristus Jesus ge er allt vad ni behöver. ²⁰ Vår Gud och Fader tillhör äran i evigheternas evigheter, amen.